And what about home? [Rollspel]

Klaus började få nog på gubben Dumbledore, allting han sade var att de var tvungna att lita på varandra. Lycka till med det, Klaus litade inte på någon alls, inte ens på Rebekah...
"Varför inte bara berätta vad uppdraget är?"muttrade Klaus irriterat, han var inte känd för sitt tålamod.
"För ni måste kunna samarbeta för det", svarade Dumbledore lugnt.

"Tänkte du efter när du valde personer eller tog du bara några slumpmässiga?" Frågar Janice Dumbledore. Som har samma konstigt lugna röst, den är konstig enligt Janice, när han svarar som förut.
"Jag valde med omsorg." Svarar han. Janice rycker på axlarna. Man kan samarbeta utan att lita på personen, hon vet det.

Klaus förstod verkligen inte, ifall Dumbledore verkligen hade valt med omsorg, så varför hade han då valt Klaus?
"Då måste du vara virrig", muttrade Klaus. "Ifall du skulle valt några som ville hjälpa dig så skulle det förmodligen gå dubbelt så snabbt..."

"Han valde säkert personer som han visste inte skulle fungera tillsammans." Säger Janice spontant.
"Jag valde personer som kunde utvecklas." Svarar Dumbledore på det. Janice himlar med ögonen.

Klaus kunde inte låta bli att skratta.
"Utvecklas", sade han hånfullt. "Lycka till med det, verkar som om vi blir kvar här längre än vad du planerat."
"Endast för att.."började Dumbledore lugnt.
"I tusen år har de försökt ändra på mig, utanresultat. Vad får dig att tro att du kan förändra mig?"

"Han har säkert något bra argument för det också." Säger Janice med blicken riktad mot Dumbledore. "Även fast jag tvivlar på det."

"Jag vet att det finns mänsklighet inuti er alla", sade Dumbledore.
"Grattis", sade Klaus sarkastiskt. "Du vet, det där med mänsklighet fungerar inte på mig. Jag är odödlig, så jag behöver inte bry mig om andra eller något liknande..."
Love is a vampires' gratest weakness...

"Jag måste nog göra dig besviken Dumbledore" Legolas hade lämnat sitt hörn och tagit till orda. "Jag är en alv, vi föds som alver och lever så in i tidernas slut. Vi bryr oss egentliogen inte så mycket om människor, inte sedan det stora kriget, men det drar ihop sig och snart är det dags för oss att sammarbeta igen i Ringens krig" Legolas talade lungt.

"Jag antar att du missade mitt minne, Dumbledore." Säger Janice kallt. "Men den lilla mänsklighet jag hade, försvann för flera sekel sedan." Fortsätter hon i samma ton. Hon är dessutom vampyr, hennes art är nästintill odödlig.

Jake flinade åt det fåniga komentarerna, Jake förstår precis vad Dumbledore menar , för en gångs skull! Alla är lite mäniska hur mycket dem än inte vill, till och med Jake är det, även fast han är varulv så finns det en människa i honom. " om ni inte fattar det era smarthuvuden så menar han att alla är lite mäniska." " precis, här har vi en som börjar fatta!" Sa Dumbledore med glad min.