PRS Lupple & Medi

"Tack Allie!" Hon tog emt chokladen och drack och log stort.
"Oh som jag har saknat den." Hon såg på Alexander och lade handen mot panan.
"Jag har lite ont i huvudet och ryggen."

Alexander nickade sakta.
"Försök drick vatten, för huvudet så kan du säkert ta någon vanlig värktablett för ryggen. Du kanske har sovit konstigt. " Sa han, han kunde ju inte se några skador på hennes rygg.
Dorian släppte taget om henne.
"Jag måste bara ta lite luft. " Sa han och pussade hennes huvud och begav sig sedan ut ur huset där han bara stod och drog in den friska luften.
Hemligheter- än en gång hemligheter.

Hon nickade och kysste honom och såg sig om.
"Okej älskade." Hon såg på Alexander och reste sig försiktigt.
"Jag borde gå och lägga mig." Hon log och såg på Lathan
"Pappa?"

Dorian stod stilla en kort stund enbart innan han började springa.
Han behövde rensa huvudet.
Ordentligt. Att ljuga för Willow var oerhört svårt.
Men samtidigt denna gången verkligen för hennes bästa.

Lathan vände blicken från skyn till Willow i soffan och klev in.
"Ja kära du?" Sa han och kramade hennes hand försiktigt.

Hon lade armarna om honom och såg på log.
"Kan du leda mig till mitt och Dorians sovrum?" Hon log och höll i hans arm.

Lathan nickade sakta.
"Självklart." Sa han och krokade fast sin arm i hennes och ledde henne upp till sovrummet och väl där så bäddade han ned henne.

Hon såg på honom och log mot honom.
"Ta blod nu. Du ser blekare ut än vanligt." Hon skrattade mjukt. Hon gäspade stort och såg på fönstret.
"Kan du öppna fönstret?"

Tristan såg Allie och drog henne till sig och lade huvudet mot hennes huvud.
"Du är fantastisk." Viskade han och smekte hennes arm.

Lathan skrattade lågt.
" Jag klarar mig, vila nu." Sa han och gick mot fönstret och öppnade det försiktigt.

Allie följde med till Tristan, rös av hans smekning och la armarna om hans hals.
" Vad har jag gjort nu?" Viskade hon lekfullt och lyfte upp hans ansikte och kysste honom mjukt, lite prövande.

Hon somnade och lade sig på sidan och började snart att snarka.

Tristan lade armarna om henne och kysste henne.
"Inget. Du är en sådan underbar tjej. Ung och energisk. En bra vän till Willow. Du är nu äldre än Willow igen."

Allie såg på honom och svalde hårt.
"Låt oss inte prata om ålder nu. " Viskade hon bedjande och smekte hans kind sakta.
" Du är ganska energisk själv. "Poängterade hon leendes.