Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Åh, mera!!
Kommer det mer ikväll? c:

Bra!!! skriv mera!

Elladora Lestrange

Jag visste inte vad jag skulle göra härnäst. Jag hade fått ett jobb men jag visste inte hur länge jag skulle kunna behålla det sen när barnet är fött. Jag kan fortfarande inte tänka mig själv som en gravid kvinna, det känns inte rätt. Jag är ingen mamma, jag är en ynk som är kär i min kusin som lämnade mig utan en ordentlig förklaring. Ilskan som jag kände mot honom för att han lämnade mig var ingenting jämfört med hur arg jag var för att han inte tog kontakt med mig igen. Jag visste bara att jag måste berätta för honom att vi skulle få ett barn. Men jag skulle aldrig kunna kontakta honom. Jag äger ingen uggla och det är inte så att jag har hans adress så att jag kan skicka ett brev på mugglarvis. Jag var så arg på Draco att jag smällde knytnäven i väggen. Det förvånade mig hur ont det gjorde och jag skrek till av smärtan.
”Är det verkligen så smart att ta ut din ilska på väggen?” frågade en röst bakom mig. Jag vände mig om och mötte Ashtons blick. Han såg både road och lite orolig ut.
”Jag tänkte inte slå på väggen. Det kändes som en bra idé för några sekunder sedan men om jag hade vetet hur ont det skulle göra hade jag låtit bli.” sa jag och masserade mina knogar. Ashton skrattade och satte sig på bardisken. Vi hade nyss öppnat och det hade inte kommit några kunder än.
”Det skulle kanske vara enklare att prata om vad det är som bekymrar dig.” sa han. Jag skakade på huvudet och satte mig ner på golvet och lutade ryggen mot väggen jag nyss hade slagit till.
”Jag vet inte vem jag skulle kunna prata med.” mumlade jag.
”Du kan prata med mig, Elladora.” sa han och jag tittade upp på honom. Ashton var verkligen snäll och han var trevlig mot alla. Jag hade inte sett honom höja rösten mot någon eller ens bli irriterad. Det var som om han inte hade något temperament alls, helt tvärtemot Draco.
”Tack, Ashton. Men jag vet inte vad jag ska säga.” sa jag och Ashton höjde på ögonbrynet.
”Vem är du arg på?” frågade han. Jag bet mig i läppen innan jag svarade.
”Min förra pojkvän.” sa jag och Ashton nickade förstående.
”Vad har han gjort?”
”Han lämnade mig utan en ordentlig förklaring. Det enda han lämnade var ett kort brev och jag vet inte ens vart jag kan få tag i honom. Tänk om han aldrig kommer tillbaka, han måste få veta att han ska bli pappa. Jag fick aldrig chansen att berätta för honom. Jag älskar honom och han berättade till och med att han älskar mig.” skrek jag argt och Ashton såg på mig med medlidande. Jag kunde inte förstå att jag nyss hade skrikit ut alla mina känslor till en kille jag bara känt i några veckor. Jag suckade och smekte min mage samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder. Jag hade inte insett hur mycket ilska jag hade burit inom mig, jag hade förträng mina känslor. Den enda jag ville, var att få prata med Draco en sista gång. Få en chans att förklara för honom varför jag ljög och hur mycket jag älskar honom.

Så. Himla. Awsome.
Hur gör du?

haha tack
Gör vad?

Åh såå braaa

Förtydligat:
Hur i hela Merlins skägg bär du dig åt för att skriva så himla jättesuperbra?

Aha.. (Känner mig lite efterbliven)
eh jag vet inte riktigt.. ?

Då har du något att fundera på.

Kan inte beskrivas hur himla bra den här ffen är!