De utvalda

Eletha nickade bara och la armarna om honom hon darrade kraftigt av alla de återhållna känslorna som hotade att bubbla upp.
"Det är bra, jag vill inte att han ska finna agg mot Vina, hon är hans mor nu." sa Eletha och gömde ansiktet mot hans bröst och drog in hans doft, som hon hade saknat den.

Ethan log svagt då Eletha äntligen visade känslor. "Ja...Men hon kan aldrig ersätta dig" mumlade han och kysste hennes hjässa. Han önskade att de inte hade träffats så att han var hennes herre nu, utan på något annat sätt...Om någon såg de nu, Vina skulle aldrig förlåta honom. Han brydde sig inte om henne längre, men han ville inte att Hektor och Simon skulle få någon skev bild.
Han vände tillslut försiktigt upp hennes ansikte och kysste hnene mjukt.

Elethas tårar strömmade nu ner för kinderna men hon log svagt då han kysste henne, hon hade saknat honom så.
"Jag har saknat dig." sa hon, hon visste det nu, hon hade saknat honom och det ordentligt. Hon lägger armarna om honom, de skulle bara kunna träffas såhär men nu var han hos henne.

Ethan strök bort hennes tårar. "Jag har saknat dig med". Han kysste henne igen, han hade saknat det också..."Om du vill...Kan du få träffa Simon någon dag...". Han borrade in ansiktet i hennes hår.

Eletha tvekade, "Jag vet inte, vi borde inte, han borde inte få träffa mig." sa hon med tjock röst av all gråt.
"Vi kan inte träffas såhär, det kommer verka misstänksamt." fick Eletha ur sig, men hon ville.

Ethan nickade sakta, det fick hon bestämma själv..Han strök henne över ryggen då han hörde hur hon grät. "Det struntar jag i" mumlade han sedan. "Jag tänker träffa dig, jag älskar dig". Han såg upp på henne igen och kysste hnene, denna gång riktigt ömt.

"Det är inte rätt, du är gift, har barn." fick hon fram men besvarade kyssen, det var detta hon ville. De hade orätt tagit honom ifrån henne, hon hade missat sin sons uppväxt och nu fick hon inte Ethan.

"Jag bryr mig inte om Vina, hon tvingade mig till det här...Hon är snäll...Men jag älskar inte henne" mumlade Ethan. Om barn sa han inget på en stund. "Hektor...Han har Vina...Och det finnns många som skulle vilja ha henne...".

"Men han är ändå din son....." sa Eletha men det var hans beslut, hans val hur långt de skulle gå.
"Jag älskar dig, har saknat dig." tårarna föll men bara lätt ner för kinderna nu.

"Jag vet" suckade Ethan. Men han tänkte inte lämna Eletha nu. Han strök bort hennes tårar igen och log lite större. "Hur har du haft det under alla dessa år?" frågade han.