In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på Rion och suckade. Han skulle inte ta hennes Leo ifrån henne igen.
"Leo om du väljer att byta bana så kommer du förlora en sak du är redo att få snart." Hon smekte hans ringfinger.


Hon log och tog emot glaset och hostade till.
"Nej det har jag inte. Adelaaide du vet om att de är söner till Alice mördare. Det var han som kortade ner hennes liv så mycket"

Leo skulle precis fråga Rion vad han menade då han hörde Miras ord och vände sig mot henne istället. Klart oförstående. Han rynkade pannan. "Vad menar du? En sak jag är redo att få snart?" Han förstod inte.
Rion gav ifrån sig ett kort roat skratt. "Ta det lugnt, Mira. Jag ska inte ta honom ifrån dig. Jag kom bara för att säga adjö."

Adelaide såg på Halo igen. "Söner till mördaren..", funderade hon. Hon var inte övertygad om att de var lika farliga som deras far. Och om det var den där mannen hon sett inne på Tipitinas, så var hon inte övertygad. Ivan, eller vad han då hette, hade inte skrämt henne. Han verkade vara en klumpig typ med ett stort ego. Hon var inte imponerad.
"Men de är ju inte sin far, eller hur? Och de är ju här? Varför skulle de bli bjudna hit om de inte var att lita på?"

Hon såg på honom.
"Ringen." viskade hon och lade huvudet mot hans axel.
"Ska du lämna landet Rion?" Hon försökte att le.
"Ser du kvinnan som står vid prästinnan? Det är Adelaide. Det är Adelas och prins Erics släkting."


Hon såg på henne och suckade.
"Men jag vill inte vara nära ifall han kommer. Han är oerhört obehaglig." Hon drack vidare och såg över axeln.
Försiktigt tog on sig till en bänk och slog sig ner.
"Vad ska du göra imorgon?"

"Jämför du ringen med Rion?", frågade han och sänkte rösten. Fortfarande oförstående. Men lika snabbt beslöt han sig för att inte ta diskussionen. "Glöm det.." Han skakade på huvudet och vände sig till Rion igen. Nyfiken vad han skulle svara på Miras frågor.
Rion log fortfarande sådär litet. Klart road.
"Vad spelar det för roll var jag drar? Så länge jag inte är med er, vad spelar det för roll?" Han ryckte på axlarna. Men när Mira talade om Adelaide och Rion fick syn på henne erkände han tyst att han såg likheten. Det ljusa håret. Samma blick. "Jasså? Adela gifte sig tillslut alltså?" Han log då. "Det låter som er prästinna är i trygga händer."

Adelaide ryckte på axlarna och smakade av drycken för att gå efter Halo till bänken.
"Okej, du behöver inte vara nära honom då."
Hon såg sig runt för att iaktta de andra gästerna. Om det fanns någon annan intressant.
"Gå igenom schemat. Träffa mamma en sväng.", sa hon och såg på Halo igen. "Och vara med dig förstås." Hon log då och gav ifrån sig ett kort skratt.

"Det är inte det jag menar." Hon såg på honom. och suckade sedan tungt.
"Jag tar det sen när vi ska sova." sa hon och log.
"Vi ska hämta dina saker imorgon." sa hon och smekte hans kind.
Sedan såghon mot Rion.
"Men vill du verkligen åka? Om du verkligen ångrar vad du gjorde och VILL jobba för hennes höghet så borde du prata med Juniv. En prövotid kommer dock behövas."


Hon log och nickade.
"Själv ska man sitta och ha möten. Skriva kontrakt och sedan måste jag lära mig mer sociala saker." Hon suckade.
"Jag önskar att jag fick lära mig något roligt. typ ...." Hon dunderade.
"Ingen aning."

"Mira. Se dig omkring. Det är ingen av vampyrerna som vill ha mig här. Inte efter allt jag har gjort. Varför skulle jag vilja utsätta mig för era dömande blickar? Jag har inget här att erbjuda. Och dessutom har jag ett eget liv."
Leo såg förvånat på sin bror. Han hade varit beredd på att flika in, hitta något att säga för övertyga honom att stanna, men när Rion antydde att han verkade ha en livsplan kunde han inget annat än att se oförstående på honom och gapa av förvåning.
"Rion? Vad.. vad säger du?"

Adelaide såg fundersam ut och försökte komma på något som kunde innebära roligt för prästinnan.
"Hm.. du har ju det där porträttet som en konstnär ska måla av dig? Det blir väl kul? Och jag ska hjälpa dig med stylingen!", utbrast hon nöjt och såg på Halo igen.

Mura tog hans händer och såg in i Rions ansikte.
"Rion får jag säga en sak? Jag såg hur mycket du älskade Alice. Säg inte så. Du blev mannipluerad av Ivan och det vet rådet om." Hon släppte hans händer.
"Men valet är ju självklart ditt och vi hindrar dig inte."

"Vänta ska jag bli avmålad?" Hon såg på henne.
"När? Varför har jag itne fått reda på det här?" Hon såg på henne och log sedan.
"Men det kommer bli så underbart!"

"Ni har ett konstigt sätt att uttrycka er förståelse för mig.", sa han lågt och såg bort mot de andra gästerna. Försjunken i tankarna. "Alice..", sa han sedan efter några sekunder. "Det var längesedan jag tänkte på henne. Längesedan jag sa hennes namn. Det känns.. som från ett annat liv.", sa han, nästan i en viskning. Leo kunde svära på att han såg sorg i Rions blick. En avsaknad efter sin käraste.
Det gick några sekunder och Rion såg på Mira igen. "Om jag ska stanna så vill jag ha ett samtal med Juniv, Léon och Julian först. Privat. Kan du hjälpa mig att fixa det, Mira?" Han mötte hennes blick och hade återgått att se sådär neutral ut igen.

"Tja, det blev bestämt på ganska kort varsel. Konstnären kom hit, på din ceremoni. Vi såg ingen anledning att missa chansen. Han lämnar landet nästa vecka, så vi fick boka honom på plats." Adelaide skrattade. "Det kommer att bli så coolt! Se ditt porträtt hänga uppe på väggen, bredvid de andra porträtten av prästinnorna!"

Mira log och nickade.
"Självklart kan jag ordna med det. Jag går till Juniv direkt. Om han säger ja så kommer mötet vara imorgon. Idag ska man ha roligt." Hon log och nickade.
"Palatset i Italien blev tyvärr förstört för 500 år sedan när Zoltans männ kom."

Hon såg på henne och öppnade munnen.
"Vad heter han? Hur gamal är han? Bor han här eller på hotell? Är han duktig?" Hon tog hennes hand
"Som din bästa vän vill jag veta allt." Hon log stort.
"Och snart borde vi runda av. Att vara trött är dåligt."

Rion nickade tacksamt mot Mira. Leo kände sig fortfarande förvirrad och var inte säker på vad som hade hänt. Skulle Rion stanna här nu? Var det hans försök att återförena sig med sin bror? Hade han någon agenda?
Leo bestämde sig för att själv pröva Rion. Han skulle inte få ställa till det igen. Inte när han hade det så bra. Och särskilt med Mira.
"Det är synd. Det var ett vackert palats. Vem är Zoltan?"
Leo såg på honom och skakade på huvudet. "Äh, glöm det."

"Antoine.", svarade Adelaide. "Han är från New Orleans. Väldigt omtyckt och har haft utställningar över hela världen, men har alltid behållit sin kärlek för staden." Hon skrattade åt sin beskrivning. "Ja, jag är väl ett fan av honom. Mamma äger flera av hans målningar. Den som hänger i hallen- kommer du ihåg? Det är Antoine som har målat den."
Hon log sedan. "Ja, vi borde nog sova snart."