Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

Jättebra! MER!

den är så...........BRA!

SÅÅÅ! BRA!

superbra!!!

ssåååå braa D

Tack för kommentarerna! Ni är grymma!♥
Ett nytt kort kapitel som blev klart förvånansvärt fort Hoppas ni gillar det!


Kapitel 25


Draco


Jävla Snape, tänkte Draco om och om igen samtidigt som han gick mot vi-behov-rummet. Var han tvungen att berätta att han svurit Den Obrytbara eden, nu kommer antagligen han slutföra uppdraget och jag kommer att dö… Hans ögon fylldes av tårar, men han höll tillbaka dom. Han var snart framme.
Hermione var redan där när Draco kom in. Hon var vacker, den röda färgen på klänningen framhävde henne på ett väldigt fint sätt.
Hermione reste sig upp och Draco gick fram och omfamnade henne.
”Du är så vacker” viskade han i hennes hår. ”Hade du roligt på festen.”
”Nej” svarade hon.” McLaggen försökte kyssa mig, men jag smet iväg och kom hit istället. Han springer säkert fortfarande runt där och letar efter mig…”
”Kysste han dig nästan?” frågade Draco mellan spända käkar.
”Japp, men jag hade hellre velat att det var du” svarade hon och tittade upp och såg honom i ögonen.
”En mistel…” viskade Hermione och Draco tittade upp. En mistel hängde ovanför dem.
”Då måste jag kyssa dig…” viskade Draco. Han böjde sig ner och kysste henne. Draco förde sin ena arm upp mot Hermiones hår och körde in handen i det. Hennes fingrar letade sig upp till hans nacke och han rös till av välbehag. Deras tungor möttes och blixtar och fyrverkerier utlöstes. Kyssen blev vildrare och mer passionerad och plötsligt var Dracos händer under Hermiones klänning.
Hermione drog sig plötsligt ur.
”Förlåt” viskade hon.
”Nej, det gör inget” skyndade sig Draco att säga och kramade henne. ”Det gör inget”
”Jag är inte redo än…” sade hon.
”Jag väntar. Jag väntar så länge det behövs.”

G!U!D!
det ät det enda jag säger

Awsome!!

Superduper bra!!!!!!

ÅH! Awsome!