prs yehet & kkaebsong

Joshua låter huvudet falla på sniskan medan han skuttar på sitt varma te, nej han är inte riktigt sugen på frukost.
"Hmh.. Jag kanske lägger en mängd med choklad i ditt råa kött." Påpekar han och tycker lätt på axlarna med ett finurligt leende.

”Vill du ta livet av mig? Tänk om jag dör eller något”, muttrade Zihao och skakade på huvudet. ”Jag vill faktiskt inte dö, Joshua.” Han stoppade en sista viten av mackan i munnen och lade sedan armarna i kors över bröstet. Choklad hade blivit hans ärkefiende under den senaste tiden. Visserligen hade han aldrig varit jätteförtjust i sötsaken, men nu när den drev honom till att kräkas hade sen fått titeln fiende. Precis som så många andra saker.

"Och jag vill inte ha spenat i mitt te." Konstaterar Joshua medan han rör om i teet med sin sked, dock tvingar han sig själv upp. Nej, en macka räcker inte för den två meter långa tjugoåringen. "Vad vill du ha mer?"

Zihao smuttade lite på det varma teet och ryckte på axlarna, med ögonbrynen lätt rynkade.
”Du vet att jag kan fixa min egen frukost va? Det är du som är förkyld inte jag, då med andra ord borde jag fixa frukost åt dig”, förklarade han och sköt ut stolen för att gå och göra i ordning en till macka. ”Vad vill du ha då? Också en macka? Med eller utan ost?” Undrade tjugoåringen som stod och smetade på en halv burk leverpastej över en bit med bröd.

"Vet du, världen behöver all vänlighet den kan få, låt mig fixa din frukost." Gnäller Joshua och bankar sin panna löst mot den andres bröstkorg, innan han fundersamt rynkar på ögonbrynen. Macka? Nej, det känns bara alldeles för fattigt i hans stackars mun, det går lite i vågor det. "Jag kan ta ett äpple eller något, kanske ett plommon.."

”Men du, det får väl ändå precis samma effekt om jag gör i ordning frukost åt dig?” Frågade tjugoåringen och puttade Joshua bort mot en av stolarna. ”Och ett äpple eller ett plommon räcker inte”, fortsatte han tjatande och placerade sin andra portion med macka på bordet. ”Pannkaka då? Eller typ stekt ägg?” Undrade Zihao och trummade på nittonåringens axlar. ”Kommer inte låta dig komma undan med en liten frukt, så det så.”

Med putande läppar låter Joshua sin stackars kropp vila på stolen.
"Men jag vill ju fixa frukost till dig.." Gnäller nittonåringen och slingrar armarna Om Zihaos midja, för att sedan titta upp mot höns ansikte. Kinden vilar försiktigt mot den senapsgula tröjan, herrejösses vad lång Zihao är, stackars småbarn, de möter en jätte. "Ett äpple eller plommon är mycket bättre än pannkakor, varför kan jag inte ta det?"

Tjugoåringen himlade med ögonen och lämnade en liten kyss på den yngres rosa lockar.
”Ett plommon eller äpple innehåller typ ingen energi..eller jo, men ingenting som du kommer stå dig på”, förklarade han och rynkade lite på ögonbrynen. ”Och vad tittar du på egentligen? Har jag klet i ansiktet eller något?” Undrade Zihao sedan och kupade händerna om tekoppen, tog några försiktiga klunkar av den varma vätskan. Te var verkligen bättre än alla andra drycker.

"Klart jag kommer kunna stå mig på det, får väl ta något mer vid lunchtid eller något." påpekar Joshua och drar till sig ett litet äpple för att börja gnaga på det. Dock åker blicken tillbaka upp mot den äldres ansikte igen med stora ögon innan han skakar lätt på huvudet. "Tror inte jag insett förut hur lång du egentligen är."

”Det låter som om du funderar på att inte äta någon lunch överhuvudtaget..men det kommer inte hända i mitt sällskap”, muttrade Zihao och stoppade i sig hela mackan. ”Hur fan var du inte märkt det innan?” Fortsatte han sedan med rynkade ögonbryn. ”Du vet att vi har vistats tillsammans varje dag under de senaste månaderna va? Det är inte precis som om jag har växt ännu mer under den tiden.” Tjugoåringen tuggade fundersamt och svalde mackan. Jösses.