prs yehet & kkaebsong

"Jag ber om ursäkt över att jag förväntar mig att du ska känna dig tillräckligt bekväm för min bror. Det är helt självklart att du inte behöver vara, Zihao." Försäkrar Joshua med ett leende och begraver ansiktet i den varma pälsen. Dock tar storebrodern tillfället i akt och sätter sig upp.
"Skulle du klara dig utan min lillebror i tre dygn?" Frågar han roat och rullar ner från soffan så att han ramlar ner på golvet. Smidigt. " Vi båda två är väldigt dåliga i såna fall "

Nej, det är väl klart att jag inte skulle, men till skillnad från dig så behöver jag honom för att kunna överleva..kan inte ens sköta en mikro själv, plus att han är väldigt älskvärd och min”, knorrade Zihao och slingrade armarna tight omkring sin fästman. Det var en extremt dålig sak, men i tjugoåringens huvud var Joshua hans och ingen annans. Självfallet fick han vara med vem han ville och så vidare, men så snart någon annan fick uppmärksamhet blev lilla Zihao extremt avundsjuk och trumpen. Han hade ingen aning om vart beteendet kom ifrån, även om det troligen hade någonting att göra med hans lite mer ruttna sida. För ibland var han verkligen en total idiot.

"Men han är min bror." Gnäller Samuel och gräver ner ansiktet i kudden innan han pausar filmen han påbörjat. "Ska ni åka nu? Träffa alla vänner?" Frågar han och gäspar tyst.
"Mm, vill du följa med?" Frågar Joshua med höjda ögonbryn, även om han mycket väl redan vet vad svaret blir.
"Herregud nej! Så desperat är jag inte, ensamtid är fint. Om Noah kommer hit med alla sina ankungar, vill jag ha all tid som möjligt ifred i början.. " jo, ankungar syftar på resten av deras vänner .

Jösses, att ordet anka fick Zihao att slicka sig om läpparna och bli lätt frånvarande var ju bara helt sjukt.
”Hm, jo”, mumlade tjugoåringen och tittade drömmande framför sig, blicken alldeles dimmig och urholkad. Herregud. ”Det är Joshua som bestämmer mär vi drar, jag kan inte transferera mig..min mage får kramp och huvudet vill dö”, fortsatte han, lite mer närvarande och kvick i ögonen. Den där transfereringen skulle nog aldrig bli lättare för honom, med tanke på hur mycket han hatade den.

Nej, det är inte särskilt svårt för Joshua att se hur den äldre börjar sukta över ordet anka. Med himlande ögon slår han lätt på Zihaos arm.
"Ankor är söta, sluta tänka på att äta upp dem." Gnäller han innan blicken glider till sin storebror. "Vi åker nu, och snor med oss Haru också... " med en grimas stirrar Samuel upp på den.
"Ska ni lämna mig utan Haru nu också?!"

”Du får ha katterna, eller duger de inte?” Undrade Zihao och frustade till. ”Och vadå, anka är faktiskt väldigt gott..det är inte mitt fel att jag är hungrig hela tiden”, fortsatte han och putade med underläppen mot Joshua. Jovisst, det var ju i och för sig sant. Men det kanske inte var den bästa ursäkten precis. Tjugoåringen fortsatte att dra fingrarna genom Harus päls, med ögonen fästa snett ner mot golvet. Varför var det så svårt för alla andra att förstå att de bara skulle vara borta i tre dagar? Tre dagar var väl ändå inte så mycket?

"Klart de duger, men Haru är Haru.." Påpekar Samuel, som nu blivit än mer barnslig och gömmer ansiktet i den tjocka kompisen, ögonen kikar upp mot turturduvorna. "Okejdå... ha så kul. Hälsa de från mig." Gäspar han med ett magert leende, och Joshua börjar dra sin fästman mot hallen för att dra på sig jacka och skor.

Ungefär som en lydig liten unge, följde Zihao efter Joshua. Ögonen var fortfarande snett fästa i golvet, vilket de fortsatte vara tills han dragit på sig både sin jacka och skorna. Han visste mycket väl vad som väntade honom - transfereringen, en hel drös med mordiska blickar och troligen en hel del ensamhet. Nej, han ville inte hindra fästmannen från att umgås med sina vänner, på samma sätt som nittonåringen gärna drog sig undan när, till exempel, Andrew kom och hälsade på.
”Usch, hatar att transfereras..”

Blicken vilar på Zihao i tystnad medan han fixar lite med Harus fina halsband, den får inte sitta för tajt eller för löst. Man vet ju inte vad han kommer vilja ha för sig under tiden hos familjen Weasley.
"Det tar bara någon liten sekund, försök att inte tänka på det alldeles för mycket." börjar Joshua och bär upp vovven i sin famn, innan han tar Zihaos hand i sin. Utan att säga någonting mer, transfererar han dem, kanske det går bättre om den äldre inte vet när det ska hända... vad vet han.

”Men för i helvete Joshua”, utbrast Zihao när de slog i marken, efter några få sekunder. Med ett stön, sjönk han ihop på det svala gräset och vilade pannan mot marken, trots att den var lätt fuktig. Fy fan runt utsagt. ”Du kunde väl ha sagt till innan? Gud, jag kommer kräkas”, fortsatte han i en gnällig ton och dunkade löst huvudet mot marken. Men som tur var avtog illamående snabbt, och den gnälliga tjugoåringen satte sig upp på knä med lätt dimmiga ögon. ”Som sagt, jag hatar det även om det bara tar några sekunder..usch.”