In the dark PRS Vidomina & Medi

En rynka smet fram i Junivs ansikte och han smakade ogillande till med läpparna. Men han skakade sedan på huvudet.
"Det är Gix bättre att svara på." Han vände sig mot Gix som tog fram någa papper.
"Det är då och då har jag märkt. Ibland kan hon föra ett samtal vi hade haft bara hon och jag. Eller jag menar Alice." Han såg upp.
"Hon minns Ivan och är livrädd för spindlar eftersom det var Zoltans märke. Sen har hon en lätthet för vissa saker, precis som Alice hade." Han såg upp.
"Jag har skrivit ner alla saker som är kopplade med Alice." Han såg på honom.
"Och när hennes skola var i Italien kunde hon gå till platsen där hennes hem varit. Kunde inte förklara varför hon visste att en person med makt bott där."

Rion vände sig mot Gix för att lyssna på honom. Det förvånade honom att han hållit hans samtal med Halo dokumenterade, men det var väl en del av hans jobb, antog han och blickade mot papperet han talade om. "Jag vill se det där papperet.", sa Rion, nästan som i en viskning. Det var känslan igen, hur mycket han saknade Alice som fyllde honom. Han svalde och vände bort blicken för att se ut genom fönstret istället.
"Halo. Vad.. Vad kan ni berätta om henne? Hur passar hon som prästinna?" Hans röst höll inte riktigt hela vägen, men han lät det inte synas. Blicken var fixerad på trädgården därute.

"Det är mer än en sida Rion." Gix visade boken och såg oroad ut.
"Vad är det du vill ha ut av boken?" Han såg på honom.
"Om jag lånar ut den här boken eller så vill jag ha tillbaka den. Jag kan ge dig en kopia om det du vill."
Han såg på honom.
"Hon har varit prästinna i en dag. Hon är som alla andra. Men denna gång hade vi mer koll vad vi hade henne. Vilka hon umgicks medoch hon var säker varje natt som dag."

Rion förvånades över hur snäll Gix verkade vara, trots Rions handling, att kräva svar av de. Det verkade inte vara till något problem för Gix och för ett ögonblick kunde Rion föreställa sig bli god vän med honom, men så visade Gix honom boken och Rion såg ner på den. Försiktigt sträckte han sig efter den och öppnade för att syna anteckningarna. "Tack.", sa han lugnt i en viskning igen. "Du får tillbaka den sedan." Deras blickar möttes för några sekunder igen innan han såg på de andra vid bordet.
"Nåväl, mina herrar. Jag går med på att dela med mig av det jag minns från kvällen." Han drog ut en stol och satte sig ner.

Gix såg på honom och gav honom boken. Den var tummad och texten var snirklig.
"Det är från Adelaides ord och Julian. Adelaide är hennes höghets närmaste öra och vän. Hon lämnar alla uppgifter till mig." Han lutade sig tillbaka.
"Och jag vill ha tillbaka boken ikväll. Du får inte vara i ditt rumm med boken utan du ska vara i biblioteket. Det är mitt ända krav."
Juniv nickade.
"Så Rion vad kan du berätta? vad hade Ivan utlovat om ni tog med Alice från italien. Att du som var hennes privata och närmaste livvakt."

Rion vred på huvudet för att se på Gix. Nyfiken for blicken ner på boken och han sträckte ut en hand för att plocka upp den och dra den till sig. "Vithåret? Adelas släkt? Det ante mig..", mumlade han och klappade med fingertopparna över bokens pärm.
"Du har höga krav, Gix. Ska jag läsa allt det här.. innan ikväll?" Han fnös. "Nåväl. Låt gå." Han beslöt sig för att det visst skulle gå. Rion hade inte några planer precis. Inga han ville dela till de andra vampyrerna iallafall.
"Varför vill ni vet-..", han avbröt sig själv. Vanan att ifrågasätta hade gjort sig påmind, men lika snabbt skakade han bort känslan. Han hade ju sagt att han skulle dela med sig av sina minnen.
"Jag kan inte berätta vad han sa. Det är mellan mig och Ivan.", sa han ärligt och mötte Junivs blick. Han pausade kort. "Men jag kan berätta att jag skäms. Hon förtjänade inte att bli behandlad så. Och jag förtjänar inte att bli anklagad så. Jag vet att det jag gjorde var fel, ni behöver inte påminna mig om det."

Gix harklade sig och hans såg bort men Juniv såg honom rakt i ögonen.
"Det är något du kan säga. Annars har vi svårt att lita på dig. Det är hennes höghet som bestämmer men vi bestämmer vem som får jobba. Men jag tror du hon vill ha dig." Han nickade på boken.
"Gix har berttat att hon har nämnt en man med rött hår som dansar med henne. Ansiktet såg hon aldrig." Gix nickade.
"Hon har varit så förvirrad under många år och vi har inte fått berätta."

"Som jag sa.." Han knäppte händerna. Även om det inte syntes hade tålamodet börjat nå sitt slut. "..Det är mellan mig och Ivan." Han lät lugn på rösten. Han var beslutsam att inte säga något och hålla sitt ord. Även om det straffade honom.
"Har ni inte pratat med Ivan?", sa han då, men visste att det var till ingen nytta. Ivan var inte med i deras liv längre. Han hade inte varit det på evigheter. Tja, tills den där kvällen på Tipitina's då.
Det gick några sekunder igen.
"Det är väl ingen hemlighet, att jag och Alice var romantiskt involverade? Jag minns fortfarande hur hennes tjänstefolk blev blossande röda om de såg mig i hennes närhet." Han log litet roat då.
"Om Halo vill prata med mig.. så får hon det."

"Vi har inte llyckats få tag på honom. Vi ska ta in honom för förhör ikväll så han kan tala för sig." Han såg på Rion och nickade.
"Så vad ska du göra nu då? Läsa och bara vänta tills Hennes höghet är klar med dagens aktivitet?"


"Ursäkta skulle jag kunna få ta en paus? Mina axlar värker. Jag behöver dricka vatten." Halo log mjukt.

Rion reste sig. Det var tydligt att mötet hade dragit sig mot sitt slut. "Lycka till då.", sa han och tog boken i ena handen. Utan att svara på Junivs fråga trummade han över bokens pärm igen med fingertopparna och gick sedan mot dörren. "Ni vet var ni hittar mig.", sa han lugnt och lämnade sedan rummet.

"Ers höghet. Miss, Halo. Jag är klar för denna session. Vi ska ses igen för nästa session. Låt mig be dig att inte granska verket först det är klart, okej?", sa Mr Antoine med en ödmjuk ton i rösten. Han lade försiktigt ifrån sig penseln och masserade sina händer för att gå fram till Halo med långsamma steg. Ett leende syntes under mustaschen och han såg upp på henne. "Det har varit mig ett nöje, ers höghet." Han kysste hennes hand igen och gick tillbaka till sitt staffli för att packa ihop och täcka målningen.