The one that got away

Andrew nickade sakta. Han drog av sig sin tröja och slängde den i en hög med smutsiga kläder och drog sedan fram en ren ny innan han vände sig mot henne. "Okej.. Gör det i fönstret då" bad han då han inte ville ha röklukt inne.

"Tack" sa hon och gjorde som han sa, öppnade fönstret och tände cigaretten. Det syntes att hela hon slappade av vid första blosset. Det var lugnande och skönt för henne, men inte för hennes lungor. Snart hostade hon och fick böja sig i kramp för att försöka återfå andan.

Andrew hade inget större emot rökningen, fören han hörde hennes hosta. Hans ögon smalnade och snabbt tog han cigaretten ifrån henne. "Där har vi det, du kommer fortsätta hosta sådär om du röker!" sa han och fimpade åt henne och slängde cigarreten i sin diskho.

"Nej!" fick Saphira fram och försökte komma åt den, men det var för sent.
"Jag har faktiskt betalt för den där." fick hon fram, hon förstod inte vad han menade. Rökningen hade alltid varit bra för henne, fått henne lugn, det var väl bättre än att hon drog i sig tyngre saker?

Andrew såg på henne och la armarna i kors. "Ja, och ajg har lagt ut en massa pengar på dig på mat och sådant så det gör inget" sa han bara och lutade sig mot väggen och såg mot henne. "Rök inte, det är dåligt för dina lungor och gör så du hostar, ta nikontintabletter istället..." föreslog han.

Saphira tystnade då pengar var ett känsligt ämne för henne och att han bara gett henne en massa. Nu när hon varit borta, hade hon sparat något till honom? Nej, det hade on inte, så fort hon fick pengar försvann de till något annat.
Saphira såg på honom med ånger i blicken.
"Förlåt." mumlade hon innan hon sänkte blicken åter och mumlade fram att hon inte hade sådana tabletter.

Andrew suckade och slöt ögonen för en stund och gnuggade sina tinningar. Han var orolig för henne och menade inget illa men visste att han inte bara kunde låta ämnet vara. "Jag kan köpa, vi kan gå och göra det nu, sp handlar vi mat med" sa han och kom fram och kramde henne försiktigt.

Saphira besvarade kramen och höll om honom.
"Nej, då lägger du mer ut på mig. Jag är skyldig dig jättemycket redan." mumlade hon, han hade sagt så med. Nu var hon iklädd hans kläder med, inte ens det hade hon kvar som sitt eget, hon orkade inte mer.

Andrew strök henne över håret och slöt ögonen igen. "Jo, du betalar mig tillbaka om du slutar röka och blir frisk och pigg, äter och sover bra och allt" mumlade han då att hon mådde bra gjorde honom bra.

"Fast det är inte pengar." mumlade hon med slutna ögon och kändes hur de sedan tårades.
"Jag kan sälja mig om du vill, då får jag pengar." kved hon fram. Det var så hon hade levt och att stjäla samt sälja det hon stulit.
Det lät så bra det han sa, som att han brydde sig och att han ville att hon skulle må bra.