Narnia

Andrew går och lägger sig han också. Han ville inte riktigt gå ner dit igen utan Sam. Så han tar av sig de fina kläderna, men orkar inte ta på sig pyjamas. Otroligt nog så somnar han nästan direkt.

Sam vaknar nästa morgon med solen i ögonen och en kvinnlig faun som håller fram en rykande var chocklad till henne. Sam ler till tack och sätter sig upp, att sova i klänning skulle hon aldrig göra om, det var obekvämt.

Andrew har nog en av de konstigaste drömmarna han någonsin haft. Han drömmer om då han skadade benet, men han dödade själv monstret medan svärdet satt kvar i benet. Sedan hade Andrew gått omkring med det i benet. Sedan hade han och Sam dansat tillsammans på gräsplätten där kriget hade varit. De hade stigit över en massa döda kroppar medan de dansat.

När hon drukigt upp chockladen ställer hon sig upp och drar av sig klänningen, smyckerna och läser upp det uppsatta håret. Hon länner sig bra nu, kanske lite svagare än förr? Hon kände att hon blev lätt trött men hon kände att hon skulle bli bättre. Sam kikar in i sin garderob och drar på sig ett bar mörka byxor och mjuka skinnskor och en vit pösig skjorta.

När Andrew vaknar gör han det med ett ryck. Ingen är där, men det hade känts som om han hade fallit ner ifrån någonting. Men istället för att ligga kvar och fundera över vad han hade drömt, han hade en känsla av att det inte skulle vara värst trevligt att veta ändå, så går han fram till sin garderob.

Sam drar en kam genom sitt nu ostyrliga röda hår och går sedan ut till korridoren och knackarpå hon Andrew hon hoppas han är vaken för hon klarar verkligen inte av att gå ner till alla de andra själv.

När Andrew hör knackningarna hade han tagit på sig ett par svarta byxor och en brun tröja. Han var i färd med att ta på sig ett par strumpor då han ropade att personen som knackat kunde komma in.

Sam öppnar och ler roat då han inte fått på sig ännu, "Tjenare, allt väl?" frågar hon och slår sig ner på hans säng, det tog på krafterna att röra på sig, men det tänkte hon inte visa för någon.

Andrew ler och nickar. "Jadå, allt är bra med mig. Hur är det med dig?" frågar han henne. "Och ljug inte om det, är du snäll" lade han sedan snabbt till. Han vill få reda på hur hon verkligen mådde, och inte vad hon ville att han skulle tro.

Sam tänkte precis svara att allt var bra men ändrar sig då han säger åt henne. "Jag mår bättre, men blir slut i kroppen av att röra mig så jag måste vila." ler hon lite, "Men säg inget till någon är du snäll, jag orkar inte ha massa oroliga bredvid mig, det är illa som det är." säger Sam bestämt.