In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon reste sig och sträckte på sig för att sedan lyfta klänningstygen.
"Vill ni ha hjälp med något, är ni hungrig?" frågade hon mjukt och rådnade svagt.
"Ni är allt för snäll. Jag hade en väldigt trevlig tid med er och jag hoppas det är lite svalare imorgon." Hon visade klänningen.
"Det är så varmt tyg."

Under tiden Rion lämnade rummet funderade han över vad de hade sagt på mötet. Juniv, Gix och de andra. Julian hade knappt sagt något. Han som uppfostrat Halo och tagit henne som sin. Rion hade ju förstått att han inte var hennes biologiska pappa. Det var ett annat par. Han hade bara skymtat det på festen tidigare kvällen innan. Idag hade han inte sett till de.
Halo, som upplevde Alices upplevelser. Han visste inte vad han skulle tycka om det. Alice och Halo.. det verkade så olika. Han kände Halo inte för att än upptäcka likheten. Lite obehagligt att hon kände till Alices känslor. Hennes upplevelser. Betydde det att Halo redan bestämt sig vad hon tyckte om Rion? Var han redan dömd? Eller..
När han kommit till biblioteket gick han till eldstaden och slog sig ner i soffan bredvid för att iaktta boken Gix lånat ut till honom. Det var en märklig känsla att hålla i dokumentation om Halo. Det kändes, för ett ögonblick, som att han gick bakom hennes rygg.
Rion hade ju och andra sidan redan pratat med henne och på den tiden redan skapat någon bil av henne. Nu kanske han skulle ändra den bilden. Svaren på hans frågor kanske fanns i anteckningarna.
Han öppnade boken och ögnade den första sidan. Halos namn och hennes födelsedatum. Han log roat när han blev påmind över hur gammal han egentligen var. Sedan började han läsa.

Ruby hade suttit i bilioteket när Rion kom in och sågupp från sina böcker. hennes bruna ögon synade honom och lade huvudet på sne.
"Du är Rion va?" Hon log ett vagt leende mot honom.
"Jag ska baraläsa klart sen ska jag sätta mig i mitt rum." Hon kunde höra skramlet från köket och hon log.

Halohade kommit in i palatset och hade fått byta till en lättare klänning. När hon väl kommit till biblioteket såg hon Ruby och gäspade.
"Ruby!"

Rion hade precis greppat tummen och pekfingret om första sidan i boken för att vända blad då han hörde Rubys röst. Han såg upp och mötte hennes blick. Överraskad över att han inte sett henne när han kommit dit. Han log lustigt och släppte taget om bladet för att se på henne. "Du vet mitt namn, men jag vet inte ditt.", sa han och granskade henne uppifrån och ner. I hans ögon verkade hon äldre än Halo och Adelaide. Han hade sett henne tillsammans med Adelaide bror, så förmodligen var hon närmare honom, antog han.
"Biblioteket här är lika mycket ditt som mitt. Snälla, lämna det inte för min skull. Det skulle jag inte kunna leva med." Han pausade då och mötte hennes blick igen.

"Mitt namn är Ruby.Jag är en avlägsen släkting till Pul." Hon gav honom ettleende och såg överaxeln och log.
"Hej Halo. Kom här du ser trött ut."
Halo kom och satte sif vid Ruby. Hon såg ut att kunna somna vilken minut som helst. Sakta lade hon sig i soffan och lade huvudet i Rubys knä.
Ruby strök henne över håret och log.
"Det är okej att somna. Sov en stund så väcker jag dig." Viskade hon.

"Ruby.", ekade han och nickade som för att låta namnet sjunka in. "Vackert.", sa han eftertänksamt och ville fråga mer om henne. Det var intressant att hon var släkt med Pul. Betydde det att hon också besatt magiska krafter? Det fascinerade honom. Men innan han hann fråga mer visade sig Halo i rummet och lade sig i Rubys famn. Utan att han upptäckt Rion.
Han log lustigt igen och ögnade Halo. Som verkade ha kommit från hårt arbete, eftersom hon verkade så trött.
"Hur känner du Halo?", frågade Rion då och såg upp på Ruby igen.

Hon såg upp på honom och log mjukt.
"Man tackar." Hon lade en filt om Halos axlar och smekte henne över ryggen.
"Det är tack vare rådet. Min släkt från Puls sida har haft kontakt med Rådet ända sedan 1500 talet. Pul ångrade sig när han såg vad som hände med Alice och ville jobba åt rådet. Hans släkt skulle hjälpa rådet och den kommande prästinnan." Hon log.
"De betalade större delen av min skolgång så jag kunde skapa ett band med henne. Jag är rådet evigt tacksam."

Rion kände en inpuls att berätta sina minnen av Pul. Hans uppfattning av honom. Att han bland annat gått sin egen väg och plötsligt hamnat i tjänst för rådet eller Ivan. Det var underligt, men Rion ville inte rubba hennes bild av honom.
På det sättet hon talade om honom så lät hon stolt. Han undrade hur mycket hon egentligen kände till, men teg. Tiden kanske skulle visa Puls sanna jag. Men så tänkte han.. Rion kanske själv aldrig hade känt honom.
"Ditt öde har sammanvävts med Halos, säger du?" Han ögnade Halo för att se på Ruby igen.
"Du verkar henne lojal.", sa han eftertänksamt och pausade igen för att iaktta henne.
"Har din plikt till prästinnan något namn? En roll?"

Ruby strök Halo över ryggen som en mamma tröstar ett barn.
"Min roll är magisk rådgivare. Jag är dock den ända som utövar magi. Men jag ordnar med olika formler. Jag hjälper rådet med lite saker. Ifall Hao har huvudvärk eller kramper så hjälper jag henne. Att ta tabletter är inte bra så magiskt te är lite bättre." Hon såg upp på honom.
"Har du ett bättre namn?" Hon lade huvudet på sned och hennes hand slutade när den vlade över Halos axel.

"Det låter som ett spännande arbete, Ruby.", erkände Rion och log imponerat. "Magisk rådgivare.. Det klingar fint, visst? Jag har inget bättre namn för dig." Han skrattade kort då och såg sig om i biblioteket för att låta blicken falla på boken i hans knä.
"Du känner förmodligen till den här, inte sant?" Rion syftade på boken och såg upp på Ruby igen. "Gix har lånat mig den för kvällen. Men.. jag måste medge, det känns konstigt, att läsa om Halo.. när hon bara är någon meter ifrån mig.", sa han och lät fundersam, borta i tankarna.
Rion skrattade då igen och skakade på huvudet. "Ursäkta. Jag svamlar så. Jag.. Jag vill bara förstå. Jag trodde inte den här dagen skulle komma. Jag trodde inte att jag skulle var här, hos prästinnan. Igen." Han pausade och sänkte blicken. "Det känns som att jag lever samma liv. En gång till.", mumlade han lågt och en bild av Leo och Ivan formades i hans tankar.