Kids are just kids

" Vi kan inte tillåta dig gå före lunch tid " sa läkaren och drog tillbaka Blue.
" föresten så behöver du veta en sak angående dina föräldrar " sa Läkaren och såg på Blue med allvarlig blick.

Blue såg tveksamt mot läkaren men gjorde inget motstånd då han blev lite orolig över vad läkaren hade sagt.
"vad är det med mina föräldrar?" frågade Blue

" Tyvärr så klarade ingen av dom sig vi gjorde allt vi kunde " sa läkaren och såg på Blue.

"klarade ingen sig ? vad menar du med det?" sa Blue som hoppades på att det inte handlade om vad han trodde det handlade om.

" låt säga de gick över till andra sidan " sa läkaren allvarligt som inte tyckte om att använda ordet död.

Blue blev helt knäpp tyst & stannade till. Han ville varken röra sig eller se upp mot personer.
"varför dog de?" frågade Blue lågt med en aning arg & ledsen ton.

" Din far mördad och din mamma fortfarande oklart " sa läkaren och såg på Blue lugnande.

Blue blev tyst. Han gick tillbaka till rummet & la sig i sängen & tog täcket över sig.

Läkaren lät Blue vara han såg en bil stanna på parkeringen och tänkte det är nog Malte.

Blue började att tänka på vad läkaren hade sagt. Blue kände att han ville hämnas men visste inte vem som hade mördat hans far.