Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Sista saken jag skriver i diskussionen; Om man ger kritik ska den för det första sägas/skrivas trevligt som tex "Jag förstår inte riktigt hur du menar Draco blev väl god i slutet?" och för det andra ska man skriva något som kan förbättras annars kan det lika gärna räknas som förolämpning.

Super bra!

Nästa kapitel beräknas komma snart, men eftersom det inte är min tur så vet jag inte säkert. Men, som sagt, förhoppningsvis ganska snart. Typ imorgon.

Ja

Hallå!
Det är jag som är Curios_cat och det är jag som har skrivit denna novell på KPwebben tillsammans med Adrasthea. Så... nu i fortsättningen kommer ni se hur jag skriver ur Scorpius synvinkel

Kul

Hej Corius, undrade faktiskt om du hade en mugglisanvändare. En fråga; har du lånat Adrastheas användare nä det har kommit inlägg ur Scorpius synvinkel?

Kanske kan jag kan svara?
Nej CC har inte skrivit från Adrastheas andvändare.
De har båda skrivit på Kp och sen kopierar Thea det till mugglis.
Om du inte fattar så kan säkert Thea eller CC förklara mer.

^ Jodå, jag förstår vad du menar. Undrade bara.

Nu kommer det som alla har väntat på.... *trumvirvel*...... ETT NYTT INLÄGG!!!!!
---------------------
Scorpius

Jag petade med skeden i maten. Egentligen var jordgubbstårta min favorittårta, men inte idag. Jag hade fortfarande tankarna på gårdagen. Hur jag Rose hade kysst mig och hur Hugo sen hade kommit in och förstört allt. Eller, inte förstört kanske… Det var nog bäst att saker var som förut, det skulle ändå inte funka mellan mig och Rose.
”Hallå? Jorden anropar Scorpius?” Jag kände vinddraget från Sets hand framför ansiktet, men jag såg den inte. ”Mår du bra eller?”
Jag lyfte på huvudet för att svara då handen träffade mig i ansiktet. Pang.
”Oj, shit.” Set skrattade kort. Sen avbröt han sig själv och tittade sen på mig. Han såg rätt orolig ut. ”Vad är det med dig?”
Jag stirrade ner i bordet, var rädd att jag kanske skulle vara röd i ansiktet.
”Det är en tjej!” utropade Set glatt efter några sekunders tystnad. Det kändes som om alla elever på hela skolan hade hört det. Fast det hade de ju förstås inte. ”Det ÄR en tjej!”
Set var så uppspelt att han nästan välte ut sitt glas med pumpa juice. Jag kunde känna hur kinderna hettade, men det verkade inte min kompis märka. Hans ögon tindrade av nyfikenhet.
”Berätta allt!” sa han och lutade sig fram över bordet. En bit av hans bruna lugg föll fram över ena ögat. Han rättade snabbt till den. Set hade förändrats på senaste tiden. Han var alltid fixerad på sitt utseende. Kanske var det för att han var ihop med Mellie.
”Öhm… Eh…” Jag försökte koka ihop en lögn. En bra sådan. Men jag kom inte på något. Förgäves försökte jag komma på något. Men det var bara tomt. Precis lika tomt som mitt glas.
Plötsligt damp Mellie ner bredvid Set och jag pustade ut. När hon var nära Set kunde han glömma allt och alla. Så jag kunde känna mig lugn. Men idag var det inte så.
”Har ni hört att Scorpius är kääär?” sa Set med en löjlig röst. Mellie tittade med stora ögon mot mig.
”Är det sant?” Hon log lite grann mot mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
”Man får gratulera” hörde jag från min högra sida och när jag vred på huvudet såg jag hur Daisy hade satt sig bredvid mig.
”Alltså…” började jag, men avbröts av Sam som hade slagit sig ner på min vänstra sida.
”Men gud vad kul, Scorp!” sa hon och log mot mig. ”Men vet ni, Rose har typ också en affär på gång.”
De andra började genast surra med varandra. Plötsligt såg alla på mig. Granskade mig, som om de ville pressa ur mig sanningen.
”Nej, nej, nej”, försäkrade jag och skakade på huvudet. ”Nej.” Trots att det var en lögn gick de på det.
”Var är hon förresten?” frågade Set och såg sig omkring i salen.
”Hon kände sig dålig så hon gick till sjukhusflygeln”, svarade Daisy med munnen full av mat.
Jag kunde inte låta bli att tänka tanken att jag kanske hade blivit smittad. Det skulle inte vara så kul att spendera hela jullovet i sängen.
”Vad ska ni göra på jullovet då?” frågade Set efter några sekunders tystnad.
”Träna quidditch”, svarade Sam. ”I djupsnö.”
Alla skrattade åt tanken över att Sam skulle plumsa runt i snön och leta efter en begravd klonk. Till och med jag log lite. Egentligen behövde jag det. Så jag kunde tänka på något annat. Något annat en Rose. Men hon fortsatte ändå hemsöka mina tankar. Hela tiden.