prs eragon

Att jag kröp till Anya för att hjälpa henne istället för att upprätta skyddsbarriärer runt mitt sinne var ett misstag. Någon rotar på ett smärtsamt sätt runt i mitt sinne och jag kan inte göra något. Jag känner att jag tappar taget om trollkraften.

Jag helar såret och drar mitt svärd.

Jag kämpar för att få kontroll över mitt sinne igen, men vår fiende är starkare.

Jag inser vem det är och spänner mig ennu mera. Eragon och Murtagh slappnar av. Jag tittar mig panikslaget omkring för att hitta ett gömställe.

Nu kommer Faor till min hjälp. Han hjälper mig att stärka sinnet och även om jag inte lyckas få tillbaka kontrollen så kan jag gömma viktiga minnen och tankar för fienden. Jag hoppas bara att de inte redan har tagit reda på allt de behöver.

."Arya!" suckar Eragon lättat. Jag kryper ihop bakom en sten

Greppet om mitt sinne lättar och nu vet jag också vem det är. Efter allt som Anya har berättat så vet jag inte hur jag ska reagera. Jag ser inte längre upp till vår drottning, men jag vågar inte vara respektlös eller liknande mot henne. Jag hatar mig själv för den svagheten men kan inte göra något emot det.

(ginny 23 lånar Lily L Potters gubbe)

Jag smyger därifrån. Jag orkar inte vara i närheten av henne en sekund till.

Jag måste vara den enda som märker att Anya går iväg, men jag kan inte följa efter henne utan att dra uppmärksamhet på det. Istället bugar jag lätt och frågar vad Arya gör här. I min röst finns en kall underton som jag inte kan dölja.

"Jag är här för att hämta Murtagh och Eragon, vi har ett litet problem"