Prs(Dragon Fantasy)

"Förlåt för att jag var som dum i Olympen..." muttrade han tyst. Han höll hårt i hennes hand, försökte värma den. Han kysste hennes panna lite lätt och hoppades att febern inte var så farlig ändå.

"Mmm, lugnt." mumlade hon med slutna ögon och log lätt åt kyssen.
"Älskar dig, minns det." säger hon trött, taxin kränker till och de ger sig av med en faslig fart.

Uriah log och slöt ögonen. "Jag ska inte glömma. Inte heller ska du glömma att jag älskar dig. Vad som än händer älskar jag dig."

"Jag lovar." log Mina och under hela resan låg hon mot hans axel. Snart stannade bilen på kullen nedanför lägret och de klev ut. Snart skulle de vara framme, Mina var vinglig på benen hon ville bara till sjukstugan nu sårfeber var inte att leka med.

Uriah fick praktiskt taget bära Mina till sjukstugan. Men det var inget som bekymrade honom, han tyckte om att vara nära henne. Då de kom fram tilldelades Mina en säng, där Uriah bäddade om henne. "Vila dig lite, jag ska gå och besöka oraklet!" mumlar han.

Då Uriah bar henne lutade hon huvudet tungt mot hans axel och kände lättnaden då hon äntligen låg nerbäddad i en säng.
"Kom hit sen, jag vill höra." bad Mina men somnade i nästa ögonblick medan någon av satyrerna lindade upp lindan om hennes arm för att hela och få ur henne febern.

Uriah nickade kort och gav sig av. På vägen till oraklet passerade han Sonja. "Vart ska du?" frågade han nyfiket. Sonja log vänligt, "Jag ska till sjukstugsn och prata med...en vän!"
Uriah ryckte på axlarna och gick vidare. Vem kunde ha skadats som Sonja ville träffa? Nåja, tänkte Uriah, jag har annat att bry mig om.
Han gick vidare och kom fram till trappan. Han gick upp för den. Det blev kallare och mörkare, och Uriah kände sig iakttagen. Han ryste lite.

Mina vaknade halvt, stugan var i dunkel och ingen var där. Eller hon hörde röster Sonjas och någon? Vem talade hon med? Och vad diskuterade de? Mina pågrund av febern for in och ur samtalet, men då det slutade hade hon hört tillräckligt.
"Så du ligger här?" hörs en sammetslen röst och Sonja befinner sig vid hennes sida.
"Bara så du vet, du har inte hört något och Uriah är min." säger hon och placerar sin hand ovanför Minas bröst. Det bränner till, Mina skriker, Sonja försvinner och allt blir svart, hon hade svimmat och ingen hade märkt något, men ett brännmärke, nu glödande rött format som en halvmåne syns på hennes kropp.

Uriah såg nu oraklet, sittandes på sin 'tron' som vanligt. Det lyste svagt om henne. Uriah tog tvekande ett par steg fram.
Vad är din fråga pojk? snäste oraklet. Uriah hade varit så nervös att han inte ens märkt att hon vaknat. Uriah tog ett djupt andetag.
"Hur ska vi hitta Poseidons treudd?" frågade han.

Mina låg och feberyrade, pratade osammanhängande och försökte ta sig upp. Hon ville ha tag på Uriah men satyrerna var rädda för märket och hennes feber bara steg.