prs yehet & kkaebsong

"Vill du berätta vad det är som har hänt?" Frågar Julian, sittandes på sin sängkant med ögonen fästa på sin vän i oro. Joshua kan bara stirra framför sig, vännen vet redan svaret på den frågan. Liljah har säkert redan berättat, då hon är en pryd när det kommer till att inte gå in i killarnas sovrum. " Ska jag slå ihjäl honom åt dig? Jag vet att du är pacifist men det han gjorde var vidrigt."
"Julian snälla, kan du bara lämna mig i fred?" Frågar sextonåringen och sluter sina utmattade ögon medan nya tårar hotar med att tränga sig förbi. "Jag borde ha förstått det. Ingen kan gilla mig på det sättet verkar det som."

Zihao stannade till utanför Gryffondors elevhem och började otåligt trampa omkring framför tavlan föreställande den tjocka damen.
"Släpp in mig", vädjade han stressat, ur stånd att hålla sig själv lugn och stilla. Damen tittade på honom med en högdragen blick.
"Lösenord?" frågade hon och sjuttonåringen fick plötsligt världens lust att slita håret ur huvudet. Han hade inte den blekaste aning om vad lösenordet kunde tänkas vara.
"Jag vet inte...gelé snigel?" föreslog han.
"Det är inte korrekt."
"Mandragora?"
"Fel."
"Periskopudding?"
"Inkorrekt."

Sjuttonåringen gav ifrån sig ett omänskligt läte och knöt frustrerat händerna. Zihao hade god lust att ta sönder tavlan, men det skulle inte göra någonting bättre. Så istället satte han sig ner på trappavsatsen med en irriterad suck. Rent tekniskt sett kunde han bara vänta på att någon annan skulle gå in i elevhemmet, då skulle han kunna linka med in.

Julian ser på sin vän i tystnad, suckar tungt och nickar lite.
"Du vet att du jättegärna prata med oss när du vill, okej?" Joshua kan bara nicka som svar, har bilden av den äldre som kysser flickan i huvudet, kanske den inte kommer gå bort. "Kom ner om du känner för det." Vännen ställer sig upp, tar Joshuas hand i sin och kramar om den, innan han börjar röra sig ner mot sällskapsrummet. Sextonåringen vänder på sig, stirrar upp i taket som att det ska ge honom några svar. Men det funkar inte. Mimmi, som känt av människodjurets nedstämdhet klättrar försiktigt upp mot hans arm för att värma och hjälpa.

Efter att ha suttit och otåligt väntat på trappavsatsen i närmare en kvart, kom slutligen en elev skuttande upp för trapporna. Colin Creevey, perfekt. Zihaos ögon smalnade elakt och han kom genast på fötter, vilket fick den yngre eleven att sakta ner.
"Släpp in mig", sade sjuttonåringen med ögon som glittrade av illvilja. "Eller så kommer du att flyga ner för de där trapporna och därmed troligen dö", fortsatte han sockersött och pillade bort lite smuts som satt under naglarna. Okej, det där hade väl kanske gått en aning till överdrift. Men han var desperat och hade inte tid att övertyga den andre, så det fick bli som det blev.

Hans komplett genomonda taktik funkade dock, som tur var. Colin släppte, utan protester, in honom i elevhemmet. Zihao hade aldrig varit inne i Gryffindors sällskapsrum förut. De svarta ögonen scannade rummet efter Joshua som typiskt nog, inte syntes till. Han pillade förstrött med bandaget och kände sig med ens otroligt blottad. Varför hade han inte bara slängt på sig en skjorta? Allt eftersom vändes fler och fler ögon mot slytherineleven som såg lätt förstummad ut. Vad var planen egentligen? Att han skulle ha kommit in obemärkt och funnit Joshua nästan på direkten?

Blickarna på slytherineleven spreds som en löpeld, vilket fångade Samuels uppmärksamhet. Med en djup suck ställer han sig upp från sin plats i soffan, låter sin vän ta över hans plats i spelet.
"Kom igen hörrni, det blir bara ännu mer pinsamt om alla ska kolla på honom. Återgå till era egna saker." Muttrar sjuttonåringen som stolt fått titeln som prefekt. Förstrött vänder ungdomarna på blicken och för sin uppmärksamhet någon annanstans, förutom Julian och Liljah som följer scenen. Samuel går fram mot Zihao och slänger en filt över hans bara överkropp. "Har någon på något sätt smugglat in droger om jag får fråga?"

Motvilligt drog sjuttonåringen filten omkring sig, så att den bara överkroppen täckes upp fullständigt. Zihao och Samuel gick i samma årskurs, men de talade sällan med varandra.
"Säg att du tror att jag är drogpåverkad en gång till och du kommer att finna dig själv med en bruten näsrygg", väste han och blängde på den jämnåriga med tänderna blottade. Han var redan förbannad, så det sista han behövde i det läget var att bli provocerad av någon han avskytt i mer än sex år.
"Vart är Joshua?" frågade han sedan och försökte desperat samla sig själv, trots att alla känslor hotade med att koka över. Allting inne i hans huvud var totalt kaos. Tankarna virvlade omkring som små orkaner, fram och tillbaka, upp och ner.

"Inte mitt fel att du ser ut att vara det Zihao. Du går runt utan tröja och tvingar dig in i Gryffindors sällskapsrum." Påpekar Samuel och skakar lätt på huvudet. Käken spänns när den andre sjuttonåringen nämner hans bror. "Inte här, och jag tror tyvärr inte att han vill prata med dig. Efter det som hänt, menar jag."

”Jag var inte ens inblandad i det som hände, det var någon annan”, utbrast Zihao frustrerat. Vilken röra. Han gömde ansiktet i händerna med en uppgiven suck. När han väl fann personen som stulit hans identitet, skulle denne dö.
”Så ut med språket innan jag tvingar det ur dig”, fortsatte han och såg lagom giftig ut. Innerst inne hoppades han på att den andre skulle ge med sig, eftersom han med största sannolikhet inte skulle kunna kontrollera sig om det blev bråk.

Samuel låter huvudet falla åt sidan och skakar på huvudet.
"Inte du? Det är inte många i skolan som är över 190." Påpekar han irriterat. "Lyssna, han vill inte prata med dig, hela grejen var väl ett skämt? Du har redan sårat honom, räcker inte det eller måste du skämma ut honom ännu mer?"

Känslorna bubblade slutligen över och Zihao greppade tag om Samuels krage.
”Lyssna jävligt noga”, sade han med uppspärrade, mordiska ögon. ”Det var inte jag, punkt slut. Någon tycker inte om att jag och din brorsa är tillsammans och försöker sabba allting, okej?” Han lutade sig en aning närmare den andre. ”När jag får tag på den personen så är det godnatt för evigt.”