PRS Lupple & Medi

Hon skrattade mjukt när han upptäckte att hon bar parfym och såg sedan på Alexander och log tacksamt.
"Jag har lite ont i vingarna. Det är så tunga." Hon satte sig ner på e pall och slöt ögonen.

Dorian följde henne med blicken och när hon satte sig ned så sjönk han ned på knä hos henne och greppade tag om hennes hand och pussade lite på den.
"Veckla in dem du." Viskade han och smekte henne över kinden med andra handen.

Hon väcklade in dem och såg på honom.
"De är lika tunga. Jag vänjer mig." Hon såg på Alexander och såg ner.
"Kan du kolla till dem. De är så tunga och så vill jag fråga dig om en sak."

Dorian nickade sakta och fick verkligen hejda sig med att röra och kyssa henne.
Alla var som trollbundna vid Willow, de stod där och beundrade henne i samband med att le roat över Dorian.

Alexander tog några steg framåt till Willow och studerade hennes vingar.
" Du kanske behöver vila, ta pauser i mellan åt. Det kanske tar på dina krafter med vingarna. " Sa han prövande och rörde lite vid dem. Nog var de tunga.
"Fråga på Willow. Eller vill du fråga i enrum?" Frågade han och såg på henne.

"Jag tar det i enrum." Hon restge sig och började att gå och såg över axeln på dem andra.
"Jag vilar lite." Hon log svagt och började att gå upp för trappan.
"Jag tror vet vad den där parfymen är gjord av."

Alexander nickade sakta och följde sakta efter henne upp.
"Parfymen?" Frågade han för att sedan vädra lite och harklade sig.
"Åh den." Sa han och öppnade deras sovrum, hennes och Dorians.
"Är det vad du vill prata om?" Frågade han och stängde igen dörren efter dem när de klivit in.

Hon nickade den och satte sig och tog av sig halsbandet och såg på honom.
"Jag tror det är antinge mirakelbarnets spott eller ryggmärsvatten." Hon såg på honom.
"Hat jag fel?" Hon lade sig i sänngen och suckade.
"Vingarna är så tunga att jag har svårt att gå. Men jag har bara haft dem några dagar."

Alexander såg på henne och suckade lågt, satte sig på en pall i rummet.
"Jag vet inte helt säkert, jag har mina teorier. Det kan mycket väl vara något av mirakelbarn, som spott- som är bundet med magi. Det som är det speciella med den parfymen är ju att det luktar olika för olika vampyrer.
" Den är ytterst komplex. " Sa han tyst.
Han suckade.
" Du får tänka på att du precis fått dem, dina ryggmuskler är inte vana vid att bära upp det. Jag tror det kommer bli bättre längre fram. För nu så får du bara vila mycket. Sitta, lägga dig. Liksom inte stå upp." Sa han som förslag.

"Så vem är det som gör den? Vad luktar den för dig?" Hon nickade och slog trött.
"Jo jag är fullt medveten om det. Det är bättre om jag ligger och det är rät skönt." Ho slöt ögoen.
"Synd att jag blev så trött så fort."

" Ingen vet Willow, ibland dyker den bara upp - först till kvarn." Sa han lågt.
" Det är någon gammal tror jag, någon smart." Log han och skrattade sedan.
"Som min fru, som mänsklig." Sa han med ett snett leende.
"Då är det bäst att du ligger ned. "Log han och reste sig upp.
" Du är nog pigg snart igen. " Sa han uppmuntrande, smekte henne över kinden innan han gick mot dörren.
"Något mer?" Frågade han.