In Wonderland (PRS)

"Vi kan ju gå och fråga Absolem igen men till och med jag måste erkänna att det ser ut så, ja." Säger Mally och Alexa vill nog inte heller slåss mot det där odjuret. Men hon måste väl?

Hattmakaren tystnade och blev ännu blekare, om det ens var möjligt. Han vände sig mot Alexa och kramade hårt om henne igen. "Du behöver inte slåss mot odjuret om du inte vill....du behöver inte..." mumlade han.

"Men jag vill inte att den röda drottningen ska regera mer." Säger Alexa och låter säkrare på sin sak än på länge, vilket måste vara ett framsteg.

"Men tänk om du skadas....eller ännu värre" sa Hattmakaren. Och enligt profetsian fick ingen hjälpa henne...men han kanske kunde göra det ändå...
"Är du verkligen säker på det här?" han släppte greppet om henne och tittade henne stint i ögonen med sina gröna ögon.

"Jag lovade att inte lämna dig, visst?" Säger Alexa med huvudet aningen på sned, hon tänker inte dö, hon vill inte göra det och tänker inte göra det, inte nu. Men skador vet hon inte om hon ens kan styra över att hon får eller inte får.
"Ja." Säger hon så säkert hon kan och kramar honom igen.

"Ja...det lovade du ju" mumlade Hattmakaren. Mally stod i bakgrunden och bara studerade de.
"Okej...om du är säker på det då...svärdet vet vad som ska göras, du behöver bara hålla i det, och jag kommer försöka hjälpa dig så mycket som möjligt...". Han kramade hårt om henne igen och kysste hennes hjässa.

"Fast du får inte försvinna heller." Säger Alexa även om det låter lite tystat när hon liksom talar in i hans bröstkorg när de kramas. Men hon hoppas på att han hör, för hon vill verkligen inte det.

"Jag försvinner inte" Hattmakaren drog på mungiporna. "Jag har ju klarat mig hittills...". Han hade ju sitt svärd, och sina vänner. Han skulle klara sig, intalade han sig själv.

Mally ser bistert på dem. Ärligt talat är hon förvånad över att de kan bli ett par - så länge Hattmakaren är lycklig är det okej men trots det så verkar de rätt bisarra tillsammans. Eller så är det bara Mally som får acceptera och gå vidare. Hon harklar sig högljutt.
"Det är ju någon dag kvar, du kan ju träna lite om det känns tryggare." Säger hon nonchalant och flickan drar ifrån.
"Mm... kanske." Säger hon leende.

"Jag kan träna med dig" erbjöd Hattmakaren sig. "Jag tar det lugnt med dig...." log han. Han hade ju alltid sitt svärd med sin sida och han var trött på att bara sitta på stolen även fast han bara gjort det en liten stund.