Eragon [Privat rollspel]

Tungdil är mycket starkare än Aily och hon kommer inte loss.
"Jag ger mig!"

"Sa jag inte för ett tag sedan att jag vinner i brottning mot dig". Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv. Hon kanske kan besegra mig med svärd och säkert de flesta andra vapen, men jag låter henne inte vinna i närkamp utan vapen.
Av någon anledning fnissar både Ór och Aureus, och även Alex, Murtagh och Törne har svårt att dölja sin munterhet. Det känns som om de skrattar åt oss, och jag är riktigt glad att Angela gav sig av med personerna hon hade letat ihop för att befria människorna igen. Hon om någon skulle ha skrattat åt oss.

"Ja det gorde du. Släpp mig" säger Aily. Hon har bestämt sig men måste vänta i timmar innan hon kan göra det.

(nu blir jag nyfiken på Ailys planer)

"Vad skrattar ni åt egentligen?" Jag blir lite irriterad för att de skrattar åt oss utan att jag förstår varför.
"Ingenting, bortsett från att ni var väldigt... Nära varandra", svarar Alex, men jag förstår inte riktigt vad han antyder.

[Tror inte du skulle gilla dom...]

Aily förstår vad han menar och i ilskan sliter hon sig lös och kastar sig över Alex.
"Aily sluta" skriker han när hon börjar slå honom.

(Låter inte bra, men jag blir inte mindre nyfiken för det. Jag får väl vänta och se vad som händer.)

Först när jag ser Ailys reaktion förstår jag, och det värsta är att jag rodnar lite under skägget. Jag vill gärna säga något kaxigt tillbaka, men Aily skulle nog inte bli mindre arg om jag vänder mig till Murtagh och säger att han inte behöver skratta, för han har ju ALDRIG varit nära Aily.
Jag funderar på att ingripa i de båda syskonens bråk men bestämmer mig att låta bli.

[Ja det får du]

"Aily, jag menade inget illa" säger Alex som verkar vättskrämd. Någon tar tag i Aily och drar bort henne från Alex.
"Det räcker" säger Murtagh.

Ór och Aureus fnissar fortfarande åt det, men hos Ór är det lätt för mig att ge igen:
"Hur är det mellan dig och Aureus då?, Flyger inte du alltid och fjäskar och visar upp dig för honom?"
Ór slutar genast skratta och drar istället upp läpparna och visar tänderna. Aureus slutar också skratta och jag antar att Aily sa något till honom som liknar det jag sa till min drake.

"Släpp mig" säger Aily. Murtagh släpar henne bort till Törne och släpper henne sen.

Jag sätter mi och funderar. Det känns som om jag har lättare att leva med mitt förflutna nu än jag hade innan. Människorna och drakarna har blivit min familj nu, och jag har märkt att jag har fått fler mänskliga drag än jag hade innan. Jag undrar vad klanen jag föddes i skulle säga om de visste. Jag oroa mig för att klanen har något med allt sammans att göra, och oroar mig framförallt hur min nya familj kommer se på mig efter det här uppdraget. För tillfället är jag uppskattad och tydligen omtyckt, men vad händer om klanen har dödat Ailys föräldrar eller dödar Aily och Alex?.