In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och såg på honom.
"Jag håller upp dörren. Inga problem." Hon öppnade dörren och såg på honom.
"Vill du gå raka vägen hem eller vill du sitta i parken och äta glass? Det är rätt underbart när solen är så vacker." Mira log strt.



Halo såg mot sin vän och nickade och bet ihop för att kväva en gäspning. Hon var fortfrande trött.
"Mr Antoine. Hur vill du att jag ska ut? mot dig?" Hon kände sig olustig men sa inget och lutade sig tillbaka i för att inte få så ont.

Leo gick efter Mira ut från lägenheten. Lite ansträngande gick han nerför trapporna. Det var svårt att se stegen på grund av lådorna i hans händer. Men när han lättat kommit ut ur byggnaden pustade han ut och såg upp mor solen som inte hade någon negativ påverkan på honom.
"Glass? Det låter som en bra idé. Varför inte? Visa vägen du." Han kikade på Mira med ett leende.

Mr Antoine som var alldeles fokuserad på målningen öppnade munnen för att svara Halo. Utan att slita blicken från målningen. "Det är bra.", sa han lugnt, fokuserad igen och gjorde nya penseldrag.

Hon började gå och snart till en man som stod vid en vagn.
"Litar du på mig? Jag vill ge dig den bästa smaken någonsin.." Viskade hon och gav Leo en kyss.


Hon kunde inte låta bli att ge honom ett svagt leende.
"Se till att inte jobba för hårt. Det skulle jag inte bli glad av. Drick vatten när du behöver det okej?" rullade lite med axeln innan hon satte sig på plats igen.

Ruby hade satt sig i biblioteket med en bok och såg upp när hon hörde röster utanför. Men såg genast ner och läste visare.

Leo tvekade när Mira ledde honom till vagnen med mannen som han gissade skulle vara deras chaufför. Han såg från mannen till Mira igen och försökte komma på vad hon hade för plan. Men när han inte lyckades ryckte han då på axlarna och gick efter henne in i vagnen för att lägga ner lådorna på sätet bredvid honom.
"Jag litar på dig.", sa han då och log mot henne.

Hon log och gick fram.
"Två Glassar med cookie dogh och äkta jordgubb. Tack så mycket." Hon gav mannen ett leende.
Mannen gav henne ett leende och nickade.
"Det ska bli. " Han visade med handen mot en bänk.
"Vill ni inte sitta ner?"
Mira såg mot Leo.
"Ja varför inte?"

Leo, som missförstått hela situationen, tog roat emot glassen Mira beställt av honom och gick efter för att sätta sig ner på bänken mannen visat till.
"Wow. Bra val.", sa han och smakade av glassen som bekräftade hans ord.
Han såg sig om efter de förbipasserade som en del själva njöt av något svalkande i värmen.
"Vi är bortskämda med vädret här, verkligen.", skrattade han och blicken föll på Mira igen. Men så försvann hans leende. Tanken, som gnagt honom hela tiden, tog över. Rion. Han funderade på vad hans bror gjorde eller hade i kikaren.

"Ja det är väl bra.." Hon såg mot honom och såg mot klockan.
"Rions möte ska väl börja nu?"

Juniv och de andra satt och skrev i böckerna i väntan på Rion och Julian såg upp för att vrida lite på sig.
"Vet vi vilka jobb som finns att utföra? Vilka jobb han kan utföra?"

Det knackade på rummet till Julian och de andra. Dörren öppnades och en man, vampyr, visade sig. "Ursäkta. Rion är här för att träffa er nu.", sa han och bugade sig innan han lämnade dörröppningen och framför de visade sig Rion.
Han var ombytt till sina vanliga kläder i vitt med det röda håret hängande över axlar och rygg. Han såg allvarlig ut, eller beslutsamt. Han hade en talang på det sättet, att kunna maskera sina känslor så. Det gjorde det svårt för andra att läsa honom.
"Goddag, mina herrar.", sa Rion lugnt och stängde dörren efter sig för att sedan ta ett steg in i rummet och såg från vardera ansikte tills den landade på Julian igen.
Det gick några sekunder. Sedan lutade han sig mot dörröppningen och vilade ena handen i ena byxfickan. "Jag ska säga det... det är mycket finare här, än Alices tidigare palats.", sa han och ett litet leende syntes på hans läppar när han tänkte på Alice och hans tidigare liv med henne. "Det har en karaktär.. det här."

Juniv harklade sig och sträckte sig efter sitt glas med vatten och drack ågra enskilda klunkar.
"Det är ju mycket mindre och så men vissa gillar de och andra gillade det andra palatset." Han ryckte på axlarna.
"Så Rion kan du förklara först vadd som hände den natten? Vi måste komma till pungt vad som skedde." Han öppnade en sida i ett block och tog upp en penna för att skriva vad som sades.

"Så, så. Du går för fort fram, Juniv." Rion gick fram till bordet och såg på honom. "Komihåg att det var jag som kallade till det här mötet. Det var inte ni. Det minsta ni kan göra.." Han lutade sig över bordet och vilade sina händer över bordsskivan för att se närmare på vampyrerna. "..Är att lyssna på mig. Jag har några frågor och funderingar, och ni ska hjälpa mig."
Rion såg menande på vampyrerna och gav sedan ifrån sig ett kort, roat skratt. "Bli inte för allvarliga nu, det är ju en återförening trots allt. Vi skapar nya minnen, nya relationer." Han rätade på sig igen och blickade ut genom fönstret. Återigen pausade han. Rion verkade som om han hade all tid i världen. Eller så brydde han sig inte om någon eller något annat.
"Berätta först. Halo.. Hur mycket känner hon till om Alice?"