Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel kom fram till henne och började dra upp Mona.

Då Mona kom över ytan började hon hosta ut vattnet och flämta efter luft. Hon skakade och var blek än. Tillslut slutade hon hosta. "Niel" sa hon svagt.

Niel kramade om Mona hårt. "Åh gud Mona!!" flämtade han trött. "Vad gjorde du där nere egentligen?!?!"

"Jag...Jag fick panik, att vara där under påminde mig om ett straff som kungen gav mig en gång....". Mona snyftade lågt till. "Jah ljög då vi var här sist, jag är aldrig helt trygg, jag fruktar alltid kungen och mina minnen". Hon snyftade igen och kramade honom hårt tillbaka. "Han satte mig i en grotta en gång då jag varit olydig...Och fyllde den med vatten så jag nästan drunknade...".

Niel lyfte upp Mona i sin famn och simmade bort till kanten på ån, där satte han Mona. Han kramade henne hårt utan att säga något. Han kunde inte försöka förstå, för han skulle aldrig lyckas. Han kunde bara göra sitt bästa för att stötta.

Mona behärskade sig och slutade snyfta. "Förlåt mig...Det var bara som om jag var i grottan igen". Hon hadw varit femton då...
Hon la armarna om honom och blundade.

Niel kysste Monas panna. Han strök henne lugnande över ryggen.

Mona lugnade sig helt snart. "Tack...". Hon kysste honom lätt. "Med dig är jag ändå inte lika rädd som förut".

Niel skrattade. "Mm..." mumlade han. Det hördes plötsligt et prasslande ljud lite längre bort. Niels ansikte blev allvarligt och han drog på sig byxor innan han gick mot hållet där prasslet fanns.

Mona drog på sig sina kläder igen och såg efter honom. "Niel?". Hon reste sig och gick efter.