Förändrad värld Lupple & Medi

Hon reste sig och tog hans hand.
"Kan du komma med mig?" Frågade hon och släppte inte taget om hans hand.

Han såg på honom. Skulle han prata eller inte. Han höll upp tummen men laded en på sidan. Inte bra men inte dåligt häller.. Han pekade på munnen och pekade neråt.

Alexander nickade sakta. "Kan du öppna munnen? Så jag får se?" Frågade han mjukt.

Rafael nickade och reste sig upp. "Klart jag kan." Log han glatt.

Aurora la sig på rygg i sängen och nickade. "Börja här." Instämde hon glatt

Han öppnade försiktigt munnen. Han höll på att svimma av smärtan och han slöt ögonen. Det gjorde fruktansvärt ont.

Hon såg på honom.
"Kan du välja mina kläder? Jag vet inte vad man kan ha."

Han började klä av henne och började kyssa hennes hals.
"Såhär?"

Alexander var snabb med att titta och hjälpte honom sedan att stänga munnen. Varsamt. "Den är svullen. Men läker som den ska. Du kommer inte kunna äta fast föda på ett tag. Du måste vila i sängen och inte prata. Även om du vill försöka. Inte än." Sa Alexander allvarligt.

Han nickade. "Såklart jag kan. Men du unga dam. Tar och duschar." Log han ömt.

Aurora nickade ivrigt och flämtade tyst till. Det kändes som hon vibrerade av hans beröring.

Han kände hans svala hand och tog den försiktigt och lade den mot sin hals och såg på honom. Det var det han verkade behöva. Nickade och såg sig om. han viftade med handen genom luften i en skrivande form och såg på honom.

"Okej." hon såg på honom coh började klä av sig och såg på honom.
"Kan jag bara tvätta kroppen? Inte behöva tvätta håret."

Theodore log och började sedan kyssa hennes hals och log mjukt.
"Bita dig?"

Alexander lät sin hand varsamt ligga över mannens hals. Han tittade sig omkring och hittade papper och penna och gav det till honom. "Här." Log han mjukt.

Han såg på henne och kysste henne sakta på pannan. "Håret också." Sa han ömt. Han såg på henne med glada ögon.

Aurora såg på honom och nickade sakta angående hans fråga. Det ville hon gärna.

Han började skriva. slarvigt och han såg på honom.
"Jaag vet inte hur jag ska tacka dig. Jag har väldigt ont men det känns bra. Vart är min mästare?"

"Kan jag inte duscha ikväll igen och då tvvättar jag håret?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
"Jag frågar bara."

han bet henne försiktigt och började dricka djupa klunkar från henne.

Alexander läste det slarviga meddelandet. "Allan är inlåst. Och där ska han förbli." Sa Alexander lugnt men bestämt. "Tacka mig genom att bli frisk." Bad han ömt.

Han såg på henne. "Varför vill du inte duscha håret nu?" Undrade han nyfiket. Smekte hennes öronsnibb sakta.

Aurora flämtade till och slöt ögonen. Det var kittlande skönt. I hela kroppen.

Han kraffsade sedan ner något nytt.
"Kan jag få smärtstillande?"

"För att jag tycker det är jobbigt." sa hon och såg på honom.
"Men om du tvättar det gör jag det.

Han slutade sedan ovh började sedan få henne att njuta.

Alexander nickade. "Absolut." Svarade han och startade morfindroppet åt honom och la undan det han skrev med. "Jag kommer kolla till dig med jämna mellanrum." Log han ömt.

"Men det är lättare ikväll?" Flinade han och nickade. "okej. Jag kan duscha med dig." Sa han leendes.

Aurora kände det som om hon svävade.