Rollspelare & Wolfy prs

Jason nickade lite och kysste hennes panna lite snabbt. Han sträckte på sig lite och gick mot kaféet igen.
"Säker på att du inte vill ha en katt?" log han och la händerna i fickorna. Han skulle inte ha något emot ett djur och han märkte ju på henne att hon gillade katter, han ville ju att hon skulle vara glad. Speciellt när han inte skulle vara hemma.

”Ja, jag är säker.” Någon katt skulle inte Jason behöva köpa åt henne. Nu skulle han knappast låta det hindra honom att hon tackade nej, han gjorde ju saker efter sin vilja. Inte för att hon skulle tacka nej till en katt. Hon satte sig ner på golvet och lyfte upp en kattunge i famnen.

"När fyller du år?" undrade han nyfiket och tog upp sin mobil. Han räckte över den och log. "Skriv in ditt nummer." sade han och kysste hennes hjässa. Han satte sig på en stol och pillade lite med hennes hår.

”Om två månader.” Hon kände sig fortfarande som ett litet barn trots att hon var arton år gammal. Att fylla nitton kanske inte skulle ändra så mycket heller. Hon släppte ner katten på golvet innan hon lutade huvudet tillbaka så hon vilade det mot Jasons knä.

"Okej bra." log han och smekte lätt hennes huvud. Han tänkte se till att det var hennes absolut bästa födelsedag någonsin. Han log nöjt för sig själv och kysste hennes hjässa några gånger. "Min lilla bebis." flinade han och drog handen genom hennes hår.

Leah fnös till åt hans kommentar.
”Så mycket yngre än dig är jag inte.” Hon kisade upp mot honom med stora ögon. Nu hade hon faktiskt ingen aning om hur gammal han var, men han såg inte ut att vara så mycket äldre än henne. Några års skillnad var det säkert men kunde det röra sig om mer än så?

"Tre år." log han och ryckte lätt på axlarna. Han pillade lite med hennes hår och slöt ögonen i några sekunder. Hon var så enormt vacker, han var verkligen glad över att hon var en del av hans liv.

”Ja, se där! Det är inte så stor skillnad.” Tre år var egentligen inte en stor skillnad men mycket hade ändå hänt på de tre åren. Jason hade varit med om mycket mer i livet än vad hon själv hade, saker hade hänt som hon inte ens kunde föreställa sig. Efter en stund reste hon sig upp. Trots att hon inte hade någonting emot att sitta och vila huvudet i hans famn hela dagen så var ett kafé, öppet för allmänheten, inte det bästa stället för lite lugn och ro.

Jason reste sig upp också och tog alla påsar innan han började gå.
"Ska vi gå hem?" undrade han och granskade henne lite snabbt. Han kollade lite i hennes påsar och log lite, det såg fint ut.

”Försök inte tjuvkika!” utbrast hon och slog lekfullt till honom då hon la märke till att han kollat mot hennes påsar. Förhoppningsvis skulle hon se någorlunda bra ut på festen ikväll. Hon nickade sedan lite som svar på hans fråga om att åka hem innan hon började röra sig mot utgången.