De utvalda

Eletha såg på honom, förundrat.
"Vet inte, jag menar......" hon tystnade, hon visste inte. Åren hade bara passerat utan att hon märkt något. "Randa dog, jag är fri." sa ho, det hade hänt. "Åren innan det var som förr, döda och hota." sa hon, så var det i tjänst hos Randa.

"Han är död?" mumlade Ethan. Han kände sig glad för det, han hade hatar Randa, de kunde ha varit lyckliga nu utan honom. ""Jag är ledsen" mumlade han och strök henne över håret innan han tog ett steg bakåt och såg ut. Det mörknade. "Vina saknar nog mig snart...Men vi ses i stallet imorgon" mumlade han.

Eletha ryckte på axlarna, sånt var livet.
"Det gör vi." sa hon och kysste honom än en gång på kinden. Sedan torkade hon tårarna, samlade sig och åter var den hårda masken där, den utan känslor, utan allt.

Ethan öppnade dörren och gick ut i korridoren. "Godnatt" sa han, försökte låta som om han bara pratade med en tjänare. Han var snart i sovrummet och kröpner bredvid Vina. Snart sov han tungy.

Eletha svarade med en bugning och gick till sitt rum och stängde och låste. Tungt satte hon sig ner på sängen, hon klädde av sig och kröp ner i sängen. Hennes hårda skal var försvunnen, nu måste hon handskas med känslor med. Gråtandes föll hon i en orolig slummer.

Ethan vaknade tidigt och klädde sig. Idag i grovare klder, ett par mörkbruna byxor och skjorta bara. Han gick till matsalen och åt snabbt innan han gick ner till stallet. Han älskade hästarna, men saknade Elpir...Hästen kanske var död nu. Och hans föräldrar. Han suckade och sadlade en häst.

Eletha hade som vanligt på sig sin svarta läderrustning, svärd och dolkar. Hon gick till stallet, "Sir" sa hon med en bugning och med den underdånighet en tjänare skulle ha. Hela hon var den stela, känslokalla soldat som hon var.

Ethan hade hunnit sadla Elethas svarta häst då hon kom ner. "Godmorgon". Han hatadea att kallas sir...Det var ett hemskt ord.
"Kom, vi ska ut i skogen, till en skogshuggare" log han och hoppade upp i sadeln.

Eletha svarar med ännu en bugning och sätter upp på hästen med orörlig min. Hon väntade att han skulle ta täten.

Ethan började rida, mot skogen. Även han bar kniv, det sas att skogshugaren var yötomig. Snart vat de djupti ön i skogen och en stuga skymtades. Han hppade av.