prs eragon

"Vad är det med er båda egentligen. Shari, har du startat bråk igen?"
Jag känner mig förolämpad och ser upp.
"Tänker du börja bråka med mig eller?" Min röst är utmanande och arg.

"Shari! Du behöver inte hetsa upp dig!"
"Det räcker nu! Du måste sluta!!"

"Jag slutar när det passar m..."
Jag avbryter. Jag tänker inte reta upp henne. Jag måste lära mig att behärska mig. Jag sänker blicken.
"Jag ber om ursäkt. Nej, jag har inte bråkat med Anya."
Murtagh höjer ögonbrynen.

"Vi har inte bråkat, Mutagh"
"Jag tror er inte!"

Jag biter mig hårt på tungan för att inte börja skrika förolämpningar åt honom. För säkerhets skull lägger jag undan maten och besticken för att inte kasta det på honom. Jag stirrar bara ner i marken och försöker lugna ner mig.

Jag klämmer åt Murtaghs sinne. Han skriker till av smärtan. Jag ler åt honom.

Jag blir så förvånad av Murtaghs skrik att jag glömmer att vara arg. Jag tänker precis fråga vad som hände när jag ser Anyas omissförståliga leende. Jag börjar flina mot henne.

Sen får Murtagh en pil i axeln.
"Det där var inte ja.. AHH!!" Jag tittar på pilen som sitter på sidan av halsen.

Jag kastar mig ner på marken och känner att en pil flyger igenom luften där mitt hjärta nyss var.
"Letta" säger jag för att stoppa fler pilar och jag kryper till Anya.

Jag rycker ut pilen. Pilen är av ekträ med korpfjädrar. Spetsen är i obsidian. Jag koncentrerar mig på att stoppa blodflödet.