In the dark PRS Vidomina & Medi

Mira försvann och kanske 10 minuter efter.
"Mötet är imorgon. Antine sover du här eller så får de komma till dig." Hon borstade bort lite smuts från sin axel.
"Så vad väljer du?"


Hon skrattade mjukt och nickade.
"Jag vet em han är då. Han verkar vara trevlig." Hon såg mot gästerna. mycket mindre nu och hon log.
"Ja kom vi säger till Ruby så hon vet vart vi är." Hon såg menande på henne.
"Så kan jag berätta när vi ska sova."

"Mira. Du jobbar effektivt..!", sa han i ett andetag och drog på ena mungipan i ett leende. "Jag har väl inget annat val än att stanna här då. Det finns ingen anledning att de ska se mitt boende." Han bytte en blick med Leo som om han skulle förstå vad han pratade om, men Leo ryckte bara på axlarna. Förstod helt klart inte vad han var inne på.
"Du får gärna visa mig till mitt rum, Mira."

Adelaide for upp. Tanken att hon skulle få veta vad Halo varit i för möte tog över. Hon var alldeles för ivrig och fick bit sig i läppen för att inte utbrista ett skri av iver.
"Ja, kom, där är hon! Ruby!" Adelaide greppade tag om Halos hand och ledde de mot Ruby med ett raskt tempo.

"Jag jobbar för att få husrum, mat så jag måste väl arbeta hårt?" Hon log och nickade.
"Självklart. Norra vingen är bra att sova i. Vill du följa med Leo?" Hon sträckte ut handen och log.
"Sen ska jag sova. Nattskiftet tar över

Halo brast ut i skratt och såg på henne.
"Adelaide!" skrattade hon när degick mot Ruby.
"Ruby vi tänker gå till sängs. Så om någon frågar så säg bara det."
Ruby log, nickade och kramade sedan om dem.
"Bra jobbat båda två. Halo du är en ängel!" Hon såg på Adelaide.
"Ta hand om henne. Jag ser Léon vid dörren. Säg till honom med. "

"Ja, det börjar att dra ihop sig." Leo tog tag om Miras hand och såg sig om efter gästerna som tillsammans lämnade festen för att återvända till sina hem.
"Tack, Mira. Vad snällt." Rion log då litet och drog sedan handen genom det röde håret för att se sig runt. Några av vampyrerna iakttog honom, men Rion låtsades som ingenting. Han förstod att hans prövotid hade börjat nu.

"Oroa dig inte, Rubs. Jag ser efter henne. Stanna här och se efter de sista gästerna. Du är så bra med folk." Adelaide kramade henne tillbaka och gick sedan med Halo därifrån.
"Léon. Vi lägger oss för natten nu. Det blev en succé det här- inte sant?" Adelaide log nöjt och hoppades på att Léon skulle instämma.

"Jag såg hur du såg på Halo så jag vet att du inte vill ge dig av." Mira ledde honom till ett rum och vände sig om.
"Glasen är av samma blodmagi som Alice. Så du behöver inte oroa dig." sa hon och log.
"Vi syns imorgon till frukosten och den är mer storslagen nu än för 500 år sedan." Hon log och såg mot Leo.

Léon log mjukt.
"Gör så. Tack Adelaide för att du vakar över henne. Ers höghet ha en skön sömn."

Halo nickade och gick med Adelaide.
"Vill du veta nu eller när vi är helt ensamma?" viskade hon tyst och kramade hennes hand.
"Jag känner mig lite illamående dock."

"Jasså, du säger det?", sa han lurigt som svar tillbaka och följde efter Mira och Leos steg. När hon talade om glasen blickade han mot fönsterna. "Självfallet, jag hade inte förväntat mig något annat. Imponerande."
Rion steg in i det rum han blivit erbjuden och bytte en sista blick med Leo för att sedan viska något till honom. Leo nickade bara som svar. "Godnatt Rion." Sedan gick han med Mira därifrån. "Kom, bäst vi lägger oss."

"Nu, dummer! Jag kan knappt bärga mig!" Hon lät ivrig, men så försvann leendet lika fort. "Eller alltså.. det är väl något bra?" Plötsligt var hon inte lika säker. Men Halos odr fick henne att vakna upp ur tankarna igen. "Kom här, vi går upp till rummet. Det kommer att kännas bättre när vi är ifred."

Mira log mjukt mot Rion.
"Då ses vi imorgon. Mötet är vid 1 så sov gott." Hon log och såg sedan på Leo.
"Orkar du bära mig? Jag känner mig romantisk ikväll." viskade hon tyst.

Hon såg sig om och svalde.
"Jag träffade mina föräldrar. Riktiga föräldrar." Hon såg bort.
"Jag vet inte vad jag ska känna. Sorg, glädje?" Hon såg på henne.
"Jag frågade om de ville ha en relation och de tvekade."

"Bära dig?", skrattade han, men plockade upp henne i sina armar för att bära henne bort till deras sovrum. När de kommit in i sovrummet lade han ner henne på sängen och kysste hennes panna. "Tack för ikväll. Att du var vid min sida. Jag kan verkligen räkna med dig, visst?", viskade han till henne och strök försiktigt med handen över hennes kind.

Adelaide var inte säker på vad hon skulle tro. Hon gick fram till spegelbyrån för att se på Halo i spegelbilden samtidigt som hon hängde av sig örhängena sina.
"Men.. vad sa du? Vill du ha en relation med de?" Adelaide försökte komma på vilka de var. Hade hon sett de?

"Ja det känns som en bra sak du kan göra för mig." Hon lade armarna om hans hals och kysste honom.
Väl i deras rum log hon och började byta o.
"Jag försöker göra mitt bästa. Så jag är glad att du uppskattar det."

Hon började ta bort alla hårnålar och grimarserade. håret hade böjts och det gjorde ont. Sedan borstade hon sakta ut det och nickade.
"Jag sa att jag ville ha relation. Jag kunde se till att de får bättre jobb, lön allt men de var fortfrande osäkra, uppskattade ändå det jag erbjöd." Hon såg på henne.
"Så nästa lediga dag vill jag vara hos Julian, min pappa"

Leo såg efter henne, men började sedan själv bytao m för att göra sig klar för sängdags.
"Du är snäll med honom, Mira. Rion alltså. Han förtjänar det inte.", sa han och lät lika eftertänksam som han såg ut. Han bytte om till son sovtröja och lade sig under täcket. "Det var en fin ceremoni iallafall. Halo är prästinna nu. Hon kommer att klara det fint."

Adelaide bet sig osäkert i läppen och tänkte efter. Vad kunde det innebära? "De kanske ville sova på saken? Jag menar... de har ju inte träffat dig på väldigt länge? Det kan ju bli känsligt, eller?" Hon lät osäker och drog av sig klänningen för att byta om till nattlinnet.
"Jag ser till att boka in dig med Julian. Men du har ganska mycket bokat framöver, Halo, jag vill bara förvarna dig."