prs yehet & kkaebsong

Joshua ser på de två syskonen i tystnad innan han kurrar in sig hos Zihao för att inte frysa till döds.
"Jag antar det.. Bara ni inte får en vidrig förkylning, som mig. Det är nämligen inte direkt bra för sinnet." Påpekar han lätt och lägger sin handflata mot tatuering, som har en formen av hans egna.

Nejdå, någon förkylning hade ingen av dem tänkt att dra på sig. Och förhoppningsvis skulle de inte få det heller.
”Äsch, vi kommer nog att klara oss..men om du nu är förkyld borde du kanske gå in och lägga dig”, sade Weimin och rynkade lite på ögonbrynen. Jo, den yngsta Xie brodern brydde sig extremt mycket om Joshuas välmående. Under tiden de bott i Lewis huset hade han verkligen funnit tycke för honom.

Men neje. Joshua rynkar på näsan och ruskar lätt på huvudet.
"Då kan jag ju inte umgås med er." Påpekar han och låter kroppen sjunka ner mot hammocken och drar åt sig en annan filt för att dra den över den lätta kroppen. "Plus ska vi åka snart.. måste ju ta vara på tiden med er nu.. kanske inte ser er på tre hela dygn!" Skämtar nittonåringen tyst, han har ju faktiskt blivit van vid att ha de två bröderna i samma hus.

”Wow, tre dygn..” började Yaosu och spärrade upp ögonen. ”Vilken katastrof.” Han skrattade till och ruskade på huvudet, rufsade Joshua lätt i håret.
”Men låt hans hår vara”, utbrast Zihao och tryckte sig ner mellan den äldre brodern och fästmannen. ”Det är faktiskt väldigt viktigt att det ligger rätt på huvudet.” Jo, efter att han spenderat flera månader tillsammans med perfektionisten Joshua Lewis, hade även nittonåringen plockat upp en del av beteendet.

Zihaos reaktion får Joshua att le till, dock förstår han att det inte direkt är positivt.
"Äschdå Zihao, du bryr dig mer om mitt hår än vad jag gör." Nej, Joshua vill inte att tjugoåringen ska bli en sådan perfektionist som honom, som får panik så fort någon spiller. "Du borde sätta på dig tröjan igen.. Du kommer att bli sjuk." Påpekar han tyst och drar filten över Zihaos bara överkropp.

Zihao höjde ett ögonbryn och betraktade Joshua under några långa sekunder.
”Det där stämmer ju dock inte, men vi säger så”, konstaterade han och drog fingrarna genom de rosa lockarna några gånger, redde ut röran som Yaosu ställt till med. ”Jag känner dig, Joshua..” fortsatte han och drog filten lite tätare omkring sig. Jo, han borde verkligen sätta på sig en tröja, med tanke på att temperaturen inte var jättehög precis.

Jo, Zihao känner honom helt klart en hel del mer än någon annan. Att någon bara rufsar till hans hår får honom att få aningen panik. Jo, en sjuk perfektionist är vad han är.
"Ja, det gör du verkligen." Berättar Joshua, och sträcker lite på armen för att rufsa till Yaosus hår, innan han gosar ner sig hos sin fästman. "Sådär, rättvist."

”Skillnaden mellan dig och mig, är att jag inte direkt bryr mig om någon stökar till mitt hår”, sade Yaosu och himlade med ögonen. ”När ska ni åka då?” Undrade han därefter nyfiket och tog en liten klunk med te.
”Det är Joshua som är boss, så du får nog liv att fråga honom”, mumlade Zihao och slingrade armarna om den yngre. Trots att han inte direkt var kall, ville han ändå värma nittonåringen, som med största sannolikhet fortfarande var frusen.

"Typiskt." Muttrar Joshua och gömmer ansiktet intill tjugoåringens bröstkorg medan han drar filten över ansiktet för att värma sig. Även om han har en långärmad tröja, en kofta, och en filt, plus Zihao, så fryser han. Blicken glider dock upp mot den äldre med rynkade ögonbryn. "Du får bestämma Zihao, det är du som ska umgås med fina syskon." Påminner han, ja han tycker att det är viktigt att fästmannen umgås med sina bröder en hel del också.

Visst, Joshua hade en poäng. Det var viktig att ta vara på tiden som han hade med sina bröder. Å andra sidan hade han ju spenderat en hel del tid med dem till och från under de senaste månaderna. Plus att de defintivt kunde vars borta från varandra i tre dagar.
”Jag kan åka precis närsomhelst. Så länge jag får ta på mig tröjan”, sade Zihao och försökte halvt desperat värma upp nittonåringen. ”Är du säker på att du fortfarande vill åka? Du darrar..” fortsatte han tyst och bet sig i underläppen.