~~Hedviggs liv~~

Superbra!!!!!!

JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTTTEEEEBRAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Föråt att jag inte har läst på länge Dx

Det är OK vattenblå, skriver mer senare om någon kommenterar ♥

Tack ^^

*kommenterar*

Haha

Kommeneterar jag med!!!

Jag ska skriva mer nu

Kapitel 81
FARLIG HETER TILL SJÖSS (FORTSÄTTNING)

Jag visste vad det var, men jag kunde inte komma på vad, en, en... nu vet jag det var en Grindylogg! Dem kunde vara förfärligt jobbiga, jag tog fram min trollstav och skrek lamslå, det kom bara fram en röd vattenstråle från trollstaven och sedan ingenting. jag hade inte hört mig själv skrika eller någonting, bara några enstaka bubblor kom ur min mun, men Grindyloggen verkade ha tagit skada. Ett stort rött sår hade frammanat sig på Grindyloggens fjäll. Den simmade förfärat iväg och lämnade mig ensam bland tång och sjögräs. Stel av skräck simmade jag neråt. Nu hade jag kommit till botten av den svarta sjön och vattnet var verkligen svart! Jag kunde bara se tre meter framför mig! Jag sög in en stor massa vatten och svalde det. Det var knäpp tyst undervattnet, man kunde nästan höra en knappnål falla. korallerna blev allt vackrare och färg granna desto längre jag simmade. Mina armar började bli trötta och precis när jag tänkte ge upp och simma tillbaka såg jag det! Ett stort vackert slott tornen vara skära och det såg riktigt gammalt ut. Flera människor simmade....nej, inte människor det var sjömänniskor! Dem var inte ens hälften så vackra som slottet, utan alldeles förskräckligt fula och dem såg riktigt arga ut. En sur vattenflicka stirrade på mig, hennes ögon var gråa och vattniga, men dem hade en gnista av grönt, kanske var det ljuset, men dem var riktigt vackra. Hon sträckte fram en kall hand, den var tjock av simhud. Hennes mun öppnades och det såg ut som om hon skulle säga någonting, men istället hördes en hög klar sång:
-Du måste försvinna härifrån, gälarna räcker bara en timme, sedan du skall dränkas här i botten och förenas med oss....
Sången skrämde mig innerligt, trots detta simmade jag inte upp utan försökte att glömma sången och simma vidare, jag simmade genom stim av vattenmänniskor och genom slottets alla skrymslen sedan vidare tills jag kom till ett skeppsbrott. Skeppet var stort och söndrigt det verkade som om det hade seglat in i ett stort berg. Jag tog in ett till andetag av det syrliga vattnet och simmade närmare skeppet. Ett ganska litet hål fanns i skeppets början så jag simmade in, hålet var trångt så det tog lite tid.
Efter några sekunder av trängsel var jag äntligen inne. Jag var längst ner i skeppet. Ett litet rum var det jag hade kommit till, det var fullt med vatten från topp till tå. Ett skrämmande skället satt på ett stol med sjörövarkläder. Modigt simmade jag närmare och såg att han bar en guldkedja med en enorm rubin. Oemotståndligt tog jag tag i kedjan och drog loss den från hans hals. Genast började skeppet skaka förfärligt och jag förstod att timmen var slut eftersom det började bli svårt att andas. Snabbare än någonsin simmade jag till hålet, allting gick bra tills jag skulle simma ut, min midja hade fastnat! jag skulle aldrig komma ut självmant!
-Hjälp! Bubblor kom istället för skrik åter en gång.
Plötsligt var sjöflickan där igen! Hon tittade tomt på mig. Bedjande sträckte jag ut armarna. Hon simmade därifrån. Mitt sista hopp var borta, inget eller ingen kunde rädda mig nu. Mitt syre började att försvinna. Jag skulle dö nu, det spelade ingen roll vad Marcus tyckte om min död. Den skulle ske nu. Mina ögon stängdes och det sista jag kände var någon som grep tag i mina händer och drog ut mig ur hålet.


Nu mina läsare ska jag åka på semester, men Vattenblå ska fortsätta skriva tills jag kommer tillbaka ♥ kommentera hennes inlägg och var snälla små ugglor.


MVH eran Erica ♥

Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuper duper bra!!!!!!!!!!
Ha det så kul på semestern!!!



Jag anser fortfarande att Griffindor kickar de andra elevhemmens små rumpor

tack

SUPERBRA!!!!! Ha en bra semester!!

Räddade Marcus henne....Vem vet?