Flygande giraffer!

Rachel var fast, hur mycket hon än försökte slita sig och krångla släppte Martin inte henne. Hon började få panik, för han försökte komma innanför hennes kjol. Utan att hon tänkte på det koncentrerade hon sig djupt, hårt. Och från ljusstaken ovanför föll ett brinnande ljus ner, rakt i huvudet på Martin. Han vrålade till och släppte henne medan han tog sig för håret som nu var täckt av hett vax.
Rachel sprang, av rädsla för det hon nyss gjort, magi. Hon sprang och sprang och stannade inte fören hon var i andra ändan av slottet, i biblioteket. Hon hörde någon därinne. Tyst gick hon in och såg på David en stund, och tårar dök sakta upp i hennes ögon och hon kom fram till honom. "David..." började hon och drog ett djupt andetag. "Martin gav sig på mig igen....Och jag hade inget val än att använda magi" sa hon och en ton av panik smög sig in i hennes röst. Tänk om han hade märkt vad hon gjort? Eller trodde han det bara var att ljuset suttit löst?

David såg upp då hon kom, han log svagt. Men han kom fram till henne då han märkte att något var fel, väldigt fel.
Han la armarna om henne och kramade om henne.
"Ska vi avskeda Martin tycker du?" sa han och strök bort hennes tårar.
"Men det var bra att du använde magi, tror du han märkte något?" sa han med lätt oror i rösten.

Rachel kramade hårt om honom och slöt ögonen. "Jag vet inte...Han har en familj han med han måste ta hand om, men jag hatar hur han rörde vid mig, ser på mig". Hon ville inte förstöra för honom heller, bara bli lämnad ifred.
"Jag tror inte det, men om han märkte det är jag dödsdömd" mumlade hon och såg på honom med sorg. "Vad ska jag ta mig till utan dig David? Du kommer vara borta så länge nu efter sommaren....".

David sa inget på en lång stund innan han tog hennes händer och såg in i hennes ögon.
"Jag har tänkt på detta länge." sa han mjukt.
"Men jag undrar om du vill bli mors kammarjungfru? Då kommer du mer bort från allt. Sedan så kan du följa med mig till min lägenhet, vara som min tjänare fast vän. De utanför tror att du är tjänare men du kommer med som mitt sällskap, jag kan lära dig en massa." sa han och log snett mot henne.
"Du bestämmer själv som vanligt. Men jag tror mor skulle uppskatta om du vill bli hennes kammarjungfru. Då skulle du skyddas mer och mor vill se dina färdigheter. De har redan gissat ut dina krafter." sa han vänligt och log.

Rachel ville inte att David skulle åka, hon ville att han skulle stanna hemma, även om hon förstod varför han valde utbildning framför att alltid vara hemma. Om hon hade den chansen kanske hon skulle göra det med, hon kunde skriva och läsa, räkna smått men inget mer.
"Får jag det?" sa hon sedan förvånat men lyckligt. Hon kramade om honom hårt igen. "Jag vill gärna följa med dig David, jag har aldrig varit utanför den här byn, men om din mor så vill så stannar jag här och är med henne" sa hon mjukt även om hon innerst inne hellre följde med David. Hon släppte honom tillslut och harklade sig lätt. "Imorgon är balen, du borde gå och lägga dig så du är pigg, många vill säkert dansa med dig" log hon.

"Mor vill ha dig, men hon vill hellre att du ska få dig en liten utbildning via mig och hålla reda på mg." skrattade han lågt glad över att hon ville följa med honom. Utbildning var inget för henne, men det ingen visste dog de inte av och hon behövde komma bort härifrån.
"Just ja, du ska låna klänning av mor, om du vill alltså, följa med på balen." sa han i omvänd ordning, lite förvirrat detta hade han helt glömt att tala med henne om.

Rachel log stort. "Då följer jag med dig David". Hon hade alltid velat åka bort från byn, även om hon inte kunnat för sin far förut, och nu inte ville lämna David. Men nu skulle hon få det. "Tack så hemskt mycket" log hon och såg sedan förvånad ut. "En klänning? Balen? Jag går gärna dit". Hon hade inte väntat sig så här mycket glada besked.
Hon kramade om honom igen. "Jag följer med imorgon och efter sommaren, tack för allt David". Hon kände sig så lycklig och glad att hon inte kunde hindra sig utan kysste honom försiktigt på kinden innan hon drog sig ifrån. "Jag borde lägga mig också, godnatt".

David sa inget såg bara milt förvånad ut av kyssen då hon gick. Länge, länge satt han där och stirrade på fläcken där hon suttit. Nu väl medveten om att Rachel inte var en liten flicka längre och han inte en liten pojke.
Han log för sig själv som förtrollad av det hela.

Rachel tog sig till sitt rum och la sig och somnade med ett stort leende på läpparna. Hon sov faktiskt länge in på förmiddagen med. Mattias var en väldigt god herre då han erbjöd alla tjänare att få vara lediga minst tre dagar i månaden och kunna få sluta ledigt någon dag. Hon hade alltid sina lediga dagar på torsdagarna, vilket just var den dagen.
När hon väl vaknat gick hon och åt en snabbt frukost/lunch i köket innan hon försökte hitta Elionora. Skulle hon verkligen få låna en klänning utav henne? Då hon inte fann henne någonstans ute eller i salen så gick hon till hennes och Mattias rum och knackade på. Hon ville bara få klänningen i tid då balen startade tidigt, mitt på eftermiddagen.

Elionora var i rummet, hon satt och borstade sitt långa hår och log då Rachel kom in.
"Åh, Rachel, vad glad jag är att du ville gå med på balen." sa Elionora leende och gick fram till garderoben.
"Så, vill du bli min kammarjungfru? Och vill du följa med David? Han skulle bli så glad." sa hon vänligt mot den unga flickan.