När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Cara log och lutade sig mot ett träd "det är inte det att du inte duger, han har precis som du inte sett det på det sättet" sa hon och log sen "klart han vet att du är tjej men det kan vara jobbigt att veta hur man ska göra när man har varit vänner läge" sa hon och tog en paus "när jag och Draco gick över från att vara vänner till något mer var vi båda rädda för att förstöra vår vänskap så vi satt ner och pratade om det. Ni kan inte bara utgå från att den andra ska förstå" sa hon lugnt "han hatar dig inte, han är bara lika förvirrad som du" sa hon vänligt

Xenia såg på Cara och nickade.
- Så du menar att jag eller vi måste prata med varandra, sa Xenia och drog ett djupt andetag.
- Ja, jag antar att det låter logiskt, det låter faktiskt ytterst logiskt, sa Xenia och log lätt.
- Men Cara jag vet inte om jag vågar, tänk om han hatar mig för all evighet, sa Xenia förtvivlat och kramade om Cara.

Cara kramade om henne och strök henne över håret
"klart det är det logiska. Nu hatar ni ju varandra utan anledning" sa hon roat "ni bara gissar vad den andra tror" sa hon vänligt och skrattade sen "nej han kommer inte hata dig. Varför skulle han det? Fai är speciell helt klart och han har temperament precis som du unga dam men han kommer inte hata dig" sa hon vänligt

Xenia log svagt och kramade om Cara innan hon släppte henne.
- Tack Cara, det är väll bäst att jag går och pratar med honom, sa Xenia och drog efter andan.
Hon tog väskan och gick ut ur skogen, hon såg Fai sitta vid sjön och fick behärska sig själv för att inte vända om.
Hon ställde sig vid honom och såg ner på honom.
- Får jag sitta här?, sa hon och försökte låta så neutral som möjligt.

( Ska sova nu, natt natt ♥ )

(sov gott hjärtat ♥ )

"alltid, och var inte så dumma i framtiden" sa hon leende och gick upp mot slottet

Fai såg ut över sjön och la sig ner i gräset. Han undrade om hans mor hade lyckats att i alla fall prata med Xenia och han fick snart svar när han hörde henne prata med honom. Han öppnade ögonen
"ja det får du, om du inte skriker åt mig" sa han osäkert. Han ville inte att hon skulle skrika på honom igen

Xenia log lite och satte sig ner.
- Ja, jag är ledsen för det dära men, hon drog efter andan och vände bort blicken från honom.
Hon kunde inte avsluta meningen "men när jag insåg att du inte älskade mig".
Hon såg ut över sjän ochvisste inte vad hon skulle göra, det här var det svåraste hon hade vart med om i hela sitt liv.

Fai såg på henne och log lite
"Jag var väll inte direkt heller så smart" sa han och slöt ögonen "men du kan inte förvänta dig att jag ska förstå utan att du säger något" sa han och log lite "även om jag nu gjorde det efter ett tag" sa han och tystnade sen, han visste inte vad han skulle säga till henne. han gillade henne men tänk om han förstörde allt då

- Nej, jag vet, men jag visste inte vad jag skulle göra när jag insåg att du inte kände likadant, ja och då blev jag arg, sa Xenia olyckligt och såg ner i marken.
Hade hon nu förstört allt?
Hela deras vänskap?, hon visste inte.

Fai såg på henne och log roat "det hade hjälp dig att fråga, nu gissar du igen" sa han lugnt och log mot henne och slöt ögonen. han gillade Xenia det gjorde han men han tänkte inte säga det om hon bara skulle anta en massa saker

- Och hur skulle jag fråga hade du tänkt?
"Ursäkta Fai men jag älskar dig, älskar du mig?".
Hur kul hade inte det vart?
Jag vill inte förstöra vår vänskap fattar du väll, sa Xenia hetsk och slöt sedan ögonen, hon ville inte höra hans nej, eller se på honom när han sa det.