Skriva av sig-tråden

Anna Weasley: Försök verkligen. Det känns mycket bättre när man väl vågar ta steget. Det är synd att det inte funkar så i familjen, men kanske är det någonting du kanske skulle kunna hjälpa till att förändra. Kanske säga någonting litet i alla fall? Man behöver inte spy ut sig allting på en gång. Det går väldigt bra att ta det protionsvis. Men att ha en familj där man litar på att man kan prata om saker i, det är faktiskt en mycket trygg känsla. Jag tror på att du klarar det, så om du inte tror på dig själv, så minns i alla fall att jag gör det.

Secchan: Gör bara ditt allra bästa och minns att det inte går att göra med än det. Det är sorgligt att det inte är möjligt för sig att lita på att snubben kan rätta tentorna på ett rättvist sätt, men tyvärr är det nog inte så mycket som går att gör åt det just nu. Men gör ditt allra bästa i alla fall, och försök att göra så bra ifrån dig som du bara kan. Resten får helt enkelt bara komma som det gör. Det kommer att gå bra, på ett eller ett annat sätt. Det löser sig alltid i slutändan. Det gäller att bara leva i nuet just nu och kämpa på under timmarna som tentorna pågår. Sedan får du slappna av och vänta.

Har hög puls utan anledning. Känns som att jag har ett tomrum i mig. Det enda jag känner för är att gråta, men nej, jag måste rycka upp mig. Skjuta undan alla känslor och tankar, som vanligt. I hate this.

I give U a BIG HUG

tack finis ♥

jag vill ut och resa.
jag vill inte vara kvar här.
känner mig så instängd.
det är samma sak, varje år. går i princip igenom samma saker, samma känslor och händelser.
nej.
jag vill ut och uppleva saker.
jag vill inte leva i samma mönster.
jag vill inte..
jag har aldrig känt såhär förut, känns som ett stort behov av att resa någonstans.
fly härifrån.

kinshaw: En skopa pepp levereras till din dörrtrappa. Varför inte gråta? Det hjälper lite det. Det är faktiskt okej att låta känslorna ta över, och bryta ihop lite. Om det tynger en att inte göra det, så gör det då. Så blir du av med det. Du får fylla det där tomrummet. Fyll det med någonting som gör sig glad om du kan, annars med någonting annat. Ibland är det lättare att ha dåliga saker än att inte ha någonting alls.

candycookie: Vet du, det kan du faktiskt en dag. Kanske går det inte just nu, men senare i livet så går det. Just nu är det bara att stå ut med saker och ting som de är. Men sedan, när du har chansen, kan du bara lämna allting. Pröva din lycka någon annan stans. Kanske hjälper det att spendera mycket tid ute i naturen. Det kan faktiskt ge en känsla av mer frihet än att leva i det moderna samhället hela tiden.
Om du känner dig fast, så prova någonting nytt. gör någonting du aldrig gjort förut, och någonting som du aldrig trott att just du skulle göra. Utmana dig själv lite. Det finns faktiskt en hel del massa olika saker som man kan hitta på.

Nu är jag seriöst så trött på min mamma! Hon har läst i tidningen att det är större risk att bli deprimerad om man bara äter pizza, muffins, hamburgare ect. Och nu går hon alltså runt och tänker att jag är deprimerad eftersom jag aldrig äter fisk eller grönsaker. Jag blir så arg att hon tror att hon vet allt om mig men hon vet ingenting! Hon vet inte att jag känner mig ensam hela tiden efter skolan. Hon vet inte att jag tycker att vi inte är en äkta familj. Hon vet inte varför jag läser fantasy böcker hela tiden. Hon vet inte varför jag gillar att fördjupa mig i andras problem så jag slipper tänka på mina. Hon vet ingenting! Jag är så trött på det.

Jag vet inte hur jag ska börja för att allt inte ska bli för förvirrande.

Jag känner att jag inte räcker till, inte på något sätt. I skolan är det massvis med press - man ska ha höga betyg, man ska förstå och självklart så ska man inte ifrågasätta något. Jag förstår ingenting, helt ärligt. Eller jo, jag förstår, men det går som ändå inte..
I stallet - Mina tränare säger att allt går jättebra, men det känns verkligen inte så. Hästen jag rider är stor, och jag vill inte rida stora hästar, inte än. Och definitivt inte tävla med en stor häst. Nej men som sagt, dom säger att det är jättebra och allt, men det känns allt utom bra! Jag funderar på att sluta med hästar helt, det är inte roligt att åka till stallet längre. Jag har känt så en ganska lång period nu. Jag längtar aldrig till att åka till stallet, och de dagar jag har träning så vill jag gärna vara sjuk.

Jag hatar min kropp, mina former och mitt utseende. Väldigt många säger att jag är fin, att jag inte är tjock osv, men jag känner verkligen inte så. Jag vill gå ner i vikt, verkligen. Det känns som att om jag skulle gå ner i vikt skulle folk få en annan syn på mig, och allt skulle bli lättare. Då skulle min pojkvän kunna hålla om mig utan att jag behöver suga in magen allt vad jag kan, jag skulle kunna visa min kropp i bikini utan att skämmas, jag skulle kunna ha tighta tröjor utan att känna mig tjock. Nu tänker säkert många av er ''tror hon att storleken är allt? tänk på de som är för smala'' men det är inte så jag tänker. Jag vill inte bli för smal, men jag vill bli smalare. Allt oftare har det hänt att jag gått på toa då jag ätit och kräks upp allt som går att kräkas upp. Sen kan jag gråta och stirra in i spegeln och tänka att jag aldrig kommer bli tillräckligt fin eller någonsin kunna bli något.

Självskadebeteendet har inte blivit så mycket bättre - skär mig nästan bara på benen nu för tiden, det är lättare att dölja än på armarna. Får värsta ångesten när jag tänker på sommaren. Shorts och mina lår som är ärriga. Mamma och pappa vet inte om det, vad ska dom tänka? Jag hoppas verkligen att mina ärr blir lite mindre synliga tills dess det är dags att dra på sig shorts.

Orkar inte skriva mer..

dom flesta brukar kanske inte skriva såna här saker i den här tråden men skitsamma, det är ändå att skriva av sig.

jag dör.... nåt jätte hemskt har hänt. för två dagar sen dog min dator, hårdisken crashade eller nåt. nu är den fixad och den är som helt ny, alltså är allt jag hade sparat på den här datorn borta. det är så sjukt hemskt. alla min dokument, bokmärken/favoriter, låtar, filmer... allt!!! jag hade till och med skolarbeten som fortfarande behövs. alltså, ååååh *gråter*. det kommer aldrig bli detsamma

Ginny.:.Weasley: Men du, vet du varför hon inte vet? Det är för att du inte berättar det för henne. Det är inte så lätt för henne att förstå dig om du inte pratar med henne. Det tycker jag att du ska göra. Berätta för henne om saker. Det behöver inte vara problem, det kan bara vara saker om dig. Om du vill att hon ska känna dig, måste du visa dig. Det är aldrig fel att sitta ner och prata med sin mamma om bara vad som helst. Prova det vet jag, ni har säkert en massa saker gemensamt som du bara inte vet om än. Din mamma finns för att hon ska hjälpa sig om du vill ha hjälp, för att ta hand om dig. Du måste kunna lita på henne och vara säker på att du alltid kan prata med henne. Så gå till henne, förklara, prata.

Incendio: Du, det är inte lätt alls det här. Men du ska veta att det finns hur många andra unga människor i världen som helst som känner precis likadant som du. Men du, känn inte så. Försök att verkligen inte känna alls på det sättet. Du räcker till, och du är fin precis som du är. Om du tycker att du är för tjock, så visst går väl det att göra någonting åt. Börja träna. Det är mitt ända råd. Jogga några gånger i veckan eller gå på gym eller friskis eller något liknande. Man mår faktiskt psykist bättre av att träna. Men tänk inte allt för mycket på utseendet. Människor omkring dig tänker faktiskt inte så mycket på hur du ser ut som du faktiskt tror. Man behöver faktiskt inte skämmas över hur man ser ut, eftersom det oftast bara är du själv som lägger märke till det. Det bli inte lättare bara för att man har en annan form på kroppen. Folk tittar inte alls annorlunda på en. De tittar precis likadant som innan. Det är om man börjar med att försöka dölja kroppsdelar som folk faktiskt börjar undra. Om man agerar på ett helt annat sätt än de andra gör.

Jag tycker att du ska försöka släppa lite på skolan. Den är inte så viktig som man tror. Förstår man inte så tycker jag att det är en bra sak att fråga efter lektionen eller under. De andra kommr inte tycka att man är dum, för oftast förstår de inte heller. Man kan komma mycket långt i livet även fast man inte går ut med A i alla ämnen. Ta det lite lugnt, om det inte funkar så snälla, sluta då istället för att må dåligt.

Angående ridningen tycker jag att det bästa är att konfrontera tränarna och säga precis som det är. Du har betalt för deras stöd och hjälp, och de ska se till att det blir så bra som möjligt för dig. Om du inte känner dig redo, så säg det. Ni kan säkert komma på något bra tillsammans. Du måste få de att lyssna, ställ dig upp om de är nonchalanta. Men gå inte dit om du inte mår bra av att vara där. Utsätt dig inte för extra press om du redan har allt för mycket.

Vill du skriva mer får du gärna uggla mig.

IamAK: Nej, stackars dig. Sånt är inte kul alls. Jag förstår att du är i lite smått panik. Usch, jag hoppas verkligen att det löser sig för dig. Skolarbete och allt, nejdu det är verkligen inte kul alls. Synd på allt det andra du sparat. Men det är bara att gå vidare. Nu har vi i alla fall lärt oss en sak. Ta backup på viktiga saker.