prs yehet & kkaebsong

"Vad är jag för något då?" frågar Joshua och ser upp mot tjugoåringen innan han slingrar armarna om sin bror och begraver ansiktet i den varma nacken.
"Spelar ärligt talat ingen roll vad han säger, bara han lämnar en liten förvarning innan han krossar mina revben." påpekar storebrodern och stryker fingrarna över Joshuas rosa lockar. "Får jag se tatueringarna eller?"

Med ett litet skratt himlade Zihao med ögonen. Samuels revben överlevde med största sannolikhet tyngden från Joshua. Det var inte bara troligt utan helt klart sanningen.
”Äsch, dina revben är intakta. Du skulle bara veta hur ont det egentligen gör att bryta dem”, muttrade tjugoåringen och pillade lite med sin gula tröja. Nej, om Joshua inte ville ta av sig tröjan framför rödtottens egna bröder, tänkte han inte ta av sig tröjan framför nittonåringens äldre bror.

Det verkar som att Zihao är lite rastlös, och med den tanken reser Joshua sig aningen från soffan och tassar fram till sin fästman.
"Hmpfh.. det kunde ha slutat illa dock," påpekar tjugoåringen som sträcker ut sig på soffan.
"Äsch, sluta ljuga! Du älskar att mysa med mig." gnäller Joshua och klamrar sig fast vid Zihao.
"Visa mig tatueringarna då," det verkar som att Samuel vill byta samtalsämne. Joshua höjer på sin varma tröja och visar den vackra fågeln, plus tatueringen över nyckelbenet.

”Alltså jag älskar dina tatueringar”, knotade Zihao och slingrade armarna om Joshua med en liten suck. Han drog in den andres ljuvliga doft och slöt ögonlocken. Nope, han kunde verkligen inte hålla sig borta. Det var totalt omöjligt faktiskt. Efter ett litet slag slog han upp ögonlocken och betraktade Samuel, med hakan lutad mot nittonåringens axel. ”Du kommer däremot inte få se mina, vill inte direkt ta av mig tröjan framför dig”, sade han och lipade mot den jämnårige, som om den andre nu velat gjort det även om tjugoåringen tagit av sig tröjan.

"Jävlar... vilka färger," påpekar Samuel fascinerat medan blicken glider över de vackra detaljerna och färgerna. Dock höjer han blicken mot Zihao med ett roat leende innan han skakar på huvudet. "Jag tänker inte tvinga dig att visa mig."
"Du har ju inget problem med att dra av dig tröjan..." påpekar Joshua tyst med rynkade ögonbryn, och ser upp mot sin fästman. "Tänker du inte visa min bror för att jag inte visade dina?"

Tjugoåringen ryckte på axlarna och flackade lite med blicken. Jo, det var ungefär så det var.
”Japp, jag tänker inte visa Samuel eftersom du inte visade Yaosu eller Weimin”, konstaterade han kort och nickade. Så var det minsann, karma, som Joshua kallade det för under morgonen. Det var hans nya favoritkoncept. ”Men jag måste ta av mig tröjan, du var bara tvungen att dra ner urringningen lite när du visade mina bröder”, fortsatte han i ett försök att förklara och putade med underläppen. Orättvist.

Joshua stirrar upp mot tjugoåringen innan han nickar lätt för sig själv, så det är så det ligger till.
"Skillnaden är Zihao, att från vad jag lagt märkte till så har du inte kroppskomplex konstant.." påpekar han med ett bittert leende innan han kravlar ihop sig intill Samuel. "Vi ska åka snart.. du kommer klara dig utan mig eller hur?"
"Det kommer bli väldigt svårt... jag klarade mig knappt igår kväll!" gnäller storebrodern.

”Äsch då, jag har väl också kroppskomplex lite då och då”, muttrade Zihao och slängde en lätt road blick mot Samuel därefter. ”Är ganska säker på att du klarar dig i tre dagar, Samuel”, påpekade han och och virade armarna omkring sig själv. Var Joshua irriterad på tjugoåringen nu eller? För att han inte direkt kände sig jätte bekväm med att dra av sig tröjan fram den yngres bror? Han hade ju aldrig varit speciellt bekväm i den jämnåriges sällskap, vilket denne mycket väl visste om.

Jo, nu har Joshua riktigt ställt till det. I tystnad ser han upp mot sin fästman med en ursäktande leende, det är klart att Zihao har komplex. Att visa hela sin överkropp för sin pojkväns bror är ingenting man behöver.
"Det är faktiskt inte jag så säker på." Påpekar Samuel och lämnar en liten puss på sin lillebrors kind. Joshua ställer sig upp och tassar fram till Haru, och bär upp honom. Kanske lite för stor i jämförelse för nittonåringens slanka kropp, men struntsamma. Men ändå slingrar han sin arm om Zihaos midja och lämnar en liten puss på hans haka.
"Förlåt."

Förlåt? För vadå? Zihao sneglade på Joshua och skakade på huvudet med lätt rynkade ögonbryn.
”Vad ber du om ursäkt för?” Undrade han och lämnade en liten puss på den andres rosa hjässa. ”Alla har väl något slags kroppskomplex, du råkar bara ha lite fler än den ordinarie människan”, fortsatte han och lät fingrarna dras genom Harus mjuka päls. Den lilla hunden hade verkligen lyckats nysta sig in i tjugoåringens hjärta, för att aldrig kunna redas upp. ”Och Samuel, är fortfarande relativt säker på att du klarar tre dagar..annars måste jag säga att du är jävligt dålig faktiskt.”