Ny genaration, nya känslor

he..he.. jag tog studenten igår 8/6

Oh! Grattis!!!!!! ♥

^jag slutar på fredag!;/

Me too....





Hörni! Vet att jag har varit hemsk för jag inte lagt upp nåt på evigheter känns det som, men idag kommer det nog Sen när jag slutar då på Fredag kommer det mycket oftare som sagt! Mohaha!
Men jag har haft lite idétorka så det har också varit svårt att komma på, om ni ha idé, uggla! Jag har en idé men vet inte exakt hur jag ska göra det eller så...
Äsch! Det kommer i alla fall ett idag som kanske är tråkigt men jag ska göra roligare sen!

Vad bra att det kommer mer idag

tackar tackar

Ni är världens underbaraste, det ska ni veta ♥ Vi har haft gäster här hemma i en hel vecka så efter skolan så har ju vi haft gäst och jag har inte haft tid att skriva... Sen så har jag haft lite hjärnsläpp, men nu har jag fått idéer!
Hoppas ni gillar detta kapitlet och hoppas ni kan förlåta mig för att jag varit hemsk på att uppdatera, men som jag sagt ett par gånger, snart sommarlov och då slipper ni mig inte första taget

Kapitel: 64
Hugo skulle ha lektion om 30 minuter. Han hade inget annat att göra så han började redan nu gå till lektionen. Han höll på att nynna på låten han och James fått sjunga nu så många gånger, ”What Makes You Beautiful”, för att ha nåt lite roligt att tänka på.
När han gick i korridorerna så vinkade många glatt till honom och han tillbaka. Det var ganska kul tyckte han över att få lite uppmärksamhet efter tre år på Hogwarts. Det var ett par få som inte vinkade, men det var mest Slytherinare...
”Hugo! Hugo! Vänta!”
Hugo vände sig om. Det var Charlie Ryan, en Gryffindorelev i Hugos årskurs.
”Ja?” frågade Hugo.
”Du! Kan du svaret på fråga fyra till Förvandlingskonst-läxan? Jag är strax klar med den men förstod inte just den frågan... Såg att du gjorde klart läxan igår så kan du berätta?”
Hugo flinade lite. ”Jaja! Visst! Det är animagus svaret är, ganska enkel när man väl kan den!”
”Jamen oh! Det var ju det jag trodde! Jaja! Coolt om man var en sådan... Bli ett djur... Coolt! Jaja, men tack Hugo! Ses sen!”
Charlie gick och Hugo vinkade hej då. Han vände på klacken och fortsatte gå. Flera fortsatte vinka till honom och han tillbaka nu med.
En tjej gick förbi honom. Han kände igen henne en kunde inte komma på vem det var, nog för att hon hade huvudet i händerna och hennes kroppsspråk visade att hon var ledsen.
Hugo stannade upp.
Tänk om det var någon han kände, om det var det, vad grät hon över?
Efter mycket tänkande gick han efter tjejen, han hade ju ändå 25 minuter kvar före lektionen enligt klockan!
Han började knappa sig in. Han var snart framme vid tjejen. Hon kom från Ravenclaw och hade vackert brunt hår... Hon såg helt vacker ut...
Hugo kom på vem det var!
Han blev så arg på sig själv att han inte kände igen henne att han slog sig för pannan. Hur dum får man bli!?
Han började springa efter henne och när han väl var framme vid henne greppade han tag i hennes axel.
”Miranda! Vad har hänt!?”
Miranda vände sig om med tårfyllda ögon.
”Hugo!” hulkade hon och slängde sig i hans armar.
Hugo klappade henne på ryggen lite. Han visste inte vad han skulle göra, han visste ju inte ens vad hon gråter över!
”Miranda, vad har hänt?”
Miranda sa inget hon bara kramade honom hårdare och fler tårar rann ner för hennes kinder. Men helt plötsligt släppte hon taget om honom och torkade sina tårar.
”Jag har lektion snart... Hinner inte...” sa hon besvärat och gick innan Hugo hann säga nåt.
Han fick en klump i magen. Tjejen han älskade var helt förstörd och bara för hon vägrade berätta vad problemet var så kunde han inget göra! Det gjorde honom helt förstörd!
Suckande fortsatte han till sin lektion.

Skoldagen började dra sig till ända för Albus och Rose. Den sista lektion var väldigt tråkig, de hade Trolldomshistora med tråkiga professor Binns. Men det var inte mycket kvar av lektionen och det gjorde Albus mer förväntansfull och mer nervös inför kvällen då Li skulle komma...
Tillslut slutade lektionen och alla eleverna skyndade sig ut ur klassrummet.
”Vad ska du göra nu då, Al?” frågade Rose när de började gå uppför trapporna.
”Öh... Vet inte...?” svarade Albus tvekande. Han ville inte precis säga att han tänkte hålla på att bestämma vilka kläder han skulle ha när han skulle möta Li... ”Plugga lite i sovsalen kanske?”
Rose himlade med ögonen. ”Lilla kusinen min! Det är helg! Jag tänkte inte precis plugga idag, vi har ju inte fått nån läxa och det är enklare att plugga imorgon på biblioteket då det har öppet längre ju! Så snälla du! Varför ska du tillbringa din extra ledighet till att plugga?”
”Jaja!” muttrade Albus och fortsatte med långa steg uppför trapporna och gick före Rose som bara såg förvirrad ut över Albus humörsvändning.
När han kom upp till Gryffindortornet gick han direkt till sovsalen och till sin garderob. Han plockade fram alla kläder han hade och la ut dom på sängen och började fundera vilka han skulle välja.
Det gick fortare än han hade tänkt sig så tillslut hade han valt ett par lite mörka jeans, röd t-shirt och en svart kofta. Han satte på sig kläderna och gick ner till uppehållsrummet.
”Nämen, Albus! Där är du! Wow! Vilka kläder du bytt om till...” sa Rose när han äntrade rummet. Hon hade bytt om hon också fast till ett par slappa jeans och en svart långärmad tröja.
Albus log lite smått. ”Nja... Inte så märkvärdigt, bara slängde på mig nåt... Nu när det är helg och allt...”
Rose började skratta. ”Jaha! Okej! Pluggade du nåt då?”
”Öhum... Nej, jag läste istället en bok jag fick i julklapp från eh... Pappa...”
”Jaha, okej! Men visst ska det bli kul att Lily kommer tillbaka idag, eller hur?”
”Ja... Visst!”
Rose himlade med ögonen och tog upp en bok och började läsa i den.
Albus satte sig i en annan fåtölj. Han var väldigt trött så han började blunda...

”Albus! Vakna!” sa James och ruskade om den sovande brodern.
Albus vaknade med ett ryck. ”Hur mycket är klockan!?” frågade han med uppspärrade ögon.
”Haha! Men lugna ner dig! Den är bara tjugo över sex... Och du är i Gryffindortornet så du behöver inte stressa hit för att inte få minus poäng... Och det är ju först nio det är utegångsförbud, annars skulle Hugo få minus poäng, han är inte tillbaka än!” sa James och flinade.
”Va!?” frågade Albus häpet.
”Konstigt va? Han som skröt så mycket om att han fick sluta tidigare...”
”Nej! Inte det om Hugo! Men klockan! Tjugo över sex sa du? Då är det ju fyrtio minuter kvar tills den är sju...”
”Ja! Vilket geni vi har i familjen!” sa James och himlade med ögonen.
Albus blängde på honom. ”Oh! Måste du vara så himla...”
”Perfekt?” föreslog James och flinade lite till.
Albus suckade. ”Haha! Visst! Men du, jag måste gå nu så kan du flytta på dig...?”
”Va? Ska du gå!? Men... Hur ska jag klara mig utan dig?” sa James och låtsades att se helt förskräckt ut.
Albus himlade med ögonen. ”Du klara dig nog...” sa han och knuffade undan James som stod i vägen.
Albus gick ut ur tornet och började gå ner för alla trapporna. Det tog en sån himla lång tid att gå till tågstationen där han skulle möta Li så han var tvungen att gå dit i tid.
Hans hjärta började skutta ju närmare han kom till stället där han skulle möta Li. Han var utanför slottet nu, nu skulle han bara komma över till tågstationen... Så snart var han där!
Efter ett tag så var han där! Det var tomt nu, men snart skulle tåget komma!
Albus hade undrat lite varför tåget kom hit såhär mitt i terminen, men han hade sedan fått reda på att det var för att ibland kommer tåget hit med lite special varor. Lite lustigt men husalferna hade blivit trötta på att hela tiden transportera sig till ett ställe och hämta saker till köket som ett exempel så med mycket klagande hade McGoganall fixat att tåget kunde komma två gånger varje termin.
Albus stod och väntade och tillslut hörde han ljud från ett tåg. Hans hjärta började skutta och han kunde se det röda tåget närma sig.
Det började gnissla när tåget stannade. Albus fick en klump i magen när han såg dörrarna öppnas.
Det var fler elever som klev ut ur tåget. Det var mest sjundeårs prefekter som hade varit iväg på nån grej för att lära sig mer saker. Bland de få elever som klev ur tåget var Li en av dom.
Hon såg sig om. Hon såg inte Albus först för det var mörkt och hon stod bakom tre stycken elever som täckte utsikten lite, men när hon väl såg honom spratt hon upp i ett stort leende och började springa emot honom.
”ALBUS!!!” skrek hon med ett glädjetjut och kastade sig i hans armar.
Albus började rodna. ”Hehe, hej, Li...” sa han blygt.
”Oh! Jag har saknat dig SÅ! Oh! Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig!” sa hon och sedan, utan förvarning, kysste hon honom.
Det var en lång kyss och alla de andra som gick förbi stirrade förvånat på dom, speciellt killarna som också kastade avundsjuka blickar på Albus.
Hon avslutade kyssen och en skärfärg började sprida sig på hennes kinder men hon hade ett stort leende på läpparna.
Albus kinder blev mer röda än skära men han log också. ”Ehe... Kul att ha dig här!”
Li log och hennes vackra bruna ögon glittrade av glädje.
Lis mörka, svarta, långa hår hade hon uppsatt i en hästsvans och hon hade en ljusblå t-shirt på sig, en svart skinnjacka och ett par jeans. Hon var verkligen vacker tyckte Albus...
Li himlade lite med ögonen innan hon grep tag i hans hand. ”Kom nu, smarto! Om du inte ha nåt mer att säga så kan jag väl få komma in till värmen i slottet?”
Albus började rodna igen. ”Hehe, okej! Förlåt...”
Li knuffade honom lite lätt med sin armbåge. ”Äsch! Nu går vi!”
Abus nickade och, hand i hand, gick de till slottet.
Albus kände sig överlycklig över att få träffa Li igen. Att hålla i hennes hand. Att umgås med henne och prata. Och att fått kyssa henne, det som han bara drömt om... Nu hände det på riktigt!
Han svävade på moln och ingenting kunde förstöra hans lycka just nu, förutom när de var tvungen att skiljas ifrån varandra när hon skulle gå till sitt uppehållsrum...

Ganska långt kanske? I så fall för plåster på såren! Det var ju lite längre än de vanliga Men kommentera och säg vad ni tycker! Ge gärna kritik

Det var AWSOME

Jättebra kapitel

det var riktigt suveränt skrivet