~~Hedviggs liv~~

Det kanske var vattenflickan!!!


Jag anser fortfarande att Gryffindor kickar de andra elevhemmens små rumpor

Jättejättebraaaa
Ha en jättebra semester ♥

Kanske det

Ja, nu ska jag skriva ett kapitel, hoppas att jag inte förstör något nu xD

Kapitel 82
KROCKEN

Jag vaknade upp på stranden alldeles genomblöt och kall . Jag tittade ut mot sjön och såg sjöflickan titta på mig. När hon märkte att jag var vaken så dök hon ner i sjön igen.
"Ta", var det enda jag hann säga innan jag hostade upp massvis av vatten.
Jag var väldigt trött, men jag frös, så jag hade ingen större lust att ligga kvar på stranden. Då reste jag mig upp och började darrande gå tillbaka mot slottet.
Jag gick så snabbt som möjligt mot Ravenclawtornet, samtidigt som jag försökte att inte synas så mycket. Men allas blickar vändes mot mig när jag gick förbi.

"Vad kom först Fenixfågeln eller elden?", frågade dörren till Ravenclaws sällskapsrum.
"Åh snälla", sa jag vädjande.
Men jag visste att jag var tvungen att svara på frågan. Efter ett tag kom jag fram till ett svar.
"En cirkel har ingen början"
Dörren svängde upp och jag gick in i sällskapsrummet. Det var bara två tredjeårselever som satt och läste i varsin fotölj där. De verkade inte lägga märke till mig, så jag smög förbi dem och gick upp till min sovsal. Det var ingen där, så jag bytte om till torra kläder och torkade mitt hår.

Det var när jag gick ut ur Ravenclaws sällskapsrum som jag verkligen insåg att jag precis hade varit nära att dö. Jag stannade och såg mig omkring. Det hade varit välldigt nära att jag aldrig mer skulle se det här. Jag var tvungen att säga tack på riktigt till sjöflickan! Jag började springa genom slottet påväg till den svarta sjön igen. När korridoren svängde till vänster, så råkade jag springa rakt in i Carolle som höll i några böcker, pergament, en fjäderpenna och ett bläckhorn. Hon tappade allt.
"F-förlåt", sa jag chockat och började hjälpa till att plocka ihop.
Carolle sa inget. Spänningen var väldigt spänd.
"Det är okej", sa Carolle tyst när vi hade plockat ihop allt.
Hon gav mig en blick, sedan gick hon vidare. Jag tittade efter henne. Sedan kom jag på sjöflickan och fortsatte att springa mot sjön.

Bra

Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuper duper bra!!!!!

Braigt!!!

Jättebra Är tillbaka nu tack vattenblå för att du skrev ett så bra inlägg, tusen tack ♥

Varsegood ^^
Tack själv :3

Kapitel 83
EN DRÖM?

Mina lätta steg dunkade längs marken jag sprang så fort mina svaga ben kunde bära mig, det var inte så snabbt. Porten öppnades ingen hade öppnat den så jag antog att det var min magi, mina steg hastigare och trots att det inte känts som om jag kunde springa snabbare förut gick det tydligen! Som en oljad blixt sprang jag ner till sjön, utan att tänka kastade jag mig ner på knä och utan motvilja kastade jag ner huvudet för att se om sjöflickan var där. Såklart inte. Jag var illa tvungen att hoppa i vattnet, vattenfolket bodde ju djupt ner på botten.
Jag drog av mig skorna, strumpbyxorna och lite för hastigt slipsen så att den drogs åt vid halsen, jag började hosta, kanske var jag sjuk? Det här var ingen tid för onödigt tänkande jag skulle hoppa i nu och simma ner till botten, men hur skulle det gå med andningen? Gälgräset fanns det bara lite av och det var redan slut.

Jag stirrade ner i sjön, det var svart och väldigt reflekterat. Det likbleka ansiktet, det korpsvarta svarta håret, dem blanka gröna ögonen. Var det verkligen jag? Jag stirrade ner i vattnet. Min öppnades för att fråga var var sjöflickan var, men rösten som hördes var helt olik min, varje ord var lika tomt som Voldemorts hjärta, det lät inte ett dugg som om jag menade dem.


-Var är du? Viskade rösten.
Inget svar, men det började att bubbla hejdlöst i vattnet framför mig. Bubblet slutade och sjöflickan hoppade upp. Det var först nu jag lade märke till att hennes hud vad grönaktigt, det var riktigt vackert.
-Vad är det unga mö? du var kall som snö, vad vill du skall ske? Jag är ingen fe, sjöng hon.
Trots att hon räddat mitt liv störde jag mig extremt mycket på hennes rim.
-Jag...jag ville bara säga tack, mumlade jag uttryckslöst.
Sjöflickan genomborrade mig med en stirrig blick och nickade hon, sedan var sjöflickan en historia.

Back again! Hoppas ni gillade