Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Kan vi inte gå tillbaka till våra lägenheter nu?" frågar Johanna, som inte orkar få fler blickar ifrån de som jobbar och de som besökte sjukhuset. De var så irriterande, tyckte Johanna. Varför var de tvungna att stirra så jämt?

"Vi gör så, syns sen." säger hon sedan till Thresh och kramar om honom då de skilljs vid trapporna, han hade lägenheten under dem. "Vi är nog smått berömda." säger Thalia då en skock ungar stirrar på dem då de paserar det som borde vara skolan.

"Du är smått berömd" skrattar Johanna. "Jag är däremot kolossalt berömd." Hon skämtade. Självklart var de lika välkända nuförtiden. Sen Thalia kom med till Hungerspelen med Johanna hade hon varit det. De kommer fram till sina lägenheter och Johanna lutar sig emot sin dörr och får se att en lapp sitter på Thalias dörr.
"Det finns en lapp på din dörr" säger Johanna, och strax därefter ser hon att det finns en exakt likadan på hennes egen.

"Ja, eller hur det måste kännas underbart att vara kolosalt berömd." flinar Thalia och ser på lappen. "Våran första filminspelning, sker visst imorgon." säger Thalia medans hon läser sin lapp. "Undra vad de vill att vi ska göra? Vara bästa vänner, kriga eller vilket?" funderar Thalia högt för sig själv.

"Jag tror vi ska spela in sådana där berättelser. Om Huvudstaden och vad de gör" säger Johanna. "De kan omöjligt ha bestämt var vi skulle strida i så fall ännu. Det måste ju faktiskt vara någorlunda säkert också. Vi får ju inte riskera att bli dödade." Sedan rycker hon på axlarna. Annars fick de ju se det imorgon.

"Antagligen" säger Thalia fundersamt och ser på lappen so om den skulle kunna avslöja mer än den gjorde. "Jag gillar inte att vara övervakad, de kommer ju kontrolera varje steg vi tar. Och de kommer deffenitivt inte gilla det här." säger Thalia och och vivtar med de omlindande händerna och ser på Johannas fötter.

Johanna skakar på huvudet.
"Men de får stå ut. Mitt syns ju inte direkt, men det gör ju dina bandage. Vi behöver ju inte säga vad som hände" säger Johanna. Hon brydde sig absolut inte. Inte nu i alla fall och antagligen inte imorgon heller.

Thalia rycker på axlarna. "Inte ditt fel i alla fall, mitt eget, så jag tar ansvar för det." säger hon bestämt och egentligen brydde hon sig väll inte hon skulle väll få bestämma över hennes liv inte.

"Mitt val att gå till dig, eller hur? Så då är det ju mitt fel också ändå" säger Johanna och ler. "Vad ska vi göra nu då?" För Johanna ville verkligen ha något att göra nu, istället för att bara ha tråkigt.

Thalia rycker på axlarna men ler. "Ja, du väljer själv." säger hon bara och ser sig om. "Utforska distriktet och se om det kan bjuda på något kul.