PRS mellan sanna1324567 och Luna_rav

Alassea tittade upp från Haldir med kalla ögon. Hon reste sig upp och betraktade de få av de egna som var överlevande. Hon duckade under ett svärd, och plötsligt föll uruk-haien med svärdet ner framför henne. Där stod Aragorn.
"De kommer att ångra det här", sa Alassea kallt och tog fram sitt svärd. Tillsammans med Aragorn så knuffade hon ner en stege, samtidigt som de båda följde med stegen ner. I fallet med stegen så drog Alassea sig svärd, och hoppade ner precis innan stegen slog i marken. Hon svingade sitt svärd och högg av huvudet på en uruk-hai.

"De håller på att slå sönder porten!" sa Alassea plötsligt och pekade. Mycket riktigt, uruk-haierna var nästan helt igenom porten.
Hon och Aragorn återvände upp till muren, och skyndade sig sedan ner mot platsen där porten låg.
"De är snart igenom. Förstärk porten!" hörde Alassea Théoden ropa.
Snart så var hon och Aragorn framme, precis i tid till att se ett spjut stickas in genom ett hål i porten och döda en av soldaterna. Alassea sköt en pil på handen till uruk-haien som höll i spjutet, och den föll bort.
"Hur mycket tid behöver du?" frågade Aragorn, vänd till Théoden.
"Så mycket du kan ge mig", svarade Théoden, och Aragorn nickade.
"Kom, Gimli!"
De båda försvann, och Alassea bedömde att hon gjorde mer nytta uppe vid muren än vid porten, så hon återvände upp till muren. Hon sköt en välriktad pil på en uruk-hai som stod bakom en ganska ung pojke. Den föll död ner, men Alassea stannade inte kvar på samma punkt för att se det. Hon fortsatte att skjuta sina pilar på övriga uruk-hai, speciellt de hon dömde skulle vara extra farliga i en närkamp.
Hon tittade ner för en sekund, och såg Aragorn och Gimli, som ensamma stod utanför porten och hindrade uruk-haierna från att fortsätta förstöra porten.
"Aragorn, försvinn därifrån!" hörde Alassea svagt Théoden säga, innan han också försvann och porten helt slöts. Legolas kastade ner ett rep till Aragorn, som tog det. Han drog med sig Gimli, och Legolas började att dra upp dem. Alassea åtog sig uppgiften att se till så att ingen uruk-hai kom nära Legolas, så att han skulle tappa Gimli och Aragorn.

Aveline tittade mot porten som uruk-haierna snart skulle kunna ta sönder helt.
Hon skannade området och sprang mot en uruk-hai som var nära på att överfalla en kille bakifrån.
"Tack..." sa han kort men hon bara log som svar och fortsatte att slås med svärdet.
Flera pilar flög över himlen och förbi hennes ansikte flera gånger. Hon var nära på att få en pil mitt i huvudet med duckade precis.

Till slut så var Gimli och Aragorn också uppe på muren. Alassea sköt en pil på en uruk-hai.
"In till Hornborgen!" hörde hon någon ropa, så hon, Gimli, Aragorn och Legolas tog sig till hornborgen. Porten slog igen efter att de kommit in.
"Men de andra, då?" frågade Alassea och betraktade Théoden. "Det finns bar därute, barn som inte alls kan försvara sig. Ska vi lämna dem där?"
"Det finns inget vi kan göra. Uruk-haierna är för många. De håller på att bryta in här!" fick hon svar från en soldat hon aldrig pratat med.
Alassea svarade inte. Hon såg själv att männen försökte hindra uruk-haierna från att komma in i hornborgen, men att de hade stora problem.

De förstärkte porten, men det fanns inte mycket mer att göra.
"Rid ut med mig", sa Aragorn plötsligt. "Rid ut med mig, och möt dem."
Alassea betraktade spänt Théoden.
"Ja!" sa han tillslut. "För död och ära."
"För Rohan. För ditt folk."
Skuggan av ett leende syntes på Alasseas läppar när hästar ställdes fram. Hon tog tag i tyglarna på den svarta hästen och satt upp, de övriga gjorde likadant.

Plötsligt så slog porten upp, och uruk-haierna strömmade in. Alassea drog sitt svärd och följde efter Théoden. De red ut, och plötsligt så såg inte uruk-haierna så triumferande ut längre.
"Vänta mig vid gryningen på den femte dagen", upprepade Alassea tankfullt vad Gandalf hade sagt medan hon högg huvudet av en uruk-hai. Det var gryning, och det var den femte dagen. Snart borde Gandalf vara där.