prs yehet & kkaebsong

Joshua stirrar förolämpat på tjugoåringen och knuffar till honom lätt.
"Självklart inte!" Muttrar han och skakar på huvudet åt den äldre. Herrejösses. "Jag kan bära honom, attt trycka ner honom i väskan skulle vara på gränsen till djurplågeri Zihao."

Zihao himlade med ögonen samtidigt som ett flin spred sig på de smala läpparna.
”Äsch, du vet att jag bara driver med dig”, påpekade han och började röra sig mot trappan, för att därefter skutta upp för stegen. ”Ska jag ta med din tandborste också?” Ropade han prövande och stack ut huvudet genom dörren in till badrummet. ”Vilken dum fråga..det är väl klart att han vill ha med sig en tandborste. Jösses.”

"Men Zihao, jag kan packa." Gnäller nittonåringen och tvingar benen upp mot trappen för att tassa efter sin fästman. "Gå och leta efter dina bröder." Lägger Joshua till och börjar knuffa Zihao upp för trappen.

”Får jag inte hjälpa till eller?” Undrade tjugoåringen och slängde en mörk blick mot Joshua. ”Jaha, okej. Fine”, konstaterade han och kastade tandborstarna mot nittonåringens håll. Med tjuriga steg klampade han iväg bort mot vardagsrummet och såg sig omkring, sedan in i köket igen - vädligt onödigt - och vidare tillbaka mot trappan.

Joshua stirrar förundrat på den äldre, han ville ju bara hjälpa till.. så att Zihao kan få mer tid med sina syskon.
"Förlåt.." muttrar han tyst, mest för sig själv medan ångesten bubblar upp. Gud så löjligt, men tjugoåringens mörka blickar får honom att vilja sjunka genom jorden varje gång. Och de som är förlovade. Med en djup suck tar han tandborstarna och tandkrämen innan han börjar packa ner både de strukna kostymerna, och sovkläder i sin väska.

Det tog ett ganska bra tag innan, en ytterst tjurig, Zihao hittade sina bröder. De satt nämligen ute på verandan och drack te, båda två med tjocka filtar lindade omkring sig.
”Varför sitter ni härute? Det är svinkallt ju”, gnällde tjugoåringen och huttrade till, samtidigt som han drog av sig tröjan.
”Vad håller du på med..? Åh, jaha”, började Yaosu och betraktade tatueringarna med rynkade ögonbryn. ”Hm, jo de blev fina. Joshuas då?” Fortsatte han och drog filten tätare omkring kroppen.
”Jodå, han har också skaffat sig två”, mumlade Zihao och stack in huvudet genom dörröppningen. ”Joshua, de vill se dian tatueringar också, komsi.”

Nittonåringen putar med läpparna medan han kikar fram från väggen vid trappen.
"Men tänk om jag inte vill visa dem då?" Frågar han och drar sin mysiga kofta intill sig. Nej, att dra av sig tröjan och vifta runt med kroppen har han ingen lust med. Även om Joshua är en hel del friskare än förut, så har han fortfarande komplex över sin kroppsbyggnad, det går lite i vågor. Han är fortfarande smal, men mer hälsosam än vad han varit nere i botten på trettiosju kilo. "Visade du din tass och min hand? Den blev så fiiin."

”Ja, jag har ingen tröja på mig, så den är lite svår att missa”, påpekade Zihao med ett litet skratt och tassade in i huset igen, fram till sin fästman. ”Kom igen, du kan i alla fall visa den på nyckelbenet, det är bara att dra ner tröjan lite i urringningen”, envisades han och slingrade armarna omkring nittonåringen, för att därefter knuffa honom bortblåst mot ytterdörren. ”Den är minst lika fin som den jag har över revbenen, och den andra är också skitsnygg, men förstår faktiskt om du inte vill ta av dig tröjan”, fortsatte tjugoåringen med ett snett leende. ”De kommer inte direkt att bota dig.”

Med en liten grimas kramar Joshua om sina egna nyckelben medan Zihao börjar putta honom ut mot verandan. De två syskonen sitter ihopkurade i tjocka filtar med varsin kopp te. Med ens börjar nittonåringen frysa likt förbannat.
"Fy satan vad det är kallt.." huttrar han, som redan fryser inne i det varma huset. Blä. "Varför sitter ni här ute när vi har en brasa där inne?"

”Frisk luft är bra för sinnet”, förklarade Weimin och kikade upp mot Joshua, med tekoppen vilandes mot knäna som han dragit upp mot bröstkorgen.
”Vi tänkte att det var lika bra att passa på innan det verkligen inte går längre, när snön kommer och så”, förtydligade Yaosu med ett blekt leende och tog en liken klunk från sitt te. ”Men Weimin har rätt, frisk luft är bra för en.” De andras ord fick Zihao att himla med ögonen. Jaha, det var så de tänkte.