Skriva av sig-tråden

evut: Det där med kompisgäng kan vara en riktig fälla ibland. Det är svårt när man är många att få alla att gå ihop med alla. Jag ska faktiskt till och med erkänna att det är omöjligt. S beter sig verkligen inte schyst, och det verkar vara ganska klart också. Om hon aktivt tänker mobba er, så tycker inte jag att det är värt att spendera tid med henne. Det är klart att ni alla vill vara tillsammans nu när ni är ett gäng, men kanske måste ni vara lite splittrade. Jag menar inte att du och Lo ska gå och bli supervänner och bara hålla er för er själva, utan att istället för att träffa hela gänget samtidigt så träffas ni på tu man hand. Någon gång är det du och K, eller du och Li och Lo eller i vilken annan kombination som helst.

Jag tycker också att du ska gå och prata med de andra i gänget. Berätta till exempel för Li hur du tycker att det är någon gång när ni är ensamma. Om hon nu är så bra vän med Lo borde väl hon kunna hjälpa till och stå upp för sin vän? Jag tror att detta är ett problem som ni måste lösa tillsammans. Det är inte bra när man inte kan lite på att ens vänner tycker om en. Ni måste prata tillsammans och kanske finns där ett större problem som inte kommit upp än?

InspiredPsycho: Usch du, det låter inte lätt alls. Hmm, om det du sa om dina vänner först då. Om du trivs i en situation där det inte finns så mycket folk, så kanske det är så du ska ha det. Inte för hela livet, men just nu, eller vid de tillfällen när allt går rent och helvete. det är klart att det aldrig är kul att känna sig helt ensam, men vissa människor gillar det bättre, och kanske passar det dig? Jag menar, om du trivs med någonting, vad är det då för fel men att ha det så?

Att folket är ignorant, tja, du verkar redan försökt att göra någonting åt det. Och nu låter jag superjobbig, men försök igen. Och igen efter det. Det funkar inte annars. Man kan inte bara ge upp sådär, ingenting blir bättre av det.

Det är synd att din farbror gått bort. Det är hemskt när sådant händer, särskilt när det gäller någon som är viktig för en. Usch, det där med din kusin, nej du det är bara för hemskt. Du får hålla honom nära alltid.

Det är inte okej det där med din mammas sambo. Jag tycker nästan att det är värre att han fortfarande är med henne om han nu känner så. Hur får det henne att känna sig egentligen? Svag? Jag vet inte, men jag hade i alla fall hatat den situationen.

Du är aldrig ensam om dina tankar så länge du vågar dela med dig av dem. Be safe and strong.

Minidjuret: Kära lilla Louise. Eller inte lilla kanske, du är fortfarande längre än mig. Men du, det är inte lätt. Jag förstår det. Allting är uppochner, hela världen verkas slås i spillror vid varenda andetag. Jadu, det finna bara ett sätt, och det har du väl hört förut, av mig kanske till och med, det är bara att ta sig igenom det. Det är det sättet som funkar. Det blir bättre, det kanske går i vågor under en väldigt lång tid, men det blir bättre. Det blir det alltid, även om det verkar helt hopplöst.

Men var inte rädd. Var inte rädd för att klistra på leendet och köra med det. Att verka glad kan faktiskt göra en gladare för stunden. Att tiden efter det kanske blir så enormt jobbig, det är bara så det är. Men vet du, det är då det gäller att hitta ett sätt. Ett sätt att ta sig igenom det. Det finns musik, det finns vänner, ja det finns alla möjliga braiga vis att köra på. Hitta ditt sätt, och så blir det lättare.

Du är visst stark nog. Det har jag sett så många gånger. Ibland tänker jag på din styrka ska du veta, och din vilja att det ska bli bättre. Och det blir det. Vet du vad? Man behöver inte alltid vara så stark heller. Det räcker att bara klara av att andas vissa dagar, vilket i sig kan vara riktigt jobbigt. Det är okej, man får göra så. Man får bara klara av att andas vissa dagar. Och di vet att jag alltid finns tillgänglig om det skulle behövas.

_________________


Så alla här, ni får skicka meddelande och vad ni vill. Jag lyssnar. Jag lovar.

Allvarligt! Läs inte detta! Jag måste bara skriva av mig!


God natt.

lillamymin Tack för tipsen, ska verkligen försöka. Pratade lite med Li idag men det var i skolan och jag kände att jag inte ville säga exakt allt jag kände då jag skulle börja gråta och allt skulle bara bli jättejobbigt... det visade sig att det hade varit ett litet missförstånd igår och att hon och K hade varit lite småsura på mig, men de hade förstått det fel så jag berättade hur det egentligen var osv. Det kändes i alla fall bra, dock vet jag att jag måste ta ett riktigt stort seriöst snack snart. Usch.
Men tack. Verkligen. ♥

Mår inte bra alls. Blir så illa påverkad av det här. Hoppas verkligen seriöst att det här inte leder till att någon stackars människa går samma helvete till mötes som jag gjorde. Men jag vet ju av egen erfarenhet hur lätt hänt det är, speciellt när man är ung, dum, nyfiken och naiv. Blir så himla förbannad när folk inte förstår hur jävla skadligt det här är.

Fan fan! Jag skar mig igårkväll! Jag kan inte stå emot att skära mig när jag äter mer, jag hatar den här dumma cirkeln! Idag åt jag ganska bra men kommer nog inte kunna stå emot att skära mig nu. Jag tog en överdos av alvedon för att sky och inte skära mig. </3

Jac; Alma, finaste Alma, jag önskar att jag kunde krama om dig nu, för det är något jag verkligen skulle vilja göra! Jag är stolt över dig, för att du kämpar, för det vet jag verkligen att du gör! ♥
Jag vet att du har det tufft just nu, men jag lovar att det kommer bättre tider! Kämpa för dom, kämpa för mig, för jag vet att det kommer bli bättre ♥
Kan du kanske inte kanske försöka gömma, eller kasta rakbladen?
Jag önskar dig seriöst allt gott här i världen, för det är du värkligen värd. Och mycket mycket mer!
Jag tror på dig, Alma.

Hej, känner mig så bara himla fel, passar inte in i denna värld...

Jo det gör du vist.
Jag tycker att du är perfekt som den du är.

Dini99 tack tack! Kramar vill jag ha! Jag ska kämpa och göra mitt bästa! Pappa sa att om jag ville fick jag åka ner till Norrköping om jag kunde sova hon någon av de mugglisar som bor där. Puss på dig! ♥ Kom ihåg att jag älskar dig och du hjälper mig jätte mycket!

När jag dör, vill jag bli ihågkommen som den snälla tjejen, den som man kunde lita på, och den bra tjejen som samtidigt hade kul. Inte som en... slampa, som tydligen alla som inte känner mig ser mig som. Kan vara kall mot dem jag inte känner. Jag känner grupptrycket öka. Har haft ett motto ett längre tag, nämligen - I like everyone until they give me a reason not to. Och det är sant. Jag vet att jag ibland kan vara riktigt elak, eller se folk som är det, och jag gör ingenting. Känns som att det inte spelar någon roll ändå, ifall jag hjälper den personen eller inte. Just nu är det en tjej, som gjort något riktigt elakt eller dåligt. Vi hade precis blivit vänner & sams alla i gänget igen, då vi fått reda på att hon ljög för oss alla. Det är så absurt. Och när andra säger elaka saker, inte direkt precis åt henne, men om henne och hon hör, så tycker jag att det är sjukt elakt. Fast jag gör ingenting. Jag har kompisar som tycker att det är taskigt, och jag tycker likadant. Jag tycker att jag är en hemsk människa. Jag snackar också om henne, och åh, jag inser nu att det jag gör är väldigt elakt och fel. Inte konstigt att alla ser mig som en bitch. Jag snackar om henne. Ja, det gör jag. Kommenterar sådär ibland om hur hon ser ut, men säger aldrig något åt henne. Jag vill inte säga åt de andra att lägga av, för jag är rädd. Rädd för att de ska tro att jag gillar henne, efter det hon gjorde mot oss. Hon sårade oss, genom att nästan förstöra våran vänskap som vi haft sjukt länge. Men jag kan liksom inte förlåta henne, eller hjälpa henne, eftersom jag är så rädd. Mina vänner är de jag värdesätter mest. Utan dem finns inte jag. Oj vilken kliche, men det är sant. Och den här tjejen, har inga vänner. Okej då, kanske bara en, såvitt jag vet, men den personen räknas inte just nu.
Hon har berättat att hon blivit mobbad förut, det har jag också. Men jag har kommit över det nu. Jag fattar hur hon känner sig, fattar att det är svårt att vara ny, att ha missat ett år och att bli mobbad för utseendet. Det är inget jag gärna pratar om, men jag vill bara att vissa ska veta att även jag har känt som hon. Fast det kanske inte märks alls, varken på insidan eller utsidan.
Även fast det inte märks, så bryr jag mig om alla. Jag är verkligen ett riktigt fredagsbarn.