LotR (Privat)

Keya såg vaksamt på honom, hur skulle han må? Nu mådde hon bra, hon åt girigt av maten och kände sig genat bättre.

När hon såg ut att vara klar med frukosten log han.
"Känner du dig redo att åka?"

"Kan vi. Är du okej?" frågar hon och blicken for över hans skjorta där hon visste att ringen fanns. Sedan ställer hon sig upp för att gå ut.

"Ja, det är jag. Oroa dig inte.", nickade han långsamt och snörpte på munnen. Ringen skulle nog inte påverka honom så snabbt. Han följde henne ut.

"Bra." log hon och de kom ut, ut till stallet där en stallpojke kom med deras hästar, nu skulle de vidare och förstöra ringen? Hitta fler? Keya visste inte.

Banner satt upp och väntade tålmodigt på Keya när han kom på tillståndet med hennes arm. Borde han hjälpa henne upp? Han visste inte.
"Hur ... hur är det?", frågade han trevande.

Keya bet ihop och skakade på huvudet, varför visste hon inte. "Det är bra." säger hon ansträngt och efter några försök där hon biter ihop om smärtan kommer hon nästan vimmelkantig upp på hästen.

"Hm", var det enda han sade och lät blicken sedan svepa över området. "Vi rider ut bakom värdshuset till de öppnare områdena."

"Vi gör så, det är bara ta oss vidare." nickade Keya och vände hästen för att ta sig vidare, bakom huset och vidare mot slätten.

Han följde efter henne utan att säga något mer. Ibland kunde tystnad vara avslappnande och han hoppades hon kände samma sak.