När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai log roat "kanske inte så men du behöver väll inte bara anta att jag ska förstå och sen bli arg på mig. du har aldrig sagt något alls utan plötsligt skrek du bara på mig" sa han han allvarligt och såg sen på henne
"Du förstör inget, du förstör den snarare genom att anta en massa saker" sa han och log sen "jag har aldrig sagt nej" sa han

- Ledsen, men du bygger upp dina förväntningar om en tjej, ochdet finns bara en som uppfyller de kraven, men du fattar det inte, det gjorde mig ledsen.
Och när jag är ledsen blir jag arg, det vet du, suckade Xenia och såg på honom.
- Sluta att läsa mina tankar, sa hon irreterat och blockerade honom, hon och Cara hade övat på det i sommras, men inte för att hon visste om det funkade på Fai.
Han visste inte om att de hade gjort det, men Bella annsåg det nödvändigt att kunna, så Cara hade ställt upp på den träningen.

Fai såg på henne "ja men du gick från att jag skulle hitta nån töntig dödsätartjej till dig och jag hängde inte riktigt med där" sa han leende och skrattade "ja men pratar du inte med mig så får jag väll läsa dina tankar" sa han och log sen "men du får inga svar genom att gissa komihåg det" sa han finurligt och undrade om hon skulle våga fråga elelr om han skulle behöva dra det ur henne

Xenia såg irreterat på honom, han var verkligen jobbig ibland.
- Nej, Fai, du får inte läsa mina tankar, gör det aldrig igen, de är mina egna, sa hon och försökte behärska sig att inte skrika åt honom.
Hon såg ut över sjön och drog ett djupt andetag och såg sedan på honom.
- Så Fai, jag älskar dig, jag har insett det nu att jag gör det, mer än en vän.
Så älskar du mig?, sa hon och mötte hans blick, hon ville se om han ljög.

"Men om jag ska prata med dig måste du prata med mig" sa han allvarligt och slöt ögonen en bra stund och öppnade dem och mötte Xenias blick
"Tänk att du faktiskt kan fråga" sa han roat och blev sen allvarlig och funderade en stund, han gillade Xenia och hade gjort det ett bra tag utan att han upptäckt det bara. han log mot henne "ja det gör jag" sa han och tog hennes hand

Hon kände Fais hand i sin egen, det var ovanligt, men inte obehagligt och hon kännde hur ilskan rann av henne.
- Gör du?, sa hon lite förvånat, hon kunde inte tro att det var sant, att han verkligen gjorde det.
Att han älskade henne med.

Fai såg allvarligt på henne "ja inte ens jag skulle skämta om nått sånt" sa han leende och la sig ner igen "Men om du inte tror mig så" sa han och ryckte på axlarna och slöt ögonen. trode hon honom inte kunde han inte göra mer

Hon såg på honom och himlade med ögonen där han låg.
- Tss, sluta vara sån där, klart jag tror dig, blev lite chockad bara.
Trodde inte att du gjorde det, trodde ingen gjorde det, sa Xenia och log mot honom.

Fai log mot henne "Det var ju bra det" sa han utan att se på henne och såg sen förvånat på henne "och varför skulle ingen göra det? ge mig en bra anledning till deT?" sa han allvarligt

- Snälla Fai, jag har gått genom helaskolan utan att en enda kille har pratat med mig påå det sättet, inte ens när jag var själv, så säg inte att de var rädda för dig, sa jag uppgivet.
- Jag beter mig inte som de andra tjejerna och de får killar, de klär sig snyggt och sminkar sig, jag trodde det var sånna tjejer killarna ville ha, sa hon och såg ut över sjön.
- Jag är varken snygg, populär eller bra på något, sa hon enkelt utan att se på honom, hon hatade att berätta allt det här som hon alltid höll inom sig.