Power (Ett rollspel för alla)

Serah känner hur osynligheten försvinner med den välbekanta vinden precis när de når fram till musiksalen. Det är konstigt.
Serah går försiktigt in i rummet, men ser till sin förskräckelse att musikläraren inte är där. Hon har missat en lektion! Det har aldrig hänt tidigare. Det känns verkligen inte bra.
"Vi missade den", suckar Serah och tittar på Liz. "Kom så går vi."

Idiotiska tjejgäng. De hade gjort så att Liz missat en viktig lektion. Tänk om hon fick de sämsta betygen någonsin i musik nu?
"Är det lunch nu, och vad har vi för lektion sedan?", frågar Liz medan hon och Serah börjar gå därifrån.

Nik gick mot matsalen, han hade aldrig varit där förut eftersom han hade skippat både lunch och middag dagen innan. Han hade stor lust att hoppa över det nu med, men lät bli eftersom han var hungrig och han kunde lite leva på godis hur länge som helst.
Han tog åt sig en bricka och tog för sig av maten innan han satte sig i hörnet vid ett bord. Han tog fram sin mobil och skickade ett sms till sin lillasyster Rebekah, eftersom hon inte hört av sig. Han hoppades innerligt att inte Mikael hade tagit hennes mobil...

Lelia står kvar och tittar på flygeln. Hon hade spelat gitarr oc läraren hade berömt henne lite, men bara lite. Hon ville så gärna spela på flygeln men kunde inte eftersom att det var flera andra där.

Jackson har gått till lunchen, tagit lite av maten och har sedan satt sig för sig själv vid ett bord. Han äter lite av maten men plockar sedan upp sin mobil från väskan och slår på den.
"3 meddelanden från Catrin." Står det på displayen som för övrigt blinkar och han öppnar meddelandena.
"Sitter du på bussen? Går det bra?"
"Är du framme, det gick väl bra?"
"Hur var dina första lektioner?"
Jackson suckar, varför bryr hon sig så himla mycket? Han är inte ens Jonas son! Han låser sin mobil och låter den glida ned i ficka.

Zeya gick mot matsalen. När hon kom dit såg hon Marianne (Den som hon delade rum med) sitta ensam vid ett bord. Zeya tog lite mat, sedan gick hon och satte sig mitt emot Marianne.
"Hej!", sa hon när hon precis hade suttit sig ner.
Marianne ryckte till.
"Hej", svarade hon och log. "Vart har du varit hela morgonen?".
"Skolsyster, svimmade när jag hjälpte en tjej dit.", svarajagger som att det inte var något konstigt med det alls.
Marianne spärrade upp ögonen.
"Men Gud! Hick det bra?!", utbrast hon.
"Jadå",svarade hon lugnt. "Jag var bara trött"
Zeya hade inte berättat för Marianne om det konstiga som hade hänt dagen innan, hon bestämde sig för att inte göra det nu heller.

Annabeth gick ner till lunchen, men hon hade tankarna på annat håll. De skulle ha håltimme efter lunch, det var ett bra tillfälle att intervjua de Välsignade. Men det var flera som säkert inte skulle gå med på det...
Hon behövde en bra ursäkt till intervjuerna. Annars skulle det bli misstänkt. Hon kunde säga att hon skulle intervjua hela klassen, men det skulle bara ta onödigt mycket tid. Det hon behövde var en bra ursäkt till att bara intervjua de Välsignade.
En ganska dålig idé, men kanske hennes enda hopp, dök upp i hennes huvud, och hon rätade på ryggen och gick med raska steg till lunchen.
Annabeth behövde hjälp av en viss rektor Dominus.

Nik ryckte till då hans ringsignal ljöd i fickan. Han tog upp mobilen, Mikael. Ilskan vällde in i honom, men han svarade.
"Mikael", sade han torrt och så lågt som han kunde så att ingen hörde honom.
"Niklaus", hörde han sin styvfars allvarliga röst i andra änden. "Hur har du det?" Nik skrattade ett glädjelöst skratt.
"Väldigt roligt skämt", sade Nik sedan.
"Jag ville endast få fram den här informationen klart för dig Nik, hör inte av dig till dina syskon och du blir inte skadad. Förstått?"
Nik log för sig själv.
"Jag dödade mamma utan att blinka", sade Nik hårt. "Vad får dig att tro att jag inte skulle kunna göra det samma åt dig?"
Han stängde av samtalet och gick ut ur matsalen.

Lelia suckade och gick snabbt till lunchen. Hon tog en bricka och lassade på lite mat. Hon satte sig vid ett bord där det inte satt någon. Hon åt upp snabbt och gick sedan iväg. Hon gick ut på skolgården och satte sig på en bänk. Ensam. Den här dagen hade ju gått ganska bra. Igår däremot. Hon hade kommit sent tack vare sin far. Som hon hade fått släpa upp för trappan till deras lägenhet. För att sedan få en smäll på armen. Men hon döljde sina blåmärken med en svart kofta. Hon tog upp sin mobil. Inte ett medelande. Hennes far hade säker sovit bort hela gårdagen. Och idag gick han väl till nån pub och drack sig full, igen. Lelia suckar.

"Lunch", svarar Serah Liz. Hon är fortfarande ledsen och chockad över att hon missat lektionen.
De går tillsammans till matsalen. Serah tar upp en bricka och plockar på sig lite utav varje. Sedan sätter hon sig i utkanten av salen. Allt för att inte märkas så mycket. Hon hoppas att Liz vill sätta sig bredvid henne, men hon är dock inte säker på att Liz vill detsamma.