De utvalda

Eletha bara nickade lät blicken svepa över familjen innan hon lämnade rummet. Den rödhåriga pojken? Han fick tankarna att gå till Simon, pojken såg ut att vara runt 15, hur gamla kunde Simon vara nu? Hon gick längst korridorerna till köket för mat.

Familjen åt på och snart låg de alla i sina sängar. Ethan med Vina som sov rrdan. Han var fundersam, vem var den här kvinnan egentligen?
Nästa.morgon klädde han sig i skjorta, väst och byxor innan han gick ner till kvinnans rum och knackade på. Han hade uppgifter för henne.

Eletha var redan vaken, hon sov väldigt lite och var ofta uppe innan solen. Då det knackade hade hon sin svarta läderrustning på, svärd och dolkar. Håret var åter hårt flätat. Då hon öppnade hälsade hon på honom med en bugningar, det var längesedan hon hade yttrat ett ord. Hon var för det mesta stum och inåtvänd.

Ethan log vänligt.mot hrnne. "Kom, du ska vara med när jag tar emot bybor på mitt kontor...Många kan bli lite...aggresiva..". Han vände sig om och började gå. "Du kan få frukodr på mitt kontor om du är hungrig". Han gick tills han stannade utanför en dörr med namnskylten 'E.Swark'. Han öppnade dörren och satte sig bakom det stora skrivbordet.

Eletha ställde sig bakom mannen och ignorerade frukten. Hon åt, men mest pliktskyldigast och inte för hon var hungrig. Hon kände varken hunger eller aptit längre. Hon såg skylten och undrade vad E betydde? Bakifrån påminde mannen om Ethan, men hon ignorerade tanken och såg bara stelt framåt.

Ethan skrev på några papper tills några män kom in. Han såg upp och drog på sig enlikgiltig mask. "Lord Swark...Jag och männen har några önskemål". Han suckaxe inombords. "Vi vill ha mer betalt". Han suckade högt denna gång. "Ni har redan fårött mer, jag kan inget göra". Mannen drog plötsligt fram dn kniv. "Smutsiga särling! Duär inte bättre än oss!".

Eletha var där och avväpnande honom innan han hann reagera. Med kniven mot mannens strupe och med en blick såg hon upp på sin nye herre i väntan på order. Hon hade ett hårt tag om mannens arm som nu var blek av smärta av hennes styrka. Hon hade gjort allt snabbt och smidigt, det syntes att hon var ämnad för det.

Ethan var smått blek han med, han ville inte påminnas om sitt förflutna...Han behövde aldrig tänka på att han var särling längre. "Ta hans vapen och kasta ut dem" sa han. Han ville inte skada dem trots allt...
Då mannen insåg att han inte skulle skadas spottade han plötsligt Ethan rakt i ansiktet. "Du är inte bättre!" upprepade han. "Du var sämre än oss! Slav och manlig hora!". Ethan stirrade på honom och blev blekare.

Eletha avväpnade mannen och kastade ut vapnen, men då mannen spottade på hennes herre var hon snabb. Hon vred om hans händer och tryckte honom mot golvet. Slav? Hora? Var detta en särling från slottet? Men tankarna stoppade hon medans hon med lätthet höll ner mannen hon hade trots allt styrkans gåva.

Mannen var nu still, han hade fått ur sig sitt hat och det han ville säga. "Ta ut honom" fick Ethan fram medan han gned bort spottet med sin tröjärm. Han hatade verkligen att påminnas...Det gjorde för ont..Att han behövt lämna slottet gjorde ont också, han saknade Eletha ibland...