Vilien på Hogwarts!^•^

Mitt kapitel kommer nu!


~Cassie~

Jag satt i uppehållsrummet och väntade. På vad visste jag inte riktigt. Kanske på Reamus svars brev eller på honom själv. Min pojkvän. Åhh, det kändes som om jag varit elak mot honom och han var arg på mig. Han satt bara i sin sovsal och gjorde ingenting. Det verkade nästan som om han var deprimerad.
- Cassie!
Jag vände mig om. Där stod Jasper med ett grin på läpparna och höll i ett brev.
- Äntligen, utropade jag och gick fram till honom.
- Ska JAG läsa? frågade han.
Jag svarade genom att rycka det ur hans hand och veckla upp det.
- Vad står det? undrade han.
- Hallå! Jag måste läsa klart först! svarade jag med en blandning av att vara sur och road.
Han väntade tills jag läst klart och sa sedan: Vad står det, då?
Jag suckade.
- Okej, det står att han har låst in sig själv.
Jasper började skratta.
- Vad korkat!
Jag blev sur. Han var faktiskt min kille och jag var faktiskt kär i honom så jag sa: Allvarligt talat! Det var faktiskt bara ett misstag! Och Reamus är tusen gånger smartare än du!
Jag gick snabbt upp för trappan till killarnas sovsal. När jag kom upp till dörren som var låst så ryckte jag i handtaget. Jag visste att det inte skulle hjälpa men man måste alltid försöka.
- Reamus?
Han svarade inte. Antagligen för att han hade trott att Jasper skulle komma upp.
- Om du inte svarar... Jag går och hämtar hjälp. Jass eller Jake kommer snart.
Jag sprang ner igen och ropade till Jake som satt tyst i en soffa och läste.
- Gå upp och försök öppna dörren till Reamus. Jag hämtat McTwist ( McGonagall kan väll inte vara kvar på Hogwarts efter såååå många år).
Jag öppnade dörren och gick mot lärarrummet. Jag hoppades att McTwist skulle vara där.
Det var han inte.
- Vad gör jag nu då? sa jag för mig själv.
Jag fick väl leta på andra ställen då. Jag gick mot storasalen. Där var McTwist inte häller. Då styrde jag stegen mot ytterdörren. Han kanske gick en promenad eller något.
Vinden slog emot mig när jag öppnade den. Jag gick ut och lät dörren slå igen. Jag började gå mot sjön. McTwist kanske var på andra sidan.
- Hallå! Cassandra!
En kallkåre ran ner för min rygg.
"Nej, inte Sheldon!" tänkte jag för mig själv och vände mig långsamt om.
- Ska inte Remmy komma? frågade han elakt.
Jag spärrade upp ögonen och drog snabbt upp armen för att titta på klockan.
Det stod 18.24.
- Nej!
- Vaddå? frågade Sheldon hånleende. Kommer inte Remmy och slåss? Men då vinner jag ju!
Han kom närmare. Jag försökte backa men jag stod precis vid sjön så om jag gjorde det skulle jag ramla i det iskalla vattnet.
- Och om jag vinner...han pratade som ett barn som precis kommit på något, ...då får jag dig, ju!
Han sträckte fram armen och tog tag i min handled. Jag försökte skaka honom av mig men han vägrade att släppa.
- Sluta! sa jag.
Han log ett förfärligt leende.
- Varför då? Jag van ju dig.
- Jag är inget pris man kan vinna!
Han drog mig intill sig.
- Är du inte?
Jag tog min fria arm och slog till honom så hårt jag kunde i ansiktet.
- Nej, det är jag INTE!
Han backade undan. Han blödde näsblod och hade en sprucken läpp.
Jag var bättre på att slåss än vad jag hade trott. Han såg väldigt ful ut.
- Killar, jag tror att jag inte vill ha henne längre. Ta hand om henne.
Han vände sig om och gick.
- Vaddå? Jag fattat inte...
Först nu märkte jag Sheldons "gäng" stod runt mig. Daniel var med. Hans ansiktsuttryck var plågat.
- Vad vill ni? frågade jag darrigt.
- Inget särskiljt...svarade en av killarna.
- Bara....CRUCIO!
Alla ropade i kör. En hemsk smärta spred sig genom min kropp. Ut i fötterna, armarna och varenda liten nerv var i uppror. Det kändes som om de drog ut ryggraden ur min rygg.
- Sluta! Snälla...kved jag.
Det hjälpte inte smärtan blev bara värre.
Jag skrek. Så högt som jag aldrig skrikit förut.
Det sista jag hörde var ett annat skrik från någon annan. Jag kände nog igen det innerst inne.
Sen blev allt svart.

Va ni är snälla C:

Jättebra kapitel!

Super bra!

Hello...
-------------------------
=Kitty=
"Remus! Kom igen! Kom ut!" Hördes Jakes böner utanför killarnas sovsal när Kitty kom in i uppehålls rummet. Hon var arg, det syntes iallafall! Hon rusade upp till pojkarnas sovsal och bankade ilsket på dörren.
"DU! Sheldon är därute! Och var är Cassie!?" Skrek hon när hon bankade, hon var inte arg... hon var rasande.
"Cassie har gått ut... tror jag." Sa Jake plötsligt och Kitty upptäckte honom, han såg fortfarande på henne med samma ögon som förut... när han kysst henne.
"HON HAR VAD!?" Utropade Kitty och drog upp trollspöt. "Remus du kommer ut nu, eller så hämtar jag dig!" Sa hon och riktade staven mot dörren, inget svar. "Fint, bombarda!" hon sa det andra lite högre, mest för att hon var nervös över effekten. Dörren sprängdes upp, och Remus som hade reflexer som världens bästa quidditch spelare hoppade åt sidan.
"NU DU!" Sa Kitty triumferande. "OM jag inte har... ja totalt fel eller har tappat förstånden vet jag att Sheldon och hans gäng är därute, men Cassie. Fattar du?" Remus borstade av sig dammet från dörren.
"Varför sprängde du dörren? Den borde inte vara mottaglig för det!" Där sa Remus något, Hogwarts dörrar BORDE väl inte kunna sprängas bort... så lätt? Eller?
"Jag vet inte! Men vi måste UT NU! Dit du skulle träffa Dolohov!" Sa Kitty och vände sig om. "Och om du inte följer med så går jag själv!" Sedan knyckte hon med nacken och gick.
Kitty hade nästan väntat sig att han inte skulle komma... men snart hörde hon steg.
"Kitty!" Aha, Jake...
"Mhm?" Fnös Kitty.
"Vi hänger med!" Oj, Remus var där också!
"Visst, tur att dem inte är låsta än!" Sa Kitty och sköt upp dörren bara för att mötas av ett skrik som inte kunde komma någon annanstans ifrån än sjön.
"Cassie!?" Tänkte Kitty förtvivlat och sprang mot ljudet, som inte tystnade och för sin inre syn kunde Kitty se Cassie bli torterad och sedan mördad. Hon var snart framme och hennes förtvivlan förvreds till raseri när hon såg vilka det var, Dolohov, såklart.
"Hmph, borde lära henne att uppskatta det som finns, jag är klart bättre än den där Lupin!" Sheldon...
"Kitty! Akta!" ropade plötsligt hennes bror och Kitty undvek med nöd och näppe en förbannelse.
"Nej men är det inte lilla söta Kitty? Nå? Ska du ta din hämnd?? Mot ALLA oss?" Flinade Sheldon och den avskyvärda munnen lystes upp av snön. Men han hade en poäng, ensam skulle hon aldrig kunna ta sig an så många... men... var inte Remus, Jake och Jasper efter henne? Hon vände sig om mot slottet och såg tre skepnader som var påväg nedåt... men det behövde inte vara dem. Först nu upptäckte Kitty att Cassie var medvetslös...
Snälla Cassie... uppfylld med ny ilska tog Kitty upp sin trollstav och riktade den mot Sheldon.
"Oj oj oj! Du vågar!" Flinade Sheldon och Kitty log bittert.
"Vet du, Dolohov, jag har absolut inga problem med att hamna i Azkaban..." Sheldons leende försvann i ett par sekunder.
"Va?"
"Jag sa, Jag har inga problem med att hamna i Azkaban..." Upprepade Kitty och om någon kunde se det... skulle man kunna uppfatta en mordisk glimt i ögonen på henne.
"Jag bryr mig inte om jag så hamnar i Azkaban, dödas, eller blir kysst av en dementor så länge du är DÖD!"
Hon ville uttala orden men någon stoppade henne... eller något.
"Nej Kitty! Gör det inte!" Hade dem kommit fram? Jo det lät som Jake...
"Han... han ska dö." Upprepade Kitty argt och tårarna började rinna. Sheldons kamrater såg skrämt på henne och Sheldon såg ut som om han sett ett spöke.

"Cassie... han skadade Cassie! Han skadade min enda vän sen jag kom till det här förbannade stället!" Kitty grät på riktigt nu men sänkte inte spöt, Sheldon ska DÖ!
------------------------------------------------


Hopes tur! ;D

Coolt! Jag fixar min del nu!

Lika AWSOM som alltid!
Längtar efter Hope/Reamus del!

Kitty, snart mördare... XD

och eller fånge på Azkaban... ^^

Nej! Räddaren Jake kommer att fixa det!

Jasså?

Med lite hjälp från några vänner...