Förändrad värld Lupple & Medi

Hon ryste av hans kyla och log sedan.
"Får jag köpa vad jag vill?" Frågade hon och såg på honom.
"Vilka böcker har vi inte?" Frågade hon tyst.

"Det är klart jag vill." Sa han och pekar på kvinnan.
"Hon är ofarlig. En dum människa kom med henne "

Han nickade. "Vad du vill." Log han och smekte hennes kind sakta. "Köp de du vill ha som dina." Föreslog han.

Aurora tyckte det var konstigt att så många skulle vara i detta hus, men kanske var de där andra vampyrerna snälla mot alla. "Jag vill ha hummer." Mumlade hon viskande och reste sig upp.

Hon brast ut i ett leende och nickade stort.
"Hur ska jag betala då?" Frågade hon nu tyst. Tog hans hand och lade den mot hennes midja.

"Jasdå det vill du?" Han tog hennes hand och log
"Då ska du få hummer " spann han.

"Halo kommer betala för dig för denna gång. Så betalar jag henne sen. Hon kommer göra samma för Aurora." Log han ömt. Smekte hennes midja sakta.

Hon kramade hans hand och hörde hans spinnande. Hon blev nästan knäsvag men började att gå. "I duschen." Viskade hon med glittrande ögon.

"Är hon så rik?" Frågade hon och fick stora ögon.
"Men är hon gift?" Hon försökte att minnas och såg på honom.

Han skrattade och fångade upp henne.
"I duschen? Hur ska du göra det?" Han tänkte på att hon hade varit Allans och svalde hårt.
"Hummer" viskade han i hennes öra.

Rafael såg på henne och log mjukt. "Hon är gift med Dorian." Förklarade han och pekade mot Dorian. "De gifte sig i sommras." Log han.

Aurora stannade upp. "Jag vet inte. Jag tänkte.. att.." hon tystnade och fnissade till. "Du vet bäst." La hon till och kramade hans hand ömt.

"Åh de är gifta...." Hon såg på honom och nickade sedan.
"Hon är vacker och snäll. Hon har gjort ett godis. Kan vi köpa lite? Jag mår bättre av det efter bett"

Han tog henne i famnen och log.
"Aurora jag vet bäst. Precis som en hummer " sa han.

Han nickade sakta. "Mycket snäll." Log han för att sedan nicka. "Det kan vi göra Rhiannon." Log han. Han hade sett de där godisarna delas ut, bland annat på Allans fest. De verkade bara vara nyttiga.

Hon kramade om honom hårt och kysste hans kind försiktigt.

Hon log och lutade sig mot honom.
"Jag är mätt. Kan jag få gå tror du?"

Han bar in henne i hennes rum och lade henne i sängen.
"Börja här?" Sa han ömt.

Charles vaknade med smärtor och han lade handen över ögonen. Vad hade hänt?

Rafael nickade ömt. "Gå du. Ta en dusch." Föreslog han leendes och kysste hennes kind lätt.

Alexander var snabbt inne hos mannen och såg på honom. "Hur mår du?" Frågade han. "Försök inte prata." Rådde han sedan snabbt.