Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai är tyst ett tag, han funderar på om han kan lite på Scarlett nu. Efter den tid som gått. Efter en stund bestämmer han sig.
- Ta med dig Brutus och Lucifer. Om du försöker rymma så ser Lucifer till att du kommer tillbaka, hur du kommer tillbaka är upp till dig men Lucifer kommer att se till att du kommer tillbaka, hel, skadad eller död. Förstår du? Säger han med bestämd och hård röst.

- Jag bryr mig om er Herr Blackwood. Det gör mig ont att höra er så ledsen oh fylld av sorg. Jag vill inte lämna er. Jag kan inte men jag ska komma tillbaka det lovar jag.
Hon ser på dörren.
- Vill ni inte dansa med mig? det kanske gör er lite gladare?

Nicolai ser bedrövat ut över sin egendoms mark.
- Scarlett, gå din väg. Säger han och efter några sekunder säger han,
- Jag vill vara ensam. Sedan går han in i balsalen och stänger glasdörren bakom sig. Han vandrar fram till porträttet över eldstaden och ser med sorg på kvinnan han älskar.

Det känns som is rinner ner för hennes rygg Stenar som tynger ner hjärtat när han säger att hon ska gå.
- Ja Herr Blackwood. Jag ska inte störa er mera.
Hon går sedan ut i vinterkylan med bara ärmar och ser sig om och går mot baksidan

Han kan höra hur hon går bort från dörren och ut genom porten. Ensam. "Vart ska hon ta vägen nu då? Brutus och Lucifer ska ju följa med henne in till byn!" Tänker han irriterat men står still.

Efter en kort stund hör han knastrandet av snö och går fram till de enorma fönstrena, när han tittar ut kan han se henne komma gåendes utan kappa. "Dumma flicka, du kommer bli sjuk!" tänker han och rycker upp dörren.
- Scarlett! Gå genast in och ta på dig en kappa, du kommer bli sjuk! Ropar han med både arg och orolig röst ut över bakgården.

Hon verkade inte märka att han öppnade dörren men såg på honom med sorg i ögonen när hon såg på honom.
- Förlåt mig jag ska inte vara ute Jag visste inte vart jag skulle gå. Jag skulle gå, du sa det och jag lydde.
Hon började gå tillbaka och kom snart in igen Frusen och rosig om kinderna. Hon tog av sig skorna och gick upp på sitt rum.

Nicolai skakar långsamt på sitt huvud, "dumma flicka, du skulle ju inte gå ut, bara gå bort från dörren..." Han suckar djupt och går sedan in i balsalen och stänger dörren bakom sig. Hans er på porträttet en sista gång innan han slänger lakanet över det och vandrar ut ur balsalen. han låser dörren och hänger nyckeln runt sin hals igen.

Hans er ner på Lucifer,
- Kom Lucifer, vi går. Säge rhan och demonhunden reser sig genast från golvet och följer vid sin herres sida. Nicolai kan höra Scarlett stänga dörren till sitt rum.
- Tror du jag borde gå upp och se hur det är med henne? Frågar han Lucifer som fnyser lite åt Nicolais sentimentalitet. "Jag borde kanske göra det, även om du inte tycker det Lucifer..." tänker han och ser ner på sin följare.

Han vandrar upp till västra flygeln där Scarlett har sitt rum och knackar försiktigt på dörren.
- Lucifer, stanna... säger han och ser ner på sin följeslagare innan han knackar en gång till,
- Scarlett?

Hon sitter vid eldstaden med en filt om axlarna och ser upp när det knackar på dörren
Kom in
Rösten är tonlös ton glädje utan hopp och hon sluter ögonen. Med en suck reser hon sig och går fram till dörren.
- Herr Blackwood jag.

Nicolai öppnar dörren och går in,
- Herr Blackwood jag... säger Scarlett men Nicolai har redan tystat henne med en enda blick.
- Scarlett, jag menade bara att du skulle gå bort från dörren. mina sår är djupa och gamla, du kan inte få dem att läka på bara några dagar. Jag har mina dagar då jag bara vill vara ifred. Idag är en sådan dag. Förstår du det..? Säger han och lyfter med sina fingrar under hennes haka upp flickans ansikte så att hon ser honom in i ögonen.

Hon känner hans fingrar under sin haka och huvudet lyft mot hans. Hon ser in i hans och tårarna rinner ner.
- Ja...
sedan vrider hon bort ansiktet och backar. Går tillbaka till fåtöljen och sätter sig i den.
- Jag vill vara ifred. Precis som du.