Förändrad värld Lupple & Medi

Hon tog sig ut från duschen och sjönk ner på toaletten och hon kände på bakhuvudet och kved. Hade hon slagit i huvudet med?"

"Allt?" Frågade han och började sedan tvätta henne.
"Även att du har ont?" Sa han retsamt.

"Gör det. Jag kommer snart. Ge mig en kopp kaffe så är jag igång." Sa hon och kom snart ut från rummet.

"Alexander, kan du komma?" Undrade Rafael när han fann honom. Alexander nickade sakta. "Absolut." Sa han och skyndade sig iväg med sin doktorsväska.

Aurora skrattade lågt. "Även det." Flinade hon.

"Finns kaffe där nere." Log han och gick mot Armelles rum. Han klev in och såg henne sitta där, vid symaskinen. "Hej Armelle." Sa han och hon stannade upp sina rörelser. "Hej Dorian." Svarade hon. "Har du lust att göra mig en tjänst?" Undrade han. "Åka till stan och vara deras livvakt och övervakare?" Undrade hon och vände runt stolen så hon såg på honom. "Ja." Svarade Dorian och Armelle suckade. "Jag gör det broder. Men du är skyldig mig en tjänst. " Vad som helst." Svarade Dorian och hon såg på honom. "Tappa inte huvudet med alt det här kring Allan. Jag hade önskat att du höll dig ifrån både honom och Lucifer. Vet att du inte kommer kunna. Men Dorian. Jag har ingen lust att städa undan dina lik efter dig." Sa hon allvarligt. "Armelle, jag.." Började han men hon bara skakade på huvudet. "Du är aldrig helt i kontroll när Lucifer är med på ett hörn. Och så har du Allan att tänka på. Han är farlig för dig Dorian. Farligare för dig än vad du själv tänker." Sa hon och reste sig upp och lämnade rummet.

Hon hade lyckas få på sig en handduk och låg lutad mot toaletten. Såg upp och darade. Kroppen gjorde ont och hon kände sig illamående.

"Men det ska du inte ha. Jag vill att du mår bra." Viskade han

Alexander klev in och gick fram till henne. "Vart har du ont?" Undrade han och tog puls, temp och lyssnade på hennes hjärta. Allt lät normalt.

Aurora stannade upp i sin schamponering. "Det är något bekant med smärta. Något väldigt..." Viskade hon och tystnade. Försvann i sina tankar men log sedan. "Jag mår bra." Viskade hon glatt. Det hon hade förnummit var helt borta.

Dorian stod stilla kvar och funderade. Vad hade hon menat? Han var djupt försjunken i sina tankar.

Hon försökte få bort hans händer. han var så kall.
"Bakhuvudet, magen och svanskotan." Viskade hon och böjde sig fram. Visade en röd fläck innan hon spydde.

Han hjälpte henne och log sedan.
"Och snart ska du iväg. Ska det bli roligt?"

Hon hade slagit sig ner i köket och åt av frukosten och såg listan.
"Jag antar vi handlar med?"

Han nickade sakta och studerade hennes bakhuvud. "Det kommer bli en bula." Sa han lugnt. Hennes spya var inget som oroade honom. Han antog att det berodde på mensvärken.

Hon sken upp. "Åh ja. Det ska bli såå roligt." Viskade hon förtjust.

Armelle stirrade på listan där hon stod bakom Halo. "Det blir storhandling alltså." Flinade hon. "Godmorgon kära syster." Viskade hon och pussade henne lätt på huvudet.

Hon kände på huvudet.
"Det är ju blod." Muttrade hon och föll in i hans famn.

"Då måste du vara snäll. Inte gå ifrån halo okej? Skulle bli så ledsen."

Hon log och stoppade listan på sig.
"Godmorgon. Men vi tar maten på väg hem. Annars blir den dålig," Sa hon medan hon nickade.

Alexander såg på henne. "Rhiannon. Det är inget allvarligt." Sa han lugnande. Ja det var lite blod. Men inte något mycket. Inget som skulle ge henne en huvudskakning. Han tog emot henne och hjälpte henne ned i sittande ställning och gav henne lite vatten.

Aurora nickade. "Jag ska vara jätteduktig." Lovade hon. "Och hela tiden vara där Halo är." Lovade hon.

Armelle nickade. "Det är sant. "Sa hon och satte sig bredvid henne.

Hon kände sig illamående.
"Det är mycket blod." Sa hon och tog glaset och drack sakta.
"Varför ska män vara så?" Sa hon tyst.

"Det är bra. och hitta något fint till dig."

Hon drack av kaffet och hon såg på henne.
"Jag var uppe hela natten, dumt va?"

Alexander såg på henne. "Vem av oss är läkaren? "Undrade han mjukt. Gav henne några av Halos tabletter. "Ät dem." Bad han.

Aurora nickade sakta. "Ja det ska jag." Lovade hon och sköljde ur sitt hår.

Armelle såg på henne och flinade. "Mycket." Sa hon med ett snett leende.