Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona reste sig sakta upp och gick fram till dörren och öppnade den. "Vad?" sa hon med rödgråtna ögon och darrande röst. Och innan hon kunde hindra sig knöt hon hårt nävarna och såg intensivt på honom. "Allt jag har fruktat har kommit till sanning, jag såg hur du och Mielan kom ut från samma rum, gick hand i hand, du har krossat mig hjärta Niel!". Hennes tårar rann igen och hon började snyfta. "Varför gör du så mot mig?".

Niel suckade irriterat och klev in i rummet. Argt stängde han dörren efter sig och låste. Varsamt lyfte han upp Mona och la henne på sängen. Han satte sig bredvid. "Jag. Har. Inget. Med. Någon. Annan. Än. Dig. Hur många gånger ska jag säga det för att du ska förstå att jag älskar dig?? Jag blir så himla arg!!" surt och sårat såg han på Mona med korslagda armar. "Men okej...om du inte vill ha mig så går jag väl då." muttrade han nedslaget och reste sig upp.

Mona såg chockat på honom. "Jag vill ha dig Niel! Det är därför jag är så ledsen! Det krossar mig att bara tro att du har något med någon annan". Hon begravde ansiktet i händerna. "Och vad ska jag tro när du kommer hand i hand ut med henne från ditt sovrum?". Hon snyftade värre. "Och...och....". Hon föll ner i total gråt igen.

"Hon är som en syster för mig Mona, en äkta vän och hon är faktiskt lika viktig för mig som du, bara på ett annat sätt!" suckade Niel frustrerat och gned sig i pannan.

"Och hur skulle jag kunna veta det?!". Mona tittade upp på honom. Allt rasade inom henne, det kungen gjort mot henne och det hon sett som förvirrat henne. "Men jag är ledsen då....". Hon såg ner i sitt knä. "Jag är bara så rädd att förlora dig Niel...". hon torkade sina tårar och försökte andas normalt. "Och det är svårt att tro att man är älskad om man har levt här i tio år....".

Niel suckade igen och gned sina ögon. Han satte sig otåligt på hennes säng. "Jag ska bada. Kommer du?" frågade han osäkert.

Mona tittade upp på honom. Innan hon kunde hindra sig själv kastade hon sig om halsen på honom. "Förlåt...men...men...jag förvirras av allt...det kungen gjorde mot mig...Och ibland blir jag inte klok på dig".

Niel log lite och la armarna om Mona. "Kom!" viskade han mjukt i hennes öra och förde henne till badrummet. Där klädde han av sig själv och Mona och sedan satte de sig ner i det varma vattnet. "Förlåt, OK?" viskade Niel allvarligt och kysste Mona mjukt på läpparna.

Mona kunde äntligen lugna ner sig, hon var lugnad av Niels famn. Hon lät honom klä av henne och lutade sig mot honom i vattnet. "Jag förlåter dig" viskade hon och besvarade ömt kyssen. "Jag är glad att jag aldrig behöver komma hit sen" mumlade hon. Att slippa bli utnyttjad av folk...

Niel ritade krumelurer på Monas rygg och njöt av att ligga med henne i sin famn. Åter kysste han henne. "Så jag älskar dig..." suckade han fundersamt och strök hennes kind.