PRS Lupple & Medi

Hon vaknade inte utan låg kvar på marken.

Tristan såg på honom och nickade.
" Ja men hon bröt något men jag tror det är redan läkt." Han såg oroat på henne.
"Willow vakna."

Dorian studerade dem noga, studerade henne- varför vägrade hon att vakna?
Han drack upp sitt blod och tog sig ljudlöst ned. Fångade upp henne i sin famn och gick in med henne till huset, väl där så kysste hans hennes panna mjukt.
"Vakna älskling." Viskade han och la ned henne på soffan.

Hon kved svagt och rynkade pannan. Öppnade ögonen och såg på honom och såg på Dorian.
"Älskade förlåt mig."

Han andades ut av lättnad och smekte hennes kind.
" Flyg inte så långt nästa gång." Sa han och såg på henne, ganska snart var resten inne i huset och Alexander tog sig fram.
"Hur mår du?" Sa han och studerade henne, lyste i hennes ögon och fortsatte sin undersökning.
Dorian backade undan och log svagt mot henne för att gå ut till köket igen och ta sin andra påse.

"Jag flög inte långt." Muttrade hon och såg mot Alexander och såg er.
"Tom." Hon såg på honom och svalde. Sedan vände hon bort blicken och såg efter Dorian.
"Kan jag få honung?"

"Tom?" Frågade han och fokuserade blicken och såg på henne, forskande.
Dorian tog fram honung och en sked och kastade det till vardagsrummet och Lathan tog emot det med en väldigt snabb och enkel rörelse.
Han öppnade burken åt henne och gav över skeden och burken till henne.
"Varsågod." Sa Lathan och pussade henne på huvudet.

Hon såg på honom.
"Tom." Hon tog skeden och började äta och såg ner.
"Jag känner mig inte som Willow just nu."

Alexander nickade sakta, smekte henne över håret.
"Vad behöver du för att känna dig som Willow då?" Frågade han och såg på henne.
Lathan satte sig vid hennes fötter och la en filt över henne.
"Han kommer snart på bättre tankar." Viskade Lathan och klappade henne lätt över benet. Som nån tröst.

"Jag vet inte." Hon åt vidare och såg ner i burken, den var snart slut och hon såg sorgsen ut.
"Jag trodde jag var stark nog."
Hon såg upp på honom och lade sig.
"Jag tror jag hörde något innan jag svimmade."

" Du är stark nog, du kanske bara behöver träna på att flyga lite. "Log Lathan i hopp om att vara uppmuntrande.
"Vad hörde du?" Frågade Alexander och Lathan i mun på varandra, nyfikenheten var tydlig och de båda försökte kontrollera och hejda sig.