Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona såg de, Mona och Niel. Det kändes bokstavligen som hennes hjärta skulle krossas. Hon kunde inte hålla sig utan gick fram. "Du har vunnit Mona" sa hon med trött och död röst. "Du har fått Niel och kommer även få mig död". Hon orkade inte leva utan Niel hade hon insett, Erin fanns hos Milena..."Niel...Jag älskade alltid dig och kommer alltid göra dig". Hon vände sig sedan om och gick mot skogen, lika död och själlös.

Niel och Mona2 tog varandras händer och sprang efter Mona1. Mona2 hade bett om usält för allt ont hon gjort. Niel hade förlåtit henne.

Mona brydde sig inte. Hon hade sett Niel kyssa den andra Mona och det var nog för att hon aldrig ville finnas igen. Men tillslut stannade hon och såg på dem. "Jag älskar dig verkligen Niel" sa hon med grumlig röst. "Men du älskar inte mig ser jag": Hon började sedan gå igen och snart kom en å i synhåll från där hon var. Hon tänkte dränka sig.

Niel skakade oroligt på huvudet. "Hämta filtar!" sa han till Mona. Hon nickade och sprang iväg. Niel sprang efter Mona som nu var vid ån och ropade: "Mona stanna!!"

Mona stannade och såg ner i ån. "Varför bryr du dig?" ropade hon svagt tillbaka. "Jag trodde du skulle kunna komma tillbaka till mig Niel...Döda Mona..Ja vad som helst, men det gjorde du inte". Hon tog ett djupt andetag då hon kom på sig. Hon behövde så lite luft som möjligt....Hon tog ett steg rakt ut. "Hej då Niel". Hon föll i vattnet och sjönk och drog med vilja in vatten i lungorna.

"Mona- Mona nej!!"
Niel dök direkt ner i vattnet efter Mona. Han fick tag om hennes arm och drog upp henne i sin varma famn. Han höll henne hårt mot sig och kysste hennes panna. "Jag älskar dig än!" mumlade han tyst. Han simmade dem till kanten och sen kom Mona med filtar. Hon virade om både Niel och Mona ordentligt.

Mona kände Niel dra upp henne, hon ville inte men kunde inte kämpa emot. Då han kysste hennes panna bröt hon upp i en förtvivlad gråt. Hon grät som om hon skulle spricka, dö. "Niel" snyftade hon. "Jag vill inte leva utan dig".

(Ha, kommer ihåg det där jag sa förut om att jag lever mig in i rollet för mycket omg xD)

(Hahaahahahah :' )

Mona tog med Niel och Mona till sitt hus. Hon serverade de varm soppa. Niel åt snabbt upp. "Tack!!" mumlade han. Mona log och kysste honom lätt.

Mona åt inte sin soppa utan bara stirrade på dem. "Varför tog ni mig hit? Hatar du mig så mycket Mona? Ni plågar mig bara" sa hon med kvävd röst och såg bort. Hon ville inte se de tillsammans, bara dö.

Niel såg medlidsamt på Mona. "Ät Mona. Du behöver det. Snälla?" sa han och tog hennes hand.